Jag vet att alla inte är lika intresserade av musik som jag. Jag och maken har en ständigt pågående fundering som går ut på att man ska rangordna hur viktiga ens olika sinnen är. Han tycker att hörseln är minst viktig och jag kan för mitt liv inte tänka mig att inte kunna lyssna på musik, att missa brusande forsar och dånande vattenfall, att inte kunna höra småbarnsjoller eller ett festligt och hjärtligt hav av skratt… När jag började bedriva en liten småskalig forskning i hur det kommer sig att just jag blir så berörd av musik på olika sätt visade det sig att jag knappast är den enda på jorden som upplever det här. Den här artikeln från Forskning & Framsteg är jättebra om du också är lite intresserad.
Jag har ofta ställt mig frågande till människor som talar om för andra vad som är bra musik. Det är naturligtvis helt beroende på vilka erfarenheter och upplevelser man har haft! Ju mer musik inom olika genrer man lyssnar på, desto större kommer ens ”fördragsamhet” att bli och det är fullkomligt möjligt att njuta lika mycket av en operaaria som ett solo med akustisk gitarr eller en hårdrocksballad.
Själv har jag lyckats omfamna favoriter som tillhör mycket vitt skilda genrer. Jag har inte ens lyssnat på all slags musik som spelas i världen och ser fram emot många fler timmar med aha-upplevelser och tårar i ögonen. Här hittar du Wikipedias lista på musikgenrer. Det är en bra sida att gå till om du tycker att du har hamnat i ett hjulspår som du inte kan ta dig ur.
Jag utmanar dig att idag lyssna på ett stycke du aldrig har lyssnat på förut och kanske i vanliga fall inte hade tagit dig tid att lära känna. Tänk! Du kanske hittar en ny passion? För övrigt tror jag att en av de vackraste gåvor vi kan ge våra barn är att låta dem lyssna på massor av musik och sjunga med dem så ofta vi kan utan att bry oss om det låter så särdeles bra. Jag tror nämligen att musik kan få oss att känna gemenskap och göra oss lite bättre än vi kanske var utan den. Kommer du ihåg Victoria och Daniels bröllopskonsert? Det gör jag. Glädje så till och med en människa helt utan rojalistiska känslor (jag) blev alldeles tårögd.
