Dejlige Danmark.

I fredags satte vi oss i bilen som var preppad med barnbarnets bilstol och gav oss ut i halkan. Morgonen bjöd på underkylt regn och det hade varnats för dåligt väglag. Jag satt vid ratten och körde mycket försiktigt och med goda avstånd till framförvarande fordon medan maken satt i passagerarsätet och jobbade. Vi stannade på Willys och fyllde på med den bästa inflyttningspresent jag vet, ett storköp med basvaror! Efter det svischade tiden fram i ett disigt och småregnigt landskap medan jag lyssnade på gillade låtar sedan Spotifys begynnelse. Det finns SÅ mycket bra musik! Jag kom dock på att jag borde ha en lista med ”gillade förut-låtar” som jag av någon anledning inte längre ser storheten i. Innan Öresundsbron bytte vi plats och maken fick ta över föraransvaret. Vi mötte upp äldsta dottern och hennes familj på Kastrup och tog en stunds AH och OH med Lillan innan vi for vidare mot Van Gogh-utställningen. Där mötte vår yngsta dotter upp med sin man.

Det går inte att inte tycka något om Van Gogh. Han var med all tydlighet en man med stora känslor och en mental ohälsa som påverkade hans mående mycket. Han var bara 37 år gammal då han tog sitt liv och vid det laget hade han ännu inte hunnit bli känd. Numera finns det dock verk som går för över 20 miljoner dollar. Det finaste jag tog med mig var Van Goghs tankar runt fotografier. Varför sätta upp foton på personer man älskar då ett målat porträtt kan rymma så mycket mer kärlek? I slutet av utställningen kommer den del där man har skapat ett levande konstverk av Van Goghs tavlor med hjälp av ljus, ljud och modern teknik. Alla fascinerades, från ettåringen till 54-åringen. Det här är mycket snyggt gjort. Om du har chansen att gå på någon av dessa utställningar (Monet och Van Gogh har jag varit på, det kommer säkert fler) så gör det!

Det ligger något i detta citat. Fram för mer passion i livet.

Efter Van Gogh var vi hungriga och drog vidare till Gao Dumpling. Trevligt ställe, prisvärt (utom vattnet som kostade 20 dkk) och mycket gott! Vi beställde en massa från menyn och delade allt. Den översta konstnärliga bilden tog maken när vi hade tryckt i oss allt. Vid det laget var alla mer än mätta och belåtna. Vi for vidare för att möta upp svärsonens familj och en viktig stund för oss. Jag är så glad att vår dotter har en extrafamilj som hon känner sig trygg med. Det betyder mycket.

Efter några timmar for vi vidare mot Pizzeria da Gigi där dottern och svärsonen bjöd oss på middag. Vilket mysigt ställe! En ”äkta” italienare som bjöd på riktigt bra pizza. Det fanns även glutenfri pizza, men jag lyxade till det med entrecote och gorgonzolasås. Mmmmm. Vi blev sittande länge och hade det riktigt bra. Jag är glad att dotterdottern är så ”lätt” att ha med sig på offentliga ställen. Hon är social och hejar och interagerar med folk och det bjuds på leenden från alla håll. Pizzan funkade mycket bra på henne också.

När vi steg ut ur restaurangen så sprang vi rakt in i brorsonen, hans fästmö och hennes föräldrar som skulle på bröllop på lördagen. Somliga möten är lite för otroliga för att vara slump. Vi visste att de var i stan, men vad var chansen att restaurangen de skulle gå på var granne med den vi var på? Obefintlig… Hur stor är stan, hur många personer rör sig i Köpenhamn en fredagskväll? Hur roligt som helst.

Familjerna med småbarn åkte vidare och vi gamlingar hängde med våra ”barn” till en bowlinghall med liv och rörelse. Där hade svärsonen bokat shuffleboard. Sååå kul. En av mina bästa skolaktiviteter som tonåring var curling. Inte var jag särskilt bra, men jag hade roligt. Shuffleboard är helt enkelt en miniversion där sand minskar på friktionen. Vi körde ”drengene vs. pigerne” en omgång och en omgång ”Sverige vs. Danmark”. Vi tjejer vann stort, men dessvärre gick det inte lika bra för Sverige. En härlig gin fizz mocktail kunde de sno ihop utan problem! Det är verkligen viktigt att leka mer i livet. Att ta ansvar, men samtidigt inte ta sig själv för på stort allvar är nog en bra kombination.

Efter en god natts sömn i fint bäddade sängar hemma hos dottern och svärsonen och en god frukost var det dags att upptäcka Vordingborg, den historiska stad de nyligen flyttat till. Den har anor från 1100-talet, något som naturligtvis fått mig mycket intresserad. Tänk att känna historiens vingslag genom allt från gammalt tegel till arkeologiskt uppgrävda kvarlämningar. Jag njöt i flera timmar och längtar redan till nästa gång jag får komma hit. Då kanske den botaniska trädgården har kommit igång efter vinterns vila?

Det enda som finns kvar och inte hamnat i ruiner är stadens stolthet, Gåsetornet. Vi köpte biljetter som gav inträde till tornet, det fina muséet och de containrar där utställningen fortsätter. Väl investerade pengar.

Hela vägen upp i tornet bjöds det på en monsterkavalkad. Så roligt att läsa om de olika monstren och att betrakta hantverket bakom. Jag sa till dottern att hon hade varit livrädd för att gå där då hon var liten och allt var läskigt. Vi såg dock några gossar som verkade tycka att det var precis lagom läskigt. En av dem fick dock spel då han kom ut och det visade sig att han var hemskt höjdrädd. Stackaren! Att bära en femåring nerför rangliga trätrappor kan inte ha varit det roligaste hans mamma gjort. Så ledsen han var…

Efter att ha funderat över intrikata lösningar på bekvämlighetsproblem för hundratals år sedan och imponerats av hantverk, beständighet, kungligheter, fred och ofred och det jobb som lagts ner på denna plats (batteriet i kameran tog slut och lika bra var väl det, annars hade detta inlägg blivit flera kilometer långt) var det dags att styra kosan tillbaka till dottern och svärsonen. Där fick jag ligga och vila min hälsporre medan det fixades lunch. Jag gillar visst verkligen att bli bortskämd. Vi spelade spel och fortsatte skratta och äta choklad tills det var dags att packa ihop och bege oss hemåt. Väl hemma i mörkret var det fint att tas emot av den tända utelampan och lite ljus i fönstren. Borta bra, men nog är det härligt att komma hem också. Tack kära familj och Danmark för några härliga dagar!

Continue Reading

Lite København, Karlshamn och en varm choklad i hemmets trygga famn.

Yngsta dotterns nya hemland bjuder på gemytlighet och ett språk som jag inte kan sluta försöka härma. Göra tungan stor och diftongerna markerade. Igår skulle vi städa efter oss innan hemgång. Jag letade efter en dammsugare och fick fram ett ”Støvsuger?” med tjockt s och stöusuuue som ledde mig fram till rätt maskin och noll höjda ögonbryn. Kanske dansken som fick min fråga trodde jag hade talfel eller något, men han bad åtminstone inte att jag skulle försöka mig på ordet igen. Jag kände mig nöjd och funderade bara en kort stund över hur jag kunde detta ord. Vad jag vet är det inte något Sanne och jag har diskuterat under alla våra år som vänner, hahaha. Kanske de har varit renliga i någon härlig dansk deckare som har konsumerats genom åren?

Danska bagerier är mer inspirerande än svenska och har godare bakverk än tyska. Att glida med ögonen över alla dessa läckerheter gav mig lite vetemjölssorg, men jag plockade till mig en fragilité medan maken valde något slags cruffin med pistagekräm och något wienerbrödsaktigt. När vi kom ut på gatan stod vår kompis från Hästholmen där med sin resväska, redo att ta sig till stationen. Vi kom fram till att det vore trevligare om hon ville åka med oss till Karlshamn, så kunde hon ta tåget därifrån sedan. Sagt och gjort. Spännande och filosofiska diskussioner under flera timmar, vilken bonus!

Väl framme i Karlshamn frågade vi en snubbe på gatan efter en restaurang och fick till tips att ta oss till torget. Där hittade vi en ”gourmet thai-restaurang”. Priserna var rätt gourmet, maten inte särskilt thai och definitivt inte gourmet. En tre centimeter tjock meny med allt från sushi till indiska specialiteter och pannkakor gjorde att vi valde fyra små rätter från första sidan för att vara på den säkra sidan. Det kändes som att jag var tillbaka i Växjö 1990 och åt tre små rätter på kinarestaurangen vid stationen. Helt okej, men inte särskilt gourmet, alltså. Med perfekt marginal lämnade vi vår vän vid stationen, varefter maken lämnade mig vid Lokstallarna där det bjöds på A cappella-festival med konst, hantverk och streetfood.

Kul med en massa körer som fick chans att lyssna på varandra och kanske hitta lite ny inspiration. Vi är vana vid Fredrikskyrkans svulstiga akustik, så det var onekligen utmanande att sjunga i en varm lokal med supertorr akustik. Publiken var dock generös och vi fick till det ganska bra till slut. Nästa söndag är det dags för allhelgonakonsert och sedan kommer både advent och jul tätt på varandra. Detta är min bästa tid på året och jag har lovat mig själv att ta in så mycket musik live som jag kan och orkar i år. Med tanke på hur schemat redan ser ut tänker jag dock att jag är glad över att Spotify finns, för sannolikheten är att det inte blir riktigt lika mycket som jag hade önskat.

Väl hemma igen kändes det skönt att slänga på mig morgonrocken och stryka färdigt det som låg i soffan och väntade. Varje ledig stund under den kommande veckan kommer sannolikt att läggas på bröllopsförberedelser, så det känns skönt att börja utan att ligga efter. Maken gjorde sin specialchoklad och vi plockade fram läckerheterna från förmiddagens sötsakssafari. Kanske var det den som gav mig orolig sömn, eller så är jag bara stressad. Tidsomställningens extra timme togs iallafall tacksamt emot. Jag lekte mamma inatt under de vakna perioderna. Låg och planerade olika scenarier och försökte få ihop allt på många olika sätt. Vet att det kommer att lösa sig med alla underbara som hjälper till, men det märks att det är många tankar på gång samtidigt. Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och åka med, helt enkelt. Tjoho!

Continue Reading

Borta, men ändå hemma.

    S och jag vinkade av Elina som ska tillbringa de närmaste veckorna i USA på Kastrup och fortsatte sedan till myspysstaden Köpenhamn. Det är inte lätt för lillasyster att vänja sig vid att bli ”ensambarn”, men vi får göra vad vi kan för att göra processen lite lättare att hantera. Några timmar i Köpenhamn är alltid trevligt, så också denna dag.

    Igår hann vi med några ”måsten” och några spontanbesök. Arnold Busck (bokhandel), Illums Bolighus, Lagkagehuset, Søstrene Grene till exempel. Och eftersom S ÄLSKAR Joe and the Juice åt vi lunch där trots att det kanske finns mer spännande ställen. Varför överge ett vinnande koncept? Om jag fick välja skulle jag sitta och prata med S (min fina Hillerødsvän) i timmar, men det fanns det inte tid till igår. Hur skulle din bästa dag i Köpenhamn se ut?

Continue Reading

En dag i København.

5_2

För ett tag sedan pratade äldsta dottern ihop sig med sin moster och kusin. De bestämde sig för att den här veckan åka till London för att gå på Harry Potter-utställningen The Making of Harry Potter. Det visade sig att biljetterna var slutsålda och Londonresan blev därmed uppskjuten. Eftersom E börjar studera på måndag ville hon gärna hinna hitta på något roligt, så hon och jag bestämde oss för att resa till København lite hastigt och lustigt.

5_1

Köpenhamn är en trevlig stad. Gemytlig, ganska lätt att hitta i och ovanligt ”liten” för att vara en storstad. Egentligen ska man väl vara där längre än över dagen, men det blev rätt perfekt ändå. Nu för tiden är det lite tråkigt att man har tillgång till samma butiker i alla länder, men det kändes ändå på sin plats att besöka Søstrene Grene och Joe & The Juice. Vi var också inne på Illums Bolighus, en annan av mina danska favoriter. E och jag hittade förresten en ny favoritbutik: Arnold Busck Boghandel på Købmagergade. Det gjorde ingenting att de flesta böcker var på danska… Vilken inspirerande miljö! Jag vill så gärna att bokhandlarna ska överleva. De har det inte lätt och en efter en går under. Nog för att jag gillar Adlibris, men det finns inte mycket som går upp mot att stå och bläddra i nya böcker i en så inspirerande miljö!

5_9

En av dotterns stora intressen är att besöka vintagebutiker och second hand-affärer. Vi hittade flera sådana med mycket intressanta varor. Inne på Time’s Up hade vi lätt kunnat göra av med många tusenlappar om vi hade haft sådana att slänga oss med, men det var spännande nog att känna på läckra sidentyger, pälsar och Chanelkjolar från 70-talet. Så mycket snygga kläder det har producerats och burits genom tiderna! Det är ändå rätt trist att vi inte klär oss lite bättre överlag, hehe.

5_7

Det finaste minnet från den här resan, förutom att det var väldigt mysigt att få tillbringa en hel dag med dottern, var ändå att få träffa en av de vänner jag har känt längst i livet. S och jag blev brevvänner i sexan då våra fröknar började ett vänortsutbyte med våra klasser. Först skrev vi alla några brev till någon i den andra klassen och sedan åkte svenskarna till Hillerød på skolresa framåt vårkanten. Jag tror inte att någon av de andra klasskamraterna har kontakt med varandra, men S och jag har följt varandras öden och äventyr genom åren. Våra liv har utspelat sig ganska lika parallellt på varsin sida Öresund och det är alltid lika härligt att få träffa varandra! Tänk, så tacksam jag är för fröken Kerstin som gav mig den här vänskapen. Till dig som läser vill jag tipsa om Conditori La Glace. Varm choklad och Othellotårta! Hur gott som helst. (Tusen tack S, både för fikat och för att du tog dig tid att komma in till stan. Jag hoppas det inte dröjer tills vi träffas nästa gång!)

5_8

Att det var närmare -10° kallt och väldigt ruggigt idag gjorde faktiskt ingenting. Våra hjärtan värmdes av allt vi fick tillbaka av vår danska grannhuvudstad! Nästa gång åker vi dit när vi kan gå ner i den mysiga hamnen och njuta av sommarvärme. Leve Danmark! (Utropat av den danskälskande svensk jag är… Trots allt hade jag varit dansk om vi bara hade tagit oss tillbaka till 1658 då Blekinge fortfarande var en del av Østdanmark.)

5_6

Continue Reading