Sonen hade jätteont i halsen och ville bara ligga hemma och läsa i sängen och yngsta dottern tyckte det skulle vara att ta i om hon skulle gå en kvällspromenad dagen innan hon skulle ut och springa. Då var vi bara tre kvar! Underbar kväll med brinnande berg, fina lamm och uppfriskande luft. Själv behövde jag rensa huvudet då mamma hade åkt in på akuten med hemsk huvudvärk. Nu på morgonen fick vi reda på att det var bihåleinflammation som ställt till det. Tack och lov! Aldrig har väl en bihåleinflammation tagits emot med sådan entusiasm. (Cellgiftsbehandlingen bryter ner hela immunförsvaret samtidigt som den tar kål på själva cancern, så det är sannerligen ingen dans på rosor…)
Rock Canyon, söndag kväll.
I går kände jag mig lite ledsen. Jag drog därför med mig maken ut på promenad i en av kanjonerna, Rock Canyon, som ligger i Provo. Det kändes mycket bättre efteråt! Ingenting biter på ledsamheter som vacker natur… Det finns inte mycket snö kvar i bergen nu trots ovädret i förra veckan. Vi träffade några svenska vänner på parkeringsplatsen då vi var på väg hem igen. Världen känns så liten ibland!
Höstpromenad och trädgårdsarbete.
Jag älskar hösten. Jag älskar färgerna, årstidsskiftet med härligt lagom temperatur och att luften blir lättare att andas. Jag njuter av att tända ljus om kvällarna då det becksvarta inte riktigt hunnit ta tag om alla stackars vinterdeprimerade och jag älskar att jag inte längre känner mig tvungen att vara ute i det fina vädret. Jag älskar att pyssla med papper, textilier, garner, frukt och grönsaker. En gång hörde jag att människor nästan automatiskt bäst gillar den årstid då de själva kom till jorden. Jag höll med till hundra procent, oktoberbarn som jag är.
Idag har jag njutit i fulla drag då maken och jag tog en långpromenad längs floden. Hela familjen var ute i trädgården och tog hand om diverse nödvändigheter: de sista tomaterna, gurkorna och de misslyckade melonerna, vårlöksplantering, uppgrävning av risiga buskar längs Carterville Rd och så skulle vi plocka in några av de finaste äpplena. Jag kokade tomatsås av de få bifftomater som inte ätits upp av sniglar, oknytt eller något slags mögelangrepp (jättegott) och sonen och jag lade in gurkor efter det här receptet. Våra mjölksyrade morötter efter svenskt recept blev hur goda som helst, men rödbetorna som mjölksyrades efter något snabbt amerikanskt recept blev ”sådär”. Jag kan i alla fall konstatera att lagen till den nya gurk-lagen är precis hur god som helst och jag har svårt att tro att dessa grönsaker kan bli annat än delikata. Svaret får vi redan i morgon kväll.
Här kommer en oändligt lång fotobomb från dagens promenad. Jag tankar goda tankar och vackra färger inför den långa och kalla vintern.
Torsdag hos mig.
Titta! Sjalen är på gång. Några varv här och några där så blir den nog klar innan nästa vinter i alla fall… Att sticka med det här garnet är som att ha ett eget litet gosedjur i famnen. Jag saknar fortfarande Milla ganska ofta. Det är något särskilt med en katt! Nu önskar jag bara att man inom en snar framtid ska utveckla en anti-allergen så alla allergiker också kan umgås med pälsdjur.
Julkorten som kom gjorde mig lika glad som vanligt! Jag älskar helt enkelt ”vanlig” post. Inte räkningar. De räknas inte. (Haha.) Det här vackra änglakortet får fortsätta följa med oss länge till. Jag hängde upp det på magnettavlan i köket. Tack S!
Älskar ”vår” minigrannhäst. Så sällskaplig och trevlig. Påminner rätt mycket om en gris faktiskt.
Är du trött på att jag lägger upp foton på bergen så ofta? Jag tröttnar i alla fall inte. Jag tycker de är magiska.
Det här, min vän, är ett tecken på att våren lurar där bakom hörnet. Gegga är inte bara av ondo.
Förresten måste du titta på bilderna i den här länken. Det var ett tag sedan jag skrattade så gott! Jag kom att tänka på två av mina syskonbarn som var mer än vad en hel by klarar av då de var mindre. Nu för tiden är lyckligtvis båda två ytterst trevliga ynglingar som är mycket behagliga att umgås med.
Förresten 2… Jag älskar texten på den senaste Disneyfilmens soundtrack. Let It Go, särskilt du som knyter allt inom dig. Ut med det bara!
Hej!
Min dag idag kan sammanfattas med orden Bounce, Svett och Tårar. Jag har skrattat också, så det var inte så illa som det kanske lät vid första öronkastet… Jag har tvättat, haft ont i magen, gått utan att känna av benskadan alls för första gången sedan olyckan, sett gamla bilder och blivit ruskigt nostalgisk, lagat god och äcklig mat, haft ont igen, jobbat, skjutsat, lärt ut, umgåtts… Jag har däremot inte haft någon tid att leta efter musik, så jag bjuder på några självklarheter:
Agnetha Fältskogs nya singel When You Really Loved Somebody.
Totos I’ll Be Over You. Bara för att.
Pigram Brothers Nothing Really Matters. Maybe time will right the wrongs…
Das Boot! Äntligen är min fina Blekingseka uppe på hyllan som min svåger snickrade ihop. Denna lilla installation gör att det känns ännu lite mer som hemma här trots att väggarna fortfarande är sk*tfula. Jag blev så glad över makens överraskningshändighet att jag var tvungen att visa upp resultatet.
Första gången jag var i Utah tror jag inte jag besökte Bridal Veil Falls, men jag kan ha fel. Kommer du ihåg, Å? Maken och jag var här då vi hälsade på syrran då hon pluggade i Provo, det vet jag i alla fall med bestämdhet. Vi tog en reprisrunda, min första lite längre promenad sedan benbrottet, i går. Det var spännande att se hajkarnas fantastiska utstyrslar. BYU-studenterna på date hade jeans och gympadojor, men där slutade det normala. Vi såg tjejer med flip-flops (vägen var fortfarande snötäckt i skuggpartierna), hotpants på både herrar och damer, en skäggig transa med högklackade buodoirskor och kortkort kjol samt mängder av linnen och solglasögon. En liten familj stod och grillade insvepta i filtar. Det var +8°C, så du förstår nog om vi var lite förvånade över folks klädval…
Jag älskar gamla övergivna byggnader med patina, i alla fall de som klottrarna inte har förstört.
Läckert, läckert.
I lördags följde mellanbarnet ut på promenix. Mini-Me. Hon driver oss till vansinne ibland med sina mammafasoner, men det är okej. Hon växer nog i de där fasonerna vad det lider.
Från oss har vi den här utsikten. Jag har hört att bergen brinner här på hösten, men jag tycker de är rätt imponerade också så här på senvintern. Vad tycker du?
Färginspiration till jobbet. Hur fint som helst!
Det här huset tillhör en familj i grannskapet. Vill ha. Visst väcker det ha-begär? Åtminstone tills vattnet börjar tränga in i källaren senare i vår. 🙂
Man ska hålla det man lovar.
Håller ni med om det? I går kväll lovade jag mig själv att gå runt Långsjön idag. Gissa hur sugen jag var då jag kom ner i köket och såg att det var en plusgrad ute? Gissa hur sugen jag var då jag fått iväg barnen till skolan och det hade börjat snöa också? Jag brukar hävda att det är viktigt att hålla det man lovar och kände att jag verkligen, verkligen måste komma igång med min träning igen, så jag tog mig ut. En timme senare var jag jätteglad över det! Det var riktigt skönt. Jag kände att jag verkligen är otränad, men vilken skillnad det är på att vara otränad och att ha noll syreupptagningsförmåga p g a järnbrist! Lite flås är ingen fara, det går över. Det är mycket värre att bli så där tung i benen och uppleva den oändliga trötthet man gör med järnbristen. Snart ska jag tillbaka till VC och ta nya prover för att se hur det ser ut så här efter tre månader med B12-tabletter och utfasning av järnpiller. Det ska bli väldigt spännande att se de nya resultaten.
Snöflingor är så vackra, också då man bara längtar efter sol och värme. Naturens under!
Det här är i alla fall bättre än isen som fortfarande ligger kvar i ”mitt” spår. Lite geggigt och blött kanske, men inte värre än att man kan kryssa sig igenom det värsta.
I lördags träffade jag fina J som blev mamma för sju veckor sedan. Hon ser ut som en tonåring i kroppen. Själv ser jag fortfarande, efter senaste förlossningen för elva år sedan, rätt nyförlöst ut. Tror ni de andra mammorna i gruppen tycker jag är konstig om jag anmäler mig till detta Mamma Bootcamp?! 😀
Lite is kvar på Långsjön, men den tål knappt att tittas på så porös som den är. Den här utsikten gör mig glad oavsett årstid.
Nypiffad glasskiosk? Kul att kluddrarna hållit sig ifrån ytterligare ”försköning”…
NO-läraren i mig längtade efter några elever att undervisa om gräsänder då jag träffade på de här skönheterna. Snart är det dags för duniga små andungar, något av det sötaste som finns! Jag står gärna ut med att kryssa mellan andbajset om jag bara får spana på andfamiljer in action.
Jag var så olydig att jag bröt mot denna uppmaning. Jag dumpade alla mina tråkigheter precis just här! Som tur är kan ingen se min last, så kanske slipper jag böter.
Alla ni som också är uppvuxna med Anslagstavlan – kommer ni håg ramsan för aktsamhet runt is? Vass, råk, brygga, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn, eller hur var det?
Ha en skön vecka nu. Snön sägs blåsa bort under dagen och resten av veckan kan vi vänta oss tio grader och mer. I slutet av veckan verkar det till och med som att solen gör oss sällskap! Yihaa!
Vardag.
Jag och maken följde sonen till bussen och tog sedan en promenad på Långsjön. Tur att isen fortfarande ligger, för min tro hade inte orkat hålla mig uppe… Vackert så jag nästan fick hjärtsnörp var det i alla fall. Bilderna på isen togs med telefonens Hipstamatic-app, därav de roliga färgerna. Egentligen borde man ta ”vanliga” foton och redigera dem, men kommer man bara ihåg att ta vanliga foton också är det ingen fara med ett och annat vardagsförskönat.
Mitt favorithus i hela världen. Det gör sig visst inte med ett blågrönt filter, men jag blir alltid så glad då jag ser det!
Här står jag i Huddinge kommun och ser över till Stockholm. Gränsen går precis där genom sjön har jag för mig.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen – vår katt är helt enkelt väldigt speciell. Här ligger Milla och läser IOGTs ungdomstidning Struten och ser ut att trivas rätt bra med livet. (Ingen människa var inblandad i placeringen av katt eller tidning. Ja, inte i förhållande till varandra i alla fall.)
De sista skälvande minuterna på året.
Vissa åkte in till Historiska museet idag. Andra stannade hemma och jobbade med paus för dagens promenix.
Jullovsglädje!
Ge sa den lilla bäck, ge och ge, ge och ge, ge sa den lilla bäck då den ilade fram så käck…
Dumplingsfabrik. Vår familj, syrrans familj och svågerns mamma – alla var delaktiga i matlagningen i kväll. Efter kopiösa mängder av de asiatiska läckerheterna i tre olika versioner serverades varm exotisk fruktsallad à la Gino med ett generöst lager Toblerone på toppen. Tja. Det var inte många av oss som var hungriga efter den middagen.
Som betraktare…
… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…
Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.
Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.
Myspys.
Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!
Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…
De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper…



































































