West Side Story.

Att gå på en high school-föreställning här i USA är rätt häftigt. Då skolorna här omkring har mellan två- och tretusen elever finns det ofta en uppsjö studenter som har rätt okej sångröster och ibland hittar man också artister som skulle kunna vara med i en ”riktig” uppsättning. Kvällens föreställning bevisade detta. Jag, maken och äldsta dottern åkte till Orem High School, betalade $17 för våra biljetter och bjöds på riktigt bra underhållning. Det enda som fanns att klaga på var egentligen ljudanläggningen. ”Anita” var bäst, men den person som hade skött rollbesättningen hade lyckats finemang med alla huvudroller. Sekvensen med ”Somewhere” bjöd på ett par som dansade så vackert så tårarna rann på mig. (Jag vet, jag vet, jag gråter lätt! Det här var faktiskt något alldeles extra.) Det är sådana stunder man får vårda om lite extra.

There’s a place for us, 
Somewhere a place for us. 
Peace and quiet and open air 
Wait for us 
Somewhere. 

There’s a time for us, 
Some day a time for us, 
Time together with time spare, 
Time to learn, time to care, 
Some day! 

Somewhere. 
We’ll find a new way of living, 
We’ll find a way of forgiving 
Somewhere . . . 

There’s a place for us, 
A time and place for us. 
Hold my hand and we’re halfway there. 
Hold my hand and I’ll take you there 
Somehow, 
Some day, 
Somewhere! 

22_6

Dagens visdomsord.

Ps: Storyn i West Side Story suger… Jag tycker verkligen illa om olyckliga slut! Varför kan inte alla bara få leva lyckliga i alla sina dagar? Idag är en så’n dag då jag tycker precis just det lite extra mycket. 🙁

Continue Reading

Skryt, skryt.

Sedan jag var tonåring har jag drömt om att tillverka min egen bok. Kalligrafi och bokbinderi går hand i hand och jag har läst otaliga instruktioner, både i bokform och online. Tänk att min fjortonåriga dotter skulle göra slag i saken innan jag kom till skott! E hade som uppgift i engelskan att skriva en instruktion om något hon inte kunde innan som någon annan skulle kunna följa. Det har hon gjort. Inte bara det. För att kunna ta foton på hur man gör har hon också fått tillverka två underbart vackra böcker, riktiga hantverk. Jag blev förärad en av dem. Frågan är bara vad man skriver i en bok som är så vacker att man knappt vågar bläddra i den?

*stolt mamma*

22_3

 

22_2

 

22_1

Continue Reading

1996.

I love you always forever.

Konstigt att musik triggar tankar och funderingar kring upplevelser i livet. Den här sången är alltid väntan på min förstfödde. En av mina elever klappade mig så fint på magen och sa ”Tänk om det är ett föl!”. Jag genade till tåget genom skogen i Visättra, men när jag kom fram till Flempans station trillade jag, platt fall. Då jag satt på tåget dunkade knät och gjorde jätteont och så kändes det så blött och konstigt. Det syntes ingenting på mina mörkblå, fantastiska byxor, men när jag kom fram till jobbet var jag tvungen att ta av byxorna för att kolla. Jag hade ett djupt jack i knät och hela framsidan på benet var blodigt. Gabardin är ett bra material. Byxorna gick i alla fall inte sönder, och det syntes ingenting på dem även om de blev lite stela där blodet torkade. Jag kommer ihåg hur trevligt det var att bo nära systrarna och deras makar. Tja. Som sagt. Musik kan hitta rätt väg i minnenas labyrinter.

Continue Reading

Med fingrarna i jorden…

Min make har någon slags romantisk dröm om att äga en liten gård med självhushåll. Vi har nu ingen liten gård, men väl ett stort hus med en stor plätt med masktät lerjord som använts till trädgårdsland av före detta ägare. Vi har därför bestämt oss för att ge oss på att ha lite grönsaker som förhoppningsvis kan göra vår mathållning lite billigare, lite roligare, lite godare och lite nyttigare! Två små problem kvarstår. Jag och barnen drar till Sverige i två månader, mitt under underhålls- och skördeperioden. Maken kommer efter oss i tre veckor mitt i denna period. Det innebär att någon lycklig tonåring kanske kommer att tjäna pengar på både gräsklippning och vattning och annat kul, men det är ett senare problem. Idag skulle vi göra det man annars gör på hösten (om man kan något om jordbruk), nämligen att förbereda jorden och luckra upp den täta leran lite. Vi får väl se om det kommer upp något när vi väl har planerat. Det gör det säkert! Det stod en massa tomatplantor och majs på plätten då vi kom hit, så vi ska väl också kunna trolla fram något. Jordgubbsplantorna har jag rensat upp bland och jag har stort hopp om att få smaka några solmogna gubbar innan jag åker ”hem”.

20_6

Här hade vi precis kommit igång. Jag hade rensat lite i hallonsnåret och vi hade dragit bort ogräs och gamla majs- och tomatplantor och dragit bort stödställningar som vi tänker återanvända. Vädret var som beställt. Regnet hängde lite i luften, men samtidigt tittade solen fram så pass då och då att min näsa är röd i kväll. Det var så där lite svalt så man håller sig alldeles lagom varm om man jobbar. I jorden hittade vi gammalt gräs och gamla tidningar (allt enligt vissa odlingsexperter), men också en kam, en plastdinosaur, lego, godisförpackningar, kartong, rötter i massor och massor av maskar! Wow. Är maskarna en indikation på hur bra den här jorden är så kommer vi att få en fin skörd.

20_5

Vi vände på jorden och slog sönder jordkokorna samtidigt som gräsrenset blandades ner. Det här tog tid för mig, maken och sonen. Flera timmar faktiskt. Jag är så glad att vi inte gav upp!

20_3

I förgrunden ser ni en ”bautahög” med trädgårdsrens och gammalt gräs som blev över. Den ska få åka till tippen i veckan i sällskap med ett julgransskelett och lite annat smått och gott. Ah! Det var jag som fick slutföra projektet och gräva/hacka den sista plätten som döttrarna står på här. Känslan av seger, av att ha lyckats med något som verkade oöverstigligt från början, den är värd mer än pengar kan betala. Jag kan tala om att kroppen känns i kväll. Jag ska ta en dusch och se om värmen hjälper de ömmande musklerna lite. Nu är det bara resten kvar!

20_4

Hela eftermiddagen hade vi besök av en oinbjuden, men väldigt välkommen, gäst. Ser ni henne här? Hon gav sig inte, utan rymde in i huset genom garaget och hade liksom bestämt sig för att tillbringa kvällen med oss. Inte för att någon direkt misstyckte. Vi vill bara inte sno någon grannes högt älskade familjemedlem, så vi bestämde oss därför för att hon inte fick stanna inne då barnen gick och lade sig.

20_1

Fy, vad jag saknade att ha en katt i huset då gästen vänligt men bestämt blivit utsläppt. Vi får väl se om hon hänger här i morgon igen. Någon granne måste väl i så fall sakna henne. Vi får helt enkelt fråga!

Förresten, det här med att arbeta med hela kroppen är ju precis vad man ska göra! Det är så man håller sig frisk och stark och lagom på alla sätt och vis. Jag fick verkligen en sådan aha-upplevelse idag! Jag kan ju och det känns osmart att då inte utnyttja möjligheten. Fram för mer naturlig kroppsbyggnad, helt enkelt! Ner med fingrarna i mullen… Jag tror det kan bli bra!

Jag håller på att lyssna mig igenom Emmy the Great efter ett tips från en kompis. (Min musikmånad är över, men mitt musikliv fortsätter. Härligt!) Idag är det Paper Forest (In the Afterglow of Rapture) som har stannat hos mig. Orden bara tog sig in i mitt hjärta och refrängen är så söt så jag inte kan sluta lyssna på den.

Härom dagen delade jag detta klipp på Facebook. Det är väl värt att delas här också. Sprid skönhet och kärlek i världen!

Continue Reading

Rådjuren kräver finsallad till helgen…

19_1

Idag då jag skulle vattna mina fina penséer möttes jag av detta. Hm, det såg onekligen lite tomt ut i planteringen. Å andra sidan kunde det bero på att blåsten flaxat iväg med de större blommorna. Eller? Tja, när jag kom till den stora penséurnan såg det ut så här:

19_3

Äh, det var ingen blåst. Det var ju rådjuren så klart! Vad jag inte kan förstå är hur de kunde hålla sig från att äta den delikata sallad som stod serverad bara tre meter bort:

19_2

Jag menar, vad hade du valt? Utblommade penséer eller praktfulla tulpaner? Jag är så glad över att dessa rådjur verkar ha dålig smak!

19_4

Kanske kan det hända att det här lilla citatet kommer hem till någon rätt vad det är. Jag började skriva då pappret fortfarande var lite för blött, men jag gillar ändå att de stora orden fick bli en bakgrund till det underbara Milne-citatet. Vad vore världen utan Nalle Puh?

Continue Reading

Intressant iakttagelse.

Jag har lyssnat lite på radio här angående de tjetjenska bröderna som bombade Boston maraton – två olika kanaler med olika politisk inriktning. Jag har också läst svensk nyhetsrapportering. En av radiojournalisten sa: ”För några dagar sedan reflekterade min kollega om det som hänt. Om det här hade handlat om en galning som tagit sig in på en skola och skjutit ihjäl tre människor och lemlästat många andra hade liberalerna ropat att vapenlagarna MÅSTE skärpas. Om det visar sig vara en galen muslim som har gjort samma sak kommer inte en enda liberal kräva att alla muslimer ska kontrolleras eller skickas ut ur landet.” Jag tycker inte något särskilt i detta mer än att människor som tar sig rätten att döda oskyldiga med berått mod, oavsett om det är en amerikansk president eller en galen psykopat, liksom har förverkat sin rätt till tillit. Samtidigt försöker jag ständigt att lära mig känna medkänsla för mina medmänniskor oavsett om de är åckelråttor, fanatiskt politiskt korrekta eller helt enkelt fantastiska.

Continue Reading

En liten bonbon – Bon Jovi.

Okej… För 1,5 månad sedan ringde en kompis och frågade om jag inte skulle överraska maken med en Bon Jovi-konsert. Det passade alldeles utmärkt. Dels för att jag ville gå på konserten själv (Duh!), men också för att det bara var ett tag kvar till sagde makes födelsedag och jag inte hade fixat något roligt till honom än. Jag och kompisen gjorde planer och fixade och trixade för att hans fru och min man riktigt skulle föras bakom ljuset. Dimridån var en dubbeldate på en italiensk restaurang mitt emot arenan där konserten skulle gå av stapeln. Jag lyckades riktigt bra, men frun räknade ut att något lurt var på gång då hon flera gånger bönade och bad sin man om att få flytta restaurangbesöket till en annan dag eftersom det låg väldigt dåligt till i tiden för henne.

17_5

Förra gången jag överraskade med en konsert stod Kent på schemat. Jag lyckades fixa biljetter för 9,90 kr/st, och även om jag inte var något Kentfan tyckte jag att det var värt 20 spänn för att uppleva musik live. Den där Kentkvällen blev alldeles magisk och faktiskt en av mina bästa musikupplevelser någonsin, trots att jag inte hade hört musiken en massa gånger förut och trots att Jocke Berg hela tiden sjöng lite luddigt och jag därmed hade svårt att höra texterna. En låt som jag verkligen upptäckte där och då var Utan Dina Andetag. Mr Berg hade helt plötsligt hamnat på en liten scen mitt ute i publiken, just där vi stod, och så började han sjunga. Det var så vackert, så vackert. Faktiskt tror jag att tiden stannade en liten stund!

17_3

Konserten i går var en helt annan upplevelse! Hela EnergySolutions Arena var fylld med Bon Jovi-fans i åldrarna tio till sjuttio år (cirkus sådär) och arenan kokade av energi under de drygt två timmar showen höll på. Wow, säger jag bara! Jon Bon Jovi är 51 år gammal, men jag kan tala om att han såg ut och rörde sig som en tjugoåring. Mannen kippade inte efter luft en enda gång fast han körde järnet mest hela tiden! Richie Sambora var inte med, vilket kanske var lite synd. Nåja, jag har ingenting att klaga på då det gäller Phil X som var hans ersättare. Den grabben kan spela han också! Jag kan säga att jag i går kväll såg fler glittrande rumpor (Har alla rock-chicks jeans med glitterdekos på stjärtfickorna?), stora hår och paljetter än jag någonsin sett samlade på samma ställe någon gång förut. Mycket underhållande! En annan liten reflektion är att ljussättare måste ha ett rätt kul jobb, i alla fall om de slipper klättra upp och skruva lampor själva. Ljusshowen var faktiskt nästan lika imponerande som musiken. Go figure! Favoritlåten i går var helt klart Wanted Dead of Alive. Det är det där med rock och country tillsammans. Fint det… 😉

17_4

Man kommer inte långt med en iPhone då man ska ta kort, men här har du alla musiker i alla fall. Duktiga gubbar!

17_2

Ja, det var väl det. Nu vill jag gå på konsert igen. Musik, alltså.
Continue Reading

Vem bestämmer över dig och dina beslut?

Vem är det som får dig att lyfta på rumpan, som tar dig från A till B, som drar upp dig då du inte orkar? Jag vet inte hur det är med dig, men då det gäller mig finns det bara en person som verkligen klarar av dessa uppgifter – jag själv! Jag kan få hjälp och stöd, ”with a little help from my friends”, men till syvende och sist händer det ingenting förrän jag tar mig i kragen. Ibland måste jag påminna mig själv om det. Jag har gjort den här bilden för att hänga upp över min dator. Kanske blir du också peppad av den? It’s My Life.

itsmylife

Continue Reading