Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Idag trodde jag att grannarna hade dukat upp en julkrubba, men det visade sig vara ett Halloweenaltare. Jag kanske kan ta en bättre bild senare… Spöken, spindlar och andra spektakel samsas i den lilla krubban (som jag gissar återvinns till Thanksgiving och jul), så jag gissar att gatans barn tycker det är jättespännande att gå förbi!
Firar du Halloween? Jag tycker det är lite groteskt och otäckt. Gör det mig till ett tjurkart? Eller kvalificerar jag mig direkt till häxtiteln?
Ibland är livet nypa-sig-i-armen-bra. Det funkar också att riva sig om och om på hallonbuskar och dessutom är det lite roligare då man samtidigt får hallon plockade. Tack fina grannen N, en vän som återigen bekräftar det där att ålder inte spelar någon roll. Hon är äldre än mamma, har flyttat till USA från Ryssland via England och har upplevt mycket av det jag själv går och har gått igenom. Dessutom har hon humor och bjuder på sig själv, så att umgås med henne är helt enkelt trevligt och givande. Idag bjöd hon med mig och yngsta dottern till självplock av hallon. Sedan frosten och snön som kom i helgen låter ägarna alla plocka gratis bara för att rensa buskarna. Najs!
Grannarna till hallonbönderna föder upp djur med horn just för hornens skull. De tämjer också renar för att hyra ut dem till diverse spektakel i jultider (Dasher, Dancer, Prancer osv). Rådjurskiden som kom fram till oss var bara för söta! De tiggde hallon och lät så roligt att jag skrattade så magen hoppade.
Vi hittade många fler hallon än vi hade väntat oss, så det räckte inte bara till efterrättshallon, utan också till några påsar rårörd hallonsylt. Frysen börjar bli full av skördeglädje. Underbart!
Ps 1: Anja, getbilden är till dig. Varsågod!
Ps 2: Vi fick knipsa de sista, frostnupna blommorna innan vi åkte hem. Jag skojar inte. Deras blomsteråker hade precis samma blommor som blomhimlen på Sturkö! Nu känns det som att någon från Sturkö har varit och hälsat på. Finfint.
Ps 3: Min kompis lade upp den här på Facebook och jag blev förälskad. Alltså, Lisa Nilsson är alltid bra, men den här texten knöt till lite extra i hjärteroten. Jag hade helt missat att hon precis släppt ett nytt album, så i kväll har jag lyssnat på Lisa och undrat lite över hur hon kunde se in i vissa delar av mig.
Flipflops idag. Jag misstycker inte. Morgonen var kylig, så jag gav mig ut på träningsrundan med luvtröjan på. Det fick jag ångra, för halvvägs så svettades jag som en gris. Suck! En knuten tröja runt midjan förhöjer nämligen inte löparupplevelsen nämnvärt, snarare tvärtom. MEN – jag klarade målet i alla fall. Dagens program var 5 minuters powerwalk, 5+3+5+3 minuter joggande med gåperioder däremellan. Ska jag verkligen kunna jogga fem kilometer utan att gå emellan? Tja, jag har ju lyckats följa med i upptrappningen så här långt, så kanske.
Höstfärger och berg. What’s not to love?
Dagens frukostpäron. När alla de maskätna och ruttna päronen slängts och plockats bort blev det bara finpäron kvar. Jag njuter av minst ett om dagen. Bra för magen, eller hur var det nu?
För övrigt har jag lyssnat igenom Veronica Maggios nya album ordentligt. Det låter Veronica, vilket kanske inte är helt oväntat. Något som dock är lite oväntat är att det är Spotifys bonusspår som är min favorit. Här har du Mörkt. Har du Spotify så kan du lyssna på min andra favvolåt Låtsas som det regnar.
I går tog hela familjen en promenad efter lunch. Vi passade på att lämna tillbaka ett uppläggningsfat som vi fått med oss hem fyllt med en persikodessert för flera veckor sedan. (Det lämnades tillbaka med nybakade bullar.) Mannen i huset var ensam hemma då hans fru är på galej i London för tillfället. Han älskar att spela spel precis som vi, så han bjöd in oss på spelkväll lite senare samma dag. Alltså, är det inte så man ska umgås med grannarna? Inget högtravande, olika generationer, bara kul… När vi kom tillbaka visade det sig att en av mannens döttrar och hennes fyra barn precis skulle åka hem efter att ha ätit middag med sin pappa och morfar. Äldsta dotterdottern övertalades av sin morfar att återberätta Goldilocks and the Three Dinosaurs som hon var med och kvalificerade sig med i Timpanogos Storytelling Festival för ett tag sedan. Vilken tjej! Vilken förestälning! Hon vann inget av förstapriserna, så jag ställer mig frågan hur duktiga vinnarna måste ha varit. Wow! Det där med att berätta en saga med inlevelse har vi fått öva på med Far (och han har fortsatt lära upp sina barnbarn), men att lära sig en hel bok utantill med röster, kroppsspråk och varenda liten replik på rätt plats måste ha varit överkurs.
Idag var hela familjen ute på promenad. Ett gäng trottoarkritor låg slängda i diket och vi tog med dem hem. Det här var det uppenbarligen som vill ut. För visst är jag lite starkare idag än i går? Och mycket starkare idag än för ett år sedan! I morgon vet jag ingenting om. Det lär väl ge sig, för det är ”springdag” igen… Sist var det väldigt motigt. Ja, det har det varit hela den senaste veckan, men jag ger mig inte. Nej, det gör jag inte.
Ja, det känns i alla fall bättre om jag nu verkligen blir visare. Jag vet inte, jag. Ibland upplever jag att hjärncellerna dör lite fortare än jag hade önskat, men när jag ser på livets utmaningar så känner jag att mognaden faktiskt finns där nu på ett annat sätt än förut. Jag tar fortfarande beslut som är baserade på känsla mer än logik, men väldigt sällan är jag lika fyrkantig som jag var då jag var yngre…
När barnen frågade vad jag önskade mig i år sa jag inte som brukligt ”snälla barn”, utan jag önskade något de hade skapat själva. Det innebar att jag fick jättefina presenter!
Äldsta dottern håller på med ett projekt där hon syr mjukisdjur som ska skänkas till barnsjukhuset här i trakten. Jag blev så förtjust i hennes bläckfisk att jag önskade en likadan. Den är sydd av en mjuk och skön knästrumpa och ska få en rosett också vad det lider.
Sonen pysslade massor då han var liten, men att han skulle göra något så här kreativt och personligt till mig kändes väldigt överraskande. Vi har pratat om att överkomma sådant som verkar omöjligt ofta och mycket de senaste åren, så den här brickan betyder väldigt mycket för mig.
På bilden ser du mitt bruna hår och mina fotspår. Jag är på väg in i det svarta, utmaningen, det omöjliga, och på andra sidan finns Ljuset. Visst är symbolismen fantastisk?
Av familjen fick jag en helt fantastisk vattenkokare, en sådan där som piiiiiper då vattnet kokar upp. Jag är kär, fast det är en pryl! Röd är den också…
Efter skönsång och frukost på sängen, andlig spis, fina presenter, ”lunch” på Yoghurtland och fina vänner på födelsedagsfika så måste jag ändå säga att pricken över i:et blev att det just på min födelsedag låg ett fint och härligt och gott och överraskande paket från min lillasyster i Sverige i brevlådan. Underbart! Kul att läsa om vännen i Sverige som gått ner 100 kg i vikt av att ändra kostvanor och samtidigt sitta och smaska godis i långa rader… (Jag åt inte upp allt sjäv. Bäst att klargöra detta.)
Jag är tacksam över så mycket. Jag saknar en del i mitt liv, men vissa saker får man vänta lite på. Annat blir det ingenting med och det får gå ändå. Ser jag tillbaka på dagarna jag lagt bakom mig sedan den 5 oktober 2012 så har det hänt massor i mitt liv, med och runt mig. Ibland ”hoppar jag ut” och försöker se på mitt liv utifrån, men det är mycket lättare att bara leva det inifrån mig själv. Ska jag sammanfatta allt som hänt med ett ord så får det bli STARKARE. Här får du en trist låt med en alldeles fantastisk text. Tack Peter LeMarc.
Idag kom fina vänner som en gång bodde nära och nu bor Långtbortistan. Eller hur var det nu? Kanske det är vi som hamnat avigt? Ja, så är det nog. Hur som helst blev köttet inte klart i tid och K fick åka till Costco och köpa färdiggrillade kycklingar så tillbehören inte skulle känna sig ensamma. Det blev bra det också och nu är min födelsedagsmiddag fixad och klar! Bara att värma och koka upp några morötter i morgon…
Det blev en kväll med många och djupa samtalsämnen. ”Livet alltså…” får nog bli en av mina nya etiketter! Ibland förstår jag ingenting och andra gånger känner jag mig helt upplyst. Jag är tacksam över att få finnas här på jorden trots alla tråkigheter och diverse elände som dyker upp här och var.
I Sverige har jag redan hunnit bli fyrtiotre, så jag tänkte skriva en liten tacksamhetslista innan jag går och lägger mig. Ja, över sådant som jag är tacksam över just så här i denna brytpunkt alltså.
familj
vänner
kärlek
framtid
musik
andlighet
styrka
förlåtelse
höst
mörk choklad
kreativitet
blommor
nagellack
drömmar
tro
balans
universum
Pepsi Max (fast jag inte dricker det, suck)
mat
Posten
historia
yin & yang
hälsa
Naturligtvis finns det mycket mer som jag är tacksam över, både stort och smått. Tack för livet, Mamma och Far! Jag är er evigt tacksam. Tack också till dig som läser och som vet vad du betyder för mig och min utveckling framåt och uppåt. Love…
I går tänkte jag skriva att det är härligt att bergen börjar skifta i rött och gult och guld samtidigt som de högsta topparna har snö på sig. (Utsikt från balkongen.)
När jag vaknade till det här kändes det inte fullt lika häftigt längre. Jag är inte beredd på att ta emot snön med öppna armar. Då vi kom hit den sista oktober förra året kunde man gå i t-shirt mitt på dagen. Kom tillbaka höstlagomvarmt väder
För övrigt var just gårdagen jättetrevlig. Jag träffade en fin vän på Zupas medan S var på sin konstlektion. Att ventilera tankar och åsikter och skvaller och skeenden är bra för människan. Eller hur? Hemma höll sonen och maken på att göra druvjuice med hjälp av vår granne. Han hade tagit med sig saftmaja, glasburkar och hjälpmedel och vi hade förberett genom att plocka flera kilon Concorde-druvor. Du må tro att det luktade gott i hela huset… Vi får snåla med juicen/saften. En burk i månaden fram till sommaren blir det. Det känns bra att inte låta frukten gå till spillo!
I kväll kommer goda vänner från på middag. Roligt! Hoppas att du får en fin helg och att livet är på topp. Peace. (För dig som gillar Genesis lite sådär ibland kanske Supper’s Ready kan passa bra? Det var länge sedan jag lyssnade på dem, men nu har jag njutit av deras tidigare musik i några dagar. Kärlek.)
Idag vill jag bara dela med mig av en version av Stairway to Heaven som är väl värd att lyssna på. Heart. Kvinnor med talang. Och en maffig kör och lite duktiga musiker gör ju sitt till naturligtvis.
Att återvinna musik kan ge härliga resultat. Att återvinna kläder är också rätt grejt. I går sprättade jag bort en fastsydd resår som gjorde att mina sköna mysbyxor inte var sköna alls. Efter mycket sprättande och röd sytråd över hela vardagsrummet fick jag till en söm som löste problemet. Nu har jag sköna, fina elefantbyxor som används istället för fina, osköna elefantbyxor som ligger i garderoben. Det grå på bilden är något slags bomullssjal i storlek av mindre filt. Jag sprättade bort några fula lappar och hängde sjalen över soffan som mysfilt att lägga över axlarna när man sitter och tittar på teve. Den bruna kjolen ärvde jag av min syster tror jag. Den är nu lagad och kan användas som ”extrakjol” över byxor för att ge en lager-på-lagerkänsla.
Jag och dottern hittade en stor volangkjol med härliga bomullstyger i olika rutiga tyger för tre dolares på Deseret Industries. Tillsammans med tre bautastora jeanskjolar fyndade på samma ställe ska den få bli ett lapptäcke med lite countrykänsla. Visst kan det här bli fint (efter mycket klippande och skärande och syende)?
