Samma himmel, andra tankar.

Jag behövde hämta något i Bredavik, kom dit sent på kvällen och fick använda telefonens lampa för att hitta fram. Väl tillbaka vid bilen stannade jag till och vände mig mot det lilla ljuset från stan och alla stjärnor på himlen. Hur många gånger har jag stått och sett ut över detta vackra sedan 1983? Hur många tankar har snurrat ut i universum? Hur många lösningar på problem har det lagts upp maskor till just här?

Nostalgi ansågs vara en psykisk sjukdom som vissa soldater på 1600-talet sas lida av. En sjuklig hemlängtan. (Det var kanske snarare PTSD de drabbats av om man läser vilka symtom de uppvisade.) På 1700-talet ändrade Immanuel Kant nostalgins betydelsen till ”en längtan efter ett då snarare än ett där”.

Att låta nostalgin styra ens liv kan orsaka onödig smärta tänker jag, åtminstone blir det så för mig om jag inte medvetet hanterar den. Det händer allt mer ofta att jag tar mig tid att stanna upp och kalibrera både känslor och inställningar. Min benägenhet till att hänfalla åt nostalgiska tankar sätter onekligen tonen till dessa stunder, men efter en stund tar jag befälet och låter tacksamheten ta över. Jag får finnas! Jag får vara med! Jag har nya chanser framför mig! Jag får vara med om detta oerhörda äventyr! Tacktacktack! På fredag drar Trettio tacksamma dagar igång. Den här upplevelsen hade inte kunnat komma mer lämpligt.

Continue Reading

Tacksamhet.

I går hittade jag ett bra citat. Det var så bra att jag skrev ut det och ramade in det i en billig IKEA-ram som jag hade liggande i en låda. Här är det snart dags för Thanksgiving, och eftersom jag tänkte köra ”Trettio Tacksamma Dagar” i år också kändes det här som en spark i rumpan för att göra mig redo.

Här finns trycket om du vill ha det hemma du också.

28_1

Det vi har blir tillräckligt med tacksamhet. Jag gillar inte att översätta. Man uttrycker sig så olika på olika språk och ordagrann översättning låter oftast fel hur man än vrider och vänder på orden. Du får helt enkelt nöja dig med mitt försök eller göra det bättre själv och bidra med din version i kommentarsfältet!

Ibland är det lätt att vara präktig. Jag skulle kunna säga ”ja, precis så här är det”, men det stämmer inte. Jag är av födsel och ohejdad vana rätt tacksam av mig. Jag nöjer mig ofta med det lilla och kan stå ut med både det ena och det andra utan att bli särdeles upprörd.

Jag känner många ”drama queens” och ”drama kings” som gör livet surt för sig själva och för andra eftersom de aldrig blir nöjda. De är inte nöjda med sina egna insatser, deras familjemedlemmar gör mest fel, deras medarbetare får känga efter känga, just deras liv suger och oftast är det någon annans fel… (Jag har lite svårt att förstå mig på höjda röster, skrik och gap och svordomar. Vissa säger att det är bra att få ut sina frustrationer, men lite för många gånger har jag sett att det kanske är skönt för den som bråkar och skriker medan de som är runt omkring mår betydligt sämre. Det är inte lätt att ständigt tippa på tå för någon som har svårt att lägga band på sina känslor. Alla andra ska behaga, göra rätt, säga rätt och vara rätt för att den som har problem ska må bra. Det är inte lätt.) Ursäkta den långa parentesen! Den hörde egentligen hemma i en annan diskussion.

Det som jag skulle säga var egentligen att jag önskar att det var så lätt som att bara nöja sig med det man har, men om man aldrig har något att sträva efter blir man väl både lite bekväm och lat? Jag tror inte att man kan nå sin fulla potential bara genom förnöjsamhet. Genom att sträva efter något som kanske till och med känns lite ouppnåeligt kan man bli uppfinnare, räcka lite längre, klättra lite högre…

Jag är väldigt tacksam över väldigt många saker. Det finns också annat som jag inte är särskilt glad över, men som ändå finns i mitt liv. Den kommande månaden, med början den 1 november, ska jag aktivt leta efter och upptäcka det som jag har och är tacksam över. Är du med?

Continue Reading