HEMSLÖJD – monnah

Konsthantverk på olika sätt.

11 juli, 2025 12 kommentarer

Som du kanske vet både älskar jag att handarbeta, pyssla, musicera och att njuta av det som medmänniskor i olika åldrar och med olika mycket kunnande skapar. Människan är en skapande varelse. Alla är inte yrkeskonstnärer eller proffsmusiker, men jag tror faktiskt att alla behöver och kan njuta av den här världen, att vi mår bra av olika slags konstformer.

Själv älskar jag att skriva kalligrafi, som på dessa kort, men njuter av andras verk som är både mer komplicerade och utvecklade. Ylva Skarp har ett publikfriande formspråk och till en relativt billig peng kan man njuta av hennes verk varje dag. Jag är mest förtjust i hennes kalligrafikonst, men du kanske gillar hennes konsttryck också?

Att laga mat kan vara ren överlevnad eller en konstform. Att få laga till och äta egen skörd, som här, ger mitt liv guldkant. När jag går på restaurang vill jag få något mer än hemma, något som är godare, mer komplicerat, med andra smaker eller lite extra lyxigt. En kebabtallrik är överlevnad, men det finns många platser där man kan få den där extra upplevelsen. Själv älskar jag att äta på Dilkhush här i Karlskrona, en fantastisk indisk restaurang som ger mig chans på ett annat slags mat än hemma. Och ruskigt gott dessutom!

Något jag önskar jag var bra på är träslöjd. Jag har byggt lite miniatyrstolar från Kotte Toys och det har varit jätteroligt, men det är mer finlir och inte själva byggandet. Jag imponeras av mina bröder som bygger hus respektive skapar träkonst och maken som bygger det jag önskar. Något av det jag uppskattar mest i hemslöjdsbutikerna är just träslöjden. Hårt och mjukt på samma gång.

Naturen är naturligtvis bästa konstnären. Jag älskar att sticka, men just dessa vantar har min faster gjort. Egenfärgat garn och allt. De mönster jag gillar bäst just nu kommer från PetiteKnit eftersom jag bara kan härma det andra uppfunnit, fast den bästa stickkonstnär jag känner är makens brorsdotter. Det hon klurar ut i sitt huvud och får ut i stickade verk är helt otroligt! Jag vet att hon har som ambition att dela med sig av sina mönster och ser fram emot att få visa när det är dags.

På Söder i Stockholm hittar du Konsthantverkarna där folk som kallar sig konsthantverkare (jag tror ju att det ligger i oss alla, men att somliga har lättare att kunna uttrycka sig) ställer ut otroligt vackra grejer. Pengar kan stötta de kämpande konstnärerna och ger en chans att få hem sådant som gör ens hem djup eller kanske mer spännande. Ser fram emot nästa gång jag kan gå en runda där eller någon annanstans där människans skapande kommit till uttryck! Ett museum, en konsert, en restaurang, en trädgård eller kanske någon medmänniskas hem.

Ett Litet Ord

Tillvaratagande.

8 februari, 2025 12 kommentarer

För några år sedan medan Sikö Auktioner fortfarande hade kontor här i Karlskrona köpte jag ett par flyttkartonger fulla med textilier av olika slag för 175 kronor. Det känns verkligen som ett skambud, för detta var lådor fulla av skatter. Du vet, hemvävt, virkat och broderat, så fint uppmärkt och vackert alltihop. En hel del har jag hittat användning för eller gett bort, somligt har jag på vänt i projektlådorna och ett par grejer har jag faktiskt sålt på Tradera.

Ett vitbroderi kunde jag tyvärr inte få riktigt fint trots behandling med diverse blekmetoder, så jag bestämde mig för att färga in det. Den färg som var tillgänglig var blå eftersom jag skulle fräscha upp några grejer till Bredavik, så blått fick det bli. Jag färgade in det förra våren för att bli ett projekt att förfärdiga till HEMSLÖJDstemat och sedan blev det bara liggande tills för två veckor sedan då jag äntligen fick tummen ur. Jag beställde en perfekt lagom stor kudde från Jotex och sedan var det bara att mäta upp och skära till.

Jag bestämde mig för att sy igen kudden med maskin och lämnade en 15 cm mitt i sömmen ”i botten” så kudden kunde knös in. Sedan sydde jag igen öppningen för hand. Det blir lite krångligare om den ska tvättas eftersom man får plocka upp de handsydda stygnen, men så får det vara.

Jag tror att detta broderi var tänkt att bli en liten påse till nattkläder, men jag förvandlade det till en liten kudde till barnbarnet. Vi får väl se om hon tar den till sig och kommer på hur hon vill använda den. Kanske till sina dockor?

Ett Litet Ord

HEMSLÖJD fortsätter ta sig ton.

26 januari, 2025 7 kommentarer

Mitt förra ledord HEMSLÖJD visade sig inte riktigt leda in i något mål och samtidigt är det något som jag fortfarande vill få in mycket mer i mitt liv. Med tanke på det passade det jättebra att helt enkelt bara fortsätta hemslöjda när det passar. Jag har en komplicerad relation till självhjälpsböcker, eller snarare till deras författare. Det är inte så att jag besserwissrar mig förbi dem, men jag tror att skrivandet av boken snarare hjälper författaren än någon annan. Författaren och personer som är precis lika henom. Här kommer därför tips som kanske hjälper någon som liknar mig. Jag har svårt att fatta snabba beslut, jag skjuter ofta upp sådant som börjar med ett moment som känns som lilla Kilimanjaro att bestiga och så vill jag gärna känna mig duktig genom att bocka av grejer på listor. Då är byggsatser perfekta! Tyvärr får jag göra dessa byggsatser själv, något som ytterligare skjuter saker och ting framåt, men när jag väl sorterat, beställt och planat ut uppförsbackarna är det bara att köra. I syrummet har jag nu ett par lådor som innehåller mestadels andrahandstextilier som ska bli något annat. Efter att vi hade städat, tränat och käkat lunch drog min arbetsverkstad igång.

”Nu har hon blivit knäpp”, tänker du kanske när du ser denna, ja, vad? Detta började som en fin ylletröja som hade filtat sig och därmed blivit jättetjock och krympt i tvättmaskinen. Jag klippte av den under ärmhålen och klippte bort lite i sidorna för att göra rektangeln rak. Efter det fick jag leta upp en video på YouTube för att påminna mig om hur man börjar när man ska sy langettsöm. Fotot visar inte färgerna ordentligt, men det finns små gröna detaljer i det blå garnet. Därför sydde jag runt med dubbel grön tråd. Nu har jag ett varmt och gosigt sittunderlag att använda här hemma. Vanliga sittunderlag i plast är nog mer praktiska, men nu får tröjan leva vidare. Jag fick nostalgiska flashbacks till lekis där jag ääälskade att sy väskor och dukar och allt vad det var.

Det jag ägnade mest tid åt var en present som jag inte kan visa än. Stjälkstygn har jag inte heller sytt på länge. De skrämmer mig, haha! Är mycket mer bekväm med korsstygn, men det visade sig att jag kunde klara detta utan att förlora förståndet.

Detta lilla broderi hittade jag uppspänt på en kartong förra året på Pingstis och tyckte att det var alldeles illbedåriskt. Jag insåg efter att jag hade tvättat upp det att det skulle vara opraktiskt att montera på ett barnplagg som jag hade tänkt från början, så då fick det bli en lavendelkudde till lilla barnbarnet som kan ligga bland hennes kläder. Broderiet var alltså redan runt, så jag klippte till en matchande rundel i en gammal tätt vävd duk, fäste ihop kanterna för hand, fyllde kudden med ull och torkad lavendel som jag har till just sådana här kuddar och fäste ihop det sista när jag tyckte att kudden var lagom stunsig. Nu luktar den gott och femkronorsbroderiet som någon säkert sydde för runt femtio år sedan har fått nytt liv.

Jag måste också visa makens fina lösning till bambuspegeln i syrummet. För att se sig i helfigur måste den vinklas, men det har inte gått att få den att stanna i rätt läge. Nu fixade han därför något slags strykbrädelösning. Så snygg tycker jag, men framför allt praktisk. Klart slut från en riktig fixardag.

Ett Litet Ord

Färdigmonterad Sophie Hood.

21 januari, 2025 6 kommentarer

I julas fick jag ett mönster på Sophie Hood från Petite Knit och fyra garnnystan Isager Soft av svärföräldrarna. Svärmor vet att jag gillar både Petite Knit och grönt, så gåvan satt helt rätt. Det kändes skönt att kunna gå in i det nya året i sällskap med årsordet HEMSLÖJD som det aldrig riktigt blev något av. Att sticka sitter i ryggraden, så med detta mönster fick jag utvecklas lite genom att testa en ny teknik. Mönstertillverkarna bedömde svårighetsgraden till 3/5. Jag är benägen att hålla med. Petite Knit har alltid jättebra instruktionsvideor som komplement. De är på danska, men för alla som känner sig lite främmande detta språk spelar det inte egentligen någon roll. Allt man behöver är någon som visar vad som ska göras och det gör de med den äran.

Den nya tekniken jag fick lära mig var en vågrät i-cordkant. I-cordkant har jag gjort på en kofta till barnbarnet, men då var tekniken betydligt krångligare. Kanten stickas olika beroende på vilket håll den går åt. Själva luvan sys ihop med osynliga madrasstygn. Jag fascineras alltid över dessa och hur snyggt det blir! Jag kommer ihåg när jag sydde ihop mina första tröjor i tjockare garner. Inte snyggt. Numera använder jag hellre rundsticka då det ger sömlösa delar där det syns mest. Tyvärr funkar madrasstygn bara om man har precis lika många varv på de två delarna som ska sys ihop och det har man sällan på exempelvis en framsida och en baksida om man inte räknar varven. Och vem orkar räkna så många varv och ha exakt samma stickfasthet hela tiden? Inte jag iallafall.

Jag gillar verkligen garnet som beskrivs som ”en tubsocka i bomull som man blåst in mjuka alpackafibrer i”. Garnet blir lite melerat och får samma känsla som då man stickar med två trådar, en ”vanlig” och en mohairtråd. Jag är bortskämd med garner och stickar i princip alltid med naturfibrer numera. Mina favoriter är mohair från angorageten och kashmir från kashmirgetter (det finns lite olika). Jag har inget emot vanlig ull, men för känsliga personer kan det bli lite sticksigt. Just känslighet för hur ett garn känns måste varje individ undersöka. Min stackars mamma tålde aldrig det minsta sticks, själv kan jag ha en t-shirt under en islandströja utan att störas nämnvärt. Luvhalsduken ska naturligtvis ut och vallas, men än så länge har jag bara skruttat omkring med den på mig här inne. Den är skön, snygg och mycket praktisk. Jag är så nöjd!

Ett Litet Ord

Galleri Kattluckan.

22 december, 2024 12 kommentarer

Kommer du ihåg den här bilden? Maken som höll på att jobba med resterna av kattluckan, det fyrkantiga hål i dörren vid huvudentrén som funnits där sedan vi flyttade in i december 2016. (Brorsan lagade dörren på utsidan innan dess.) Detta hål har stört mig sedan dess, men bara de få gånger jag faktiskt lagt märke till det.. Att bli hemmablind är ett gissel! För några år sedan lyfte jag idén att bygga in ett tittskåp eller något slags miniatyrvärld i hålet. Min syrra byggde några söta miniatyrstolar och så småningom köpte jag några dockhusgrejer, men nej, jag var inte nöjd. Så kom dagen i somras då jag återupptäckte makens morfars brors trägubbe och föreslog att den kanske skulle kunna byggas in på något vis. Denna lite galna idé har nu maken hjälpt mig genomföra.

Vi är så nöjda! Det finns utrymme för förbättring. Vi ska nog måla själva tittskåpet kittvitt så det matchar resten av hallen, men det får vänta tills alla julgäster åkt hem. Det fula låtsasvärmeljuset ska också bort. Tanken är att det kan komma att monteras en ”strålkastare” på skostället för bättre belysning. Hur som helst känns denna idé jätterolig. Galleri Kattluckan har officiellt invigt sin första utställning och därmed får jag ännu ett projekt att klämma inom årsordets ramar. Som kreativ ledare kan man ju också utöva HEMSLÖJD, eller hur?

Ett Litet Ord

Hemgjorda julklappar?

19 november, 2024 2 kommentarer

Jag hade stora ambitioner gällande årets julklappar, särskilt med ett årsord som hemslöjd. Idag är det 35 dagar kvar till julafton och jag har inte ens påbörjat något på den härliga lista med grejer jag hade tänkt pyssla ihop. Inte en enda grej! Resten av dagarna den här veckan är fulla av jobb och att hjälpa nära och kära på olika sätt. Härligt och definitivt det jag vill ägna mitt liv åt, men inte blir det mycket tid över till julklappar. Radikal acceptans är inte bara användbart i terapeutiska situationer, utan även som allmänt hanterande av livet. Carina Bergs ”ja, ja, men nu blev det så” ska därmed upp på min mentala vägg igen. Det kommer att bli en härlig jul i år även om jag inte fick igång produktionen i julklappsfabriken i tid.

Något jag faktiskt har fått gjort idag är att minska knapphålen på koftan som lilla barnbarnet fick i födelsedagspresent med en tunn, genomskinlig resårtråd. Nu kan hon ha den på sig utan att knapparna trillar ur hålen så fort hon rör sig lite vilt och det gör hon ju mest hela tiden! Den här sortens fix älskar jag. Visst är det tråkigt när något blir liggande helt i onödan?

Ett Litet Ord

Tillbaka till HEMSLÖJD.

14 augusti, 2024 2 kommentarer

Sommaren har varit lång och fortsätter, men nu under andra former. Häromdagen tog jag mig äntligen tid att sätta mig med ett av alla projekt jag har planerat för detta år genom mitt årsord HEMSLÖJD. Mönstret till texten ritade jag till när vår äldsta dotter skulle få en egen födelsedagsduk till sin familj. Duken köpte jag på Pingstkyrkans secondhand för en billig peng för att just pimpa den till födelsedagsduk. Bomullsgarnet i perfekt matchning till den mörkaste färgen i de söta rosorna hade jag i gömmorna. Nu återstår att pressa duken och kanske till och med stärka den som man gjorde ”förr i tiden”. Roligast hade varit om jag hade hittat en bricka som passade perfekt i storlek. Vi får väl se om det är möjligt! Hur nödvändigt är det att ha en duk som bara används på födelsedagar? Om du frågar mig så hänger naturligtvis inte livet på det, men nog blir det roligare med små traditioner och detaljer som gör att man känner trygghet i en värld som ständigt snurrar på och bjuder på obehagliga överraskningar. Dessutom tycker jag att det är otroligt värdefullt att bevara det jobb som någon lagt på ett så vackert och välgjort konsthantverk. Sådana pilliga korsstygn och vackra fållar snyter man inte ur näsan precis.

Ett Litet Ord

Födelsedagsbrickan.

4 juni, 2024 2 kommentarer

Den blå, laserade brickan har vi tänkt måla om sedan den hamnade här hemma, men inte förrän nu blev det av. Valet föll på ”en glad, gul färg”. Att försöka måla utan att göra grundarbetet först visade sig kosta en massa extra tid och jag var ändå tvungen att måla på en underlagsfärg för bättre fäste. Efter många lager, byte av färgnyans till en lite varmare och en del muttrande får brickan nu anses vara hjälpligt klar. Den behöver fortfarande finlir och kanske tar jag hand om det en regnig dag. Detta resultat duger dock gott för att göra födelsedagsbarn eller gäster glada!

Ett Litet Ord

Fyra månader med hemslöjd i handen.

4 maj, 2024 Inga kommentarer

Det är intressant med utvärderingar tycker jag, inte minst då jag för länge sedan uppehöll mig i skolans värld. Där skulle vi mer ofta än jag föredrog (eller fortfarande föredrar) göra stora och genomgående förändringar. Vanligtvis utvärderades det inte lika friskt, och dessutom tycker jag mig minnas att det om det utvärderades inte direkt hände något efter att ett resultat låg på bordet. Jag gör rätt ofta nedslag i mitt liv för att se om jag är på rätt väg. Inte med några protokoll närvarande, men ändå. Att då och då ta ett steg tillbaka och fundera på om jag befinner mig på rätt livsstig är nödvändigt för att inte hamna allt för snett om jag gjort felaktiga val. Idag är det dags att fundera över HEMSLÖJD. Har mitt årsord gett mig det jag önskade så här långt?

Jag visste redan att det mellan april och september inte skulle finnas särskilt mycket tid för handarbete. Det tillhör sakens natur då man är planttant och har ”ambitioner”. Att jag skulle bli mer eller mindre soffliggande större delen av april ingick inte i mina planer, men så blev det. Därmed känner jag mig rätt besviken, både på omständigheter och mig själv. Jag hade väl ändå orkat sticka lite? Sanningen är att jag inte gjorde det och då får det vara så. Vi gjorde om syrummet till inneväxthus, så inte har jag heller suttit där och använt symaskinen som jag hade tänkt. Nu är det som det är. Jag har samlat inspiration, förberett projekt och gjort ett och annat småplock färdigt. Jag har lagat, klippt, tvättat, strukit och nålat grejer. Jag har funderat på lapptäckstekniker, har studerat broderitekniker, har skrivit mycket kalligrafi och rensat bland mitt material. HEMSLÖJD skulle bli ett annorlunda årsord, det visste jag redan. Hur annorlunda hade jag inte satt mig in i och är kanske inte riktigt nöjd med det. Det finns dock ingen anledning till att göra annat än att kämpa vidare, släppa prestationskraven och komma ihåg att tanken är att årsordet ska tillföra livet glädje, inte press.

Med det sagt tar jag mig vidare med fortsatt entusiasm för att använda mina händer, min kognitiva förmåga och mina sinnen i skapandeprocesser som leder mig in i något som både är utvecklande och spännande. Att det går långsamt betyder inte att det inte händer någonting.

Ett Litet Ord

Om att själv få tolka sina uppgifter.

22 mars, 2024 2 kommentarer

Fördelen med att leva i samklang med ett ledord eller ett årsord är att man själv ges hela ansvaret att tolka ordet och bestämma vilken slags aktiviteter det får rymma. Min önskan har genom åren varit att kunna utvecklas på många olika plan, men ett ord som ”hemslöjd” ger inte i sig självt denna möjlighet. Det är ett väldigt praktiskt ord, åtminstone i min tolkning. Eftersom jag gärna skjuter upp saker och ting så har jag ändå givits möjlighet att ta itu med projekt som legat på vänt i eviga tider och det kan i sin tur leda till något slags mental eller själslig utveckling. Vi får se.

Denna blå bricka köpte jag på loppis för många år sedan. Målet har hela tiden varit att måla om den, men det har inte precis prioriterats. I veckan bestämde jag dock att nu skulle den få det nya liv som jag lovade då pengar bytte ägare för att detta skulle kunna ske! Min första tanke var gul, men jag gav maken möjlighet att få välja. ”En glad gul är min spontana tanke”, sa han, och då var det givet. Men! Vet du hur svårt det är att välja rätt nyans bland färgprover? Min beslutsångest spelade maracas på högsta volym då jag bläddrade i solfjädern med mängder av gula nyanser, medan den unge mannen i färgaffären med större beslutsångest än min egen försökte ge mig service. Jag bad om hjälp att välja färgtyp (vill ha en färg som är tålig – eeeeehhhh, okej, kanske lackfärg), passande pensel (eeeehhhhh, denna kanske – ok, vilken bredd – eeeehhhhhh, denna kanske), frågade om det inte fanns någon mindre burk (eeeeehhhhh, nej). Killen hade ingen praktikantskylt och ingen av hans tre kollegor som befann sig i närheten gjorde några inspel, så jag gissar att allt var okej och att han bara behövde lite uppstartstid för att komma fram till det egentligen självklara svaret.

Målartvätt hade vi hemma, så jag skrubbade av brickan med en omgång sådan. Jag insåg efter första lagret färg att jag åtminstone borde ha sandpapprat först även om jag struntade i grundfärg. Tror till och med att vi har en burk sådan någonstans… Nu har jag dock dragit på tre omgångar (bilden togs efter andra lagret) och jag tror att det kommer att bli bra efter tre omgångar till. Hahaha! Annars målar jag på ett lager grundfärg på dessa tre gula lager och börjar om med en bättre grund. Detta är nämligen nyansen jag hade tänkt mig att brickan skulle få (S 0580-Y):

Penseln är jättedålig och alldeles för bred, men jag lyssnade på proffset och analysen leder till att det är mitt handhavande som brister. Jag håller penseln fel, lät bli att förbereda på det sätt som varje vettig målare hade gjort, har inte rört runt färgen tillräckligt (fast där tror jag faktiskt inte jag gjort något galet). Det löser sig. Snart har vi en gul bricka, oavsett hur vägen fram till målet har sett ut. I värsta fall får jag bara göra decoupage, så som man dekorerade alla prylar från askar till lampskärmar och byråer på det ljuva åttiotalet. Hemslöjd? Njae, eller jo, det bestämmer ju bara jag. Ha en fin helg!

Edit: Efter femte lagret med ännu tvivelaktigt resultat bestämde jag mig för att dra på grundfärg och börja om när jag kommer hem på söndag kväll. Jaha, bra påminnelse om att ett gott grundarbete alltid lönar sig.

1 2 Nästa →