fredag – monnah

Lite efter, men solen lyser in i helgen!

Hej solen, hej våren, hej vinden, hej livet! Hej hej Monica, hej på dej Monica… Dagarna går i ett huj. Det har hänt något den här veckan. Jag har helt plötsligt blivit morgontrött efter att vi flyttade fram tiden. Alltså, jag brukar vakna pigg och glad vid 5.30-6.30. Nu vaknar jag trött när larmet går vid sju och är så seg. Känner mig som den trötta tonåring jag aldrig var i själva tonåren, hehe. Det löser sig säkert, men detta har gjort att min lilla bloggstart på dagen inte riktigt har hunnits med. Kanske har kroppen bara varit trött efter det långa migränanfallet. Jag har varit smart nog att inte kommentera mina djupa cirklar under ögonen för klienterna och tycker att de i vanlig ordning haft fullt upp med att hantera sig själva och det som hänt i terapin.

Jag älskar de solkatter, solspeglingar och ljusbilder som avbildas i husets olika rum beroende på tid på dygnet under den här tiden på året. De gör mig glad, påminner mig om discokulan som det kanske är dags att plocka fram igen. Älskar att ha ett vardagsrum som badar i solkatter och blir glad av att få in ännu mera ljus i huset, även om allt som befinner sig i närheten av våra söderfönster har hunnit blekas och blivit sprött.

Ursäkta den märkliga posen, men jag ville visa ”gardinluggen” för familjen. Jag passade nämligen på att gå till frisören igår för första gången på minst 1,5 år, sannolikt längre. ”Gör vad du vill!” Så revolutionerande var kanske inte förändringen, men jag har aldrig haft ”gardinlugg” förut. Däremot har jag har 60/40 i hela mitt liv. Ja, alltså sidbena för dig som inte talar frisörlingo. (Jag, t.ex. Jag kunde också tyst konstatera att alla inte alls tar botox nuförtiden, något som frisören hävdade.) Jag kan inte ens riktigt komma ihåg senaste klippningen och har inte hunnit gå igenom bilderna bakåt. När jag senast skulle boka klipptid hade min duktiga frisör slutat och sedan fick jag inte för mig att boka tid hos någon annan. Nu gick jag till samma ställe som förut och fick reda på en av deras f.d. kollegor att Sofie och Isabelle hade öppnat ny salong på Pottholmen inne i Karlskrona. Jag kan varmt rekommendera Sofie och hoppas att det går bra för henne på den nya salongen. Det är tuffa tider för alla som bedriver verksamhet som kräver att kunderna har pengar ”över”. Låt oss hoppas att det nya ljuset också kommer med lite ruljans för alla som strävar på.

Fredagsfiling.

Det är fredag! Jag vaknade vid 6.30 av att det var ljust i sovrummet! Alla fyra basilikasorter har tagit fart och om allt går som det ska kommer vi att kunna skörda både chili och paprika i år! Körrepet igår var intensivt, men vi gör framsteg i Poulencs värld! Tja, jag skulle kunna fortsätta, men väljer att tagga ner lite. Här kommer i alla fall sådant som är värt utropstecken och festkänsla. Jag börjar med ett recept med potential som skulle passa utmärkt till fredagsfil! Här kommer det: ”The ultimate healthy homemade granola”. Jag får återkomma med recension och översättning av receptet om det visar sig att det är så gott som det låter.

Veckans bästa brevlådeskörd. Ett julkort som skickades från American Fork i USA den 16 december och ett fantastiskt konstkort föreställandes Gauguins Vahine no te miti som min syster köpt i Buenos Aires och skickat från Malmö.

Vår trappa är ett helt äventyr och kräver att man håller tungan rätt i mun både upp och ner, men även att man inte har artros i knäna eller lider av höjdrädsla. Jag älskar dock denna utsikt. Hallfönstret i norr är inte känt för att låta huset flöda av ljus, men är viktigt för att ge vårt hem den energi som jag älskar.

Sen är det väl ändå fantastiskt att trädgården redan har börjat bjuda på fräscha buketter? Blåbärsriset kommer förvisso från skogen, bara för att vara helt transparent. Bina har börjat vakna och är nog glada för de små vita klockorna som växer lite här och där runt omkring oss.

Möt Halte (Eller Halta?), vår enbente kaja som har kommit på dagliga besök åtminstone sedan november. Han har ett obrukbart ben, men tar sig ändå fram i världen. Han tillhör en flock, men kommer också på solobesök. Jag vet inte om det är så, men inbillar mig att han haft stor hjälp av maten som erbjudits under vintern. Det är trevligt med tamfåglar!

Det här är en påminnelse som jag lånade från en annan kvinna. I min ambition att leva klagomålsfritt ingår det även att ta ansvar och göra något åt sådant som faktiskt behöver åtgärdas. Det är en positiv effekt som jag inte riktigt tänkte på då jag drog igång fastan. Jag har rätt bra koll på båda sidorna, men tänkte att jag skulle ta mig en stund att få ner dem på papper.

På samma ställe som jag hämtade batteribilden hade någon publicerat denna lista över ”30 böcker som förändrar ditt liv”. Visst finns det många kloka ord bland dessa ”självhjälpsböckernas kungligheter”, men jag vill ändå påpeka att det inte finns en enda bok som kan förändra någons liv. Den förändringen kan man (dessvärre) bara göra själv. Att ha ambitionen att nå längre, göra bättre, utvecklas eller uppnå sin fulla potential ligger det inget fel i. Tvärtom tror jag att detta ger en extra dimension till livet oavsett om vi är OS-guldmedaljörer eller lever i någon typ av begränsande omständigheter som vi inte kan påverka. Här finns i alla fall många bra tips om sådant som människor generellt anser sig behöva förbättra. Med det avslutar jag årets rörigaste inlägg med lite fredagspepp: