I måndags fyllde vår äldsta dotter år och igår fick hon sin födelsedagspresent: upplevelsen ”loppis och lunch”. Jag plockade upp henne och tjejerna så vi skulle komma i tid till öppningen av Pingstkyrkans Second Hand. Programmet vi höll oss till var loppis, lunch, loppis, loppis. Hur håller man en snart treåring och en åttamånaders entusiastiska under nästan fem timmar? Vi kan konstatera att både loppis- och matintresset sträcker sig över tre generationer och upplägget fungerade därför utmärkt. Det var dotterns dag, så jag försökte ta med mig barnen runt på de olika ställena. (Alla platser är inte barnvagnsvänliga, särskilt inte Pingstis. Det känns som att det har blivit trängre där, men beror kanske bara på den nuvarande möbleringen.)

När du tittar på bilden kanske du tänker ”men Monnah, hur tänkte du nu, det där motverkar väl ändå ditt långvariga projekt att rensa ut”. Då tänker du helt rätt. Men bara delvis. Så här resonerade jag och lilla Titti (som också hade haft sitt att önska):

Det är nu i slutet av bukettsäsongen och jag har bara ett fåtal ge bort-vaser kvar. De som står kvar har i princip alla samma problem. De är solitärvaser eller har för vid hals. Jag har inte möjlighet att ge bort hjälpredor som igelkottar att lägga i botten på vaser med de senare och har sällan så mycket blommor att jag kan ge bort riktiga maff-buketter. Här ser du därför ett gäng vaser som alla är jättebra. Små eller mellanstora med hals som har smalare midja. Den mjölkigt vita kanske jag behåller själv, för den tycker jag väldigt mycket om. Den kostade 20 kr, vilket är ett bra pris. Särskilt med tanke på att den verkar komma från den norska versionen av Orrefors eller Kosta, Hadeland. Modellen heter Oase och som jag förstår det tillverkades den på 70- och 80-talen. Den billigaste vasen på bilden kostade 5 kr, den dyraste 20. Bra för ge bort-vaser tycker jag. Den ursöta, bruna gamla medicin- eller gräddflaskan är perfekt till höstbuketter med ringblommor och den gamla karaffen utan lock med riktigt smal hals är också en riktigt perfekt och mångsidig vas. Den höga vasen från IKEA, Rusta och liknande ställen säljs för mellan 50 och 100 kr och brukar kosta runt tian på second hand. Sådana har jag gett bort många. Jättebra till solrosor eller några höga, gracila rosenskäror. Keramikvasen är från Ledja krukmakeri som inte längre finns kvar. Jättesöt till höstbuketter! Den koboltblå vasen med glasfot är kanske omodern, men perfekt i formen och så fin med rätt blommor i. (Vi har en hel del grejer i denna blå färg som är makens favorit.)

Karaffen med gröna glasstänk tyckte jag var så fin att jag ville köpa den till presentlådan trots att den gick på 95 kr. Den visade sig komma från IKEAs Ömsesidig-kollektion från 2023 och kostade då 99 kr. Eh. Kanske samlarobjekt? Eller så får jag helt enkelt återigen får konstatera att värdet i en pryl är det som folk är villiga att betala. Tydligen tyckte både prissättaren och jag att värdet inte gått ner mer än 4 kr på tre år. Höganäsburkarna/temuggarna (Rörstrand) med trälock säljs ofta i helt perfekt skick för runt tjugan. De är perfekta till att ge bort exempelvis kolor i till jul. Ser att de säljs för dyra pengar på Etsy och att någon försöker få närmare 300 kr för en på Tradera, men det känns lite överdrivet. Indiskafatet säljs för 100 kr, men jag köpte det i helt nyskick för 10 kr som krukfat eller kanske smyckesfat. Jag gillar den lilla elefanten. Att köpa sugrör i plast med tillhörande borstar kändes bra till slätisar (smoothies), men jag kanske skänker tillbaka dem.

Sedan var det lilla Tittis fynd. Pippis häst kunde hon inte sluta leka med. Jag köpte med den för 25 kr och ska ge den till henne då hon fyller år. Den fick sig ett rejält bad med tillhörande punktrengöring med kemiskt ren bensin. Nej, den är inte i perfekt skick, men det spelar ingen roll för Titti som bara önskar en Pippihäst. Jag köpte även en tigerdräkt till hennes utklädningslåda till födelsedagen. (Vi har köpt en ihopvikbar gympamadrass till hennes akrobatiska konster, men vet att hon verkligen gillar att öppna paket.) Kinatomten då? Den såg hon i julhyllan på Röda Korset och frågade snällt om hon kunde få den. Jag har som projekt att erbjuda tomteland till alla barnbarn och kommer att ge dem varsina tomtar och vad som nu kan passa då och då. Att de ska vara lite fula tillhör, man ska ju få leka med sitt tomteland! När dottern fick se tomten sa hon ”den kan du ha i ditt rum till jul”. ”Om jag ställer den i mitt rum blir det jul nu!” Hahaha, vilken rolig logik! Den lilla porslinskrubban plockade jag upp till min kompis som samlar sådana (jag brukar ge henne en ny varje jul), men tji fick jag. Lilla Titti uttryckte ”ååååhh, den är jättefin” och det är väl klart att hon ska ha sin egen krubba?! Roligast hade det varit att få den tillsammans med speldosan som den satt på, men den funkar på egen hand också.

Jag köpte ett oöppnat paket 10×15 magnetiskt fotopapper som skulle passa till vår fotoskrivare (trodde jag), men det får vi ge vidare. Ok för 15 kr. Det ligger även ett gäng grejer i frysen för att ta död på ev ohyra och en jättefin julklapp till maken är undanstuvad (vi har ju 100 kr-gräns på våra julklappar till varandra, årets känns väldigt lyckad efter många bottennapp från mitt håll). Då var det bara dotterns fynd kvar. Hon fyndade nämligen VERKLIGEN. En fräsch dunväst till maken för 100 kr hade kanske räckt, men det blev bättre. Hon samlar på snygg keramik till köket och hittade en riktig jackpot igår utan att veta det. Hon kom för att visa mig en skål som uppenbarligen var i väldigt fin kvalitet, men signaturen kände jag inte igen. ”Det är väl någon som har drejat själv”, sa dottern, men nja, jag höll inte riktigt med. Väl hemma tog hon till samma verktyg som second hand-butikerna själva (det är därför som så mycket säljs mycket dyrare idag). Någon hade kanske missat lite den här gången, för den skål E betalade 12 kr för visade sig vara drejad av Calle Forsberg, keramiker i Saltsjö-Boo som bl a levererar alster till Svenskt Tenn och Gordon Ramsays restauranger. (Se YouTube-klippet lite längre ner på hemsidan.) Skålen som dottern köpte i större modell kostar 2200 kr, så nog är den mindre versionen väl värd sina tolv kronor!!! Särskilt för maken och mig som ju bekostade loppisrundan (det ingick i presenten). Jag är därmed också mycket nöjd.

Slutligen besökte vi den nya second hand-butiken som Kazak har öppnat på Bergåsa. Kvinnan som var butiksansvarig var otroligt bekant och när vi hade pratat en stund frågade jag vad hon heter. Då hon sa sitt namn visste jag att mitt antagande stämde – hon var elev i skolan där jag hade min allra första anställning efter lärarhögskolan! Jag har dock SÅ svårt att greppa att mina elever kan vara klimakteriedamer med färgat grått hår och vuxna barn… Hur som helst, både hon och jag tyckte det var otroligt roligt att träffas. Här köpte jag den fåniga lilla gubben i lådan-tomten, ett fantastiskt Elsa-diadem med lösfläta till Titti och Indiskafatet jag berättade om här ovan. Sedan tror jag inte det var något mer. Phu! Klart slut.