Jag älskar att trädgårdssäsongen har dragit igång på samma gång som jag blir lite stressad. Det får gärna regna mer då det i vanlig ordning är rätt torrt här i markerna. Fördelen med att jobba hemifrån är att det ibland finns tid emellan samtalen, nackdelen är att det då kan kännas stressigt att jag inte utnyttjar varje minut. MEN, det går ju inte, så är det bara. De senaste dagarna har jag dock fått en hel del gjort av sådant jag tänkt på i flera veckor.
Prio ett var att rensa bort björnbärssly längs stenmuren vid vår uppfart (eller säger man nerfart om det är lite nerförsbacke till huset). Riset har skrapat bilar hela vintern, jag tror att alla besökare är glada över att det nu är fixat. Jag är iallafall väldigt nöjd. Jag har sår överallt, från ansiktet och neråt. Björnbär, alltså. Så goda att äta, men inte utan att man får jobba hårt för dem! Jag fick en taggfri tilling av min kusin. Den har förvisso tagit sig, men har inte gett så många bär än. Förra året flyttade maken på den, så jag hoppas att den kommer att trivas bättre i det nya boendet.
Jag har också tagit hand om skröfset i den övre perennrabatten. Jag låter alltid fjolårets rester stå kvar för att förhindra att något fryser eller ruttnar. Det gör att mina rabatter alltid ser lite skräpiga ut fram tills rensningen, men vinsten av att göra såhär är stor. Det gäller även sparrisen t ex. Nu är det iallafall fixat och det ser så fint ut!
Eh, nä, nu ljög jag visst, som Pippi skulle ha sagt. Fint ser det inte ut, men hoppfullt! Så många av mina härliga perenner har kommit upp och allt ser ut att må bra. Egentligen vill jag flytta på några av plantorna som jag känner står för långt bak eller långt fram för att riktigt komma till sin rätt. Igår plockade jag fram mina anteckningar från förra året för att se vilka plantor det var jag hade planerat flytt för, men jag hittar inte anteckningen. Har kollat i telefonen också, kanske står det där på någon bra plats. Annars får jag förlita mig på foton, jag vet ju ungefär. Höstanemonerna vill jag få fram lite. Jag ska inte heller spara lika många plantor purpurklätt i år.
Syrrans inhyrda Helleborus gör sig redo för en maffig blomning. Egentligen skulle den bara stå här ”så länge”, men den trivs ju så bra. Tror inte syrrans mörka stadsträdgård hade kunnat ge samma goda förutsättningar. Hon får plocka med sig några blommor som snitt istället. Min ”föränderliga julros” har också massor av knoppar och verkar kunna blomma lika underbart som förra året. Kul när rätt förutsättningar finns! Egentligen borde jag bara satsa på sådant som verkligen mår bra hos oss istället för att dalta och göra mig till. När en växt trivs behöver den så mycket mindre omsorg, och den ser också vackrare ut. Jag lär mig lite i taget och känner mig mycket mer säker på vad jag håller på med. Anstränger mig för att hitta rätt förutsättningar från början så att det inte blir så mycket jobb i längden, struntar i sådant som helt enkelt inte funkar utan att hänga läpp. Det är befriande!
