Standan.

Varje torsdageftermiddag ser jag till att uträtta ärenden och träffa människor i Karlskrona eftersom jag ändå ska till kören på kvällen. Nu ligger inte stan särskilt långt bort, men tar jag ändå bilen känns det bra att utnyttja den till att kunna ta mig runt. Det går bra att åka buss också, men då blir det betydligt krångligare att ta mig till olika platser.

Igår handlade jag en del, lämnade tillbaka annat, lämnade lite grejer på Pingstkyrkans second hand (naturligtvis var vi inte färdiga, det dyker upp nya grejer att göra oss av med hela tiden) och tog mig en runda där för att spana in utbudet. Jag träffade mannen som tog den underbara finska väven mitt framför ögonen på mig (haha, har jag inte släppt det?) och insåg att han varje gång dammsuger efter värdefulla grejer som han säljer vidare. Han ringde till en kompis och pratade högt och tydligt om hur han hittat ”en sådan där tavla till i serien” för 25 kronor, en tavla som tydligen var MYCKET värdefull. Bravo! Själv köpte jag en underbar stor polsk vas för hela 65 kronor. Den ska stå på vår trappa med utomhusbukett, men det får bli till sommaren eftersom dess mönster passar bättre med midsommartider. Nöjd! (Men jag borde inte vara nöjd med att fylla på med annat då vi gjort oss av med så mycket annat, förvisso sådant som vi inte använt.)

2023 var min jättebra frisör föräldraledig, så jag struntade i att klippa mig och väntade ända tills i våras då det verkligen behövde göras något. Jag klippte mig på samma salong som vanligt, men med en annan frisör. Efter lite lirkande berättade hon att Sofie Koskenkorva hade startat egen salong på Pottholmen. Jag var bara nöjd med klippningen i en dag (så länge håret höll stylingen), men kunde inte med att gå och klippa mig på en gång. Igår var det så dags! Nu hade det gått lagom många månader… Sofie är bra. Jag vill gärna sprida ordet om salongen Noura och få fler att hitta till henne och hennes kollega Isabell. Just nu är Pottholmen en stor byggarbetsplats, men så småningom kommer denna salong att fronta den park som är inplanerad där det nu ligger en temporär parkeringsplats.

Efter klippningen var det dags att ta en tur till Stortorget och Fredrikskyrkan. Vem det nu är som planerar Karlskronas blomplanteringar så är det någon som kan sin grej. Det är alltid så fint i byttor och rabatter. Här syns inte riktigt chokladskäran, men sådana dansade omkring i flera av byttorna jag åkte förbi på väg upp till torget. Se bara, vilken ögonfröjd… Jag var glad redan innan repetitionen och ännu gladare efteråt. Vi jobbar effektivt, med glädje och precision. Nästa gång är det dags att börja repetera Bachs juloratorium. Vilken lycka att äntligen få sjunga detta verk, och till det med den underbara barockorkestern som spelade till oss härom året. Hurra! Och det var den dagen.

Continue Reading

Lite efter, men solen lyser in i helgen!

Hej solen, hej våren, hej vinden, hej livet! Hej hej Monica, hej på dej Monica… Dagarna går i ett huj. Det har hänt något den här veckan. Jag har helt plötsligt blivit morgontrött efter att vi flyttade fram tiden. Alltså, jag brukar vakna pigg och glad vid 5.30-6.30. Nu vaknar jag trött när larmet går vid sju och är så seg. Känner mig som den trötta tonåring jag aldrig var i själva tonåren, hehe. Det löser sig säkert, men detta har gjort att min lilla bloggstart på dagen inte riktigt har hunnits med. Kanske har kroppen bara varit trött efter det långa migränanfallet. Jag har varit smart nog att inte kommentera mina djupa cirklar under ögonen för klienterna och tycker att de i vanlig ordning haft fullt upp med att hantera sig själva och det som hänt i terapin.

Jag älskar de solkatter, solspeglingar och ljusbilder som avbildas i husets olika rum beroende på tid på dygnet under den här tiden på året. De gör mig glad, påminner mig om discokulan som det kanske är dags att plocka fram igen. Älskar att ha ett vardagsrum som badar i solkatter och blir glad av att få in ännu mera ljus i huset, även om allt som befinner sig i närheten av våra söderfönster har hunnit blekas och blivit sprött.

Ursäkta den märkliga posen, men jag ville visa ”gardinluggen” för familjen. Jag passade nämligen på att gå till frisören igår för första gången på minst 1,5 år, sannolikt längre. ”Gör vad du vill!” Så revolutionerande var kanske inte förändringen, men jag har aldrig haft ”gardinlugg” förut. Däremot har jag har 60/40 i hela mitt liv. Ja, alltså sidbena för dig som inte talar frisörlingo. (Jag, t.ex. Jag kunde också tyst konstatera att alla inte alls tar botox nuförtiden, något som frisören hävdade.) Jag kan inte ens riktigt komma ihåg senaste klippningen och har inte hunnit gå igenom bilderna bakåt. När jag senast skulle boka klipptid hade min duktiga frisör slutat och sedan fick jag inte för mig att boka tid hos någon annan. Nu gick jag till samma ställe som förut och fick reda på en av deras f.d. kollegor att Sofie och Isabelle hade öppnat ny salong på Pottholmen inne i Karlskrona. Jag kan varmt rekommendera Sofie och hoppas att det går bra för henne på den nya salongen. Det är tuffa tider för alla som bedriver verksamhet som kräver att kunderna har pengar ”över”. Låt oss hoppas att det nya ljuset också kommer med lite ruljans för alla som strävar på.

Continue Reading