Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Idag har jag inte känt någon julefrid precis, men jag fick åtminstone till önskelistan. Det känns som att jag vill slänga ut alla elektriska apparater och deras dumma sladdar, för det blir så stökigt av dem! Evighetshalsduken har åtminstone bara några dagar på sig att bli avslutad, så kanske jag hinner slutföra en sista stickad julklapp som jag skulle vilja.
Glad pepparkaksdeg på dig!
Tomten bad mig skriva en önskelista. Då jag sa att jag bara ville ha fred på jorden samt snälla och friska barn sa han att han krävde världsliga önskningar också, så jag får väl böja mig. Mitt problem är att min smak är alldeles för exklusiv. Ibland tror jag att min själ är en konstig blandning mellan en Östermalmstant och en minimalistisk sjuttiotalshippie. Jag vill leva ett enkelt liv fullt av familj, vänner, böcker, musik, god mat och hantverk guldkantat av några få exklusiva prylar, så är det nog. (Fast de prylar som jag värdesätter allra högst är sådant som till exempel barnen har gjort till mig.)
1. Man kan väl aldrig få för många ljusstakar? Jag älskar tenn- och plexiljusstaken som Estrid Ericson formgav för Svenskt Tenn en gång i tiden, eller förresten, jag älskar alla ljusstakar från Svenskt Tenn på den här inspirationsbilden i mitten från Sköna Hem.
2. Helen Macdonalds bok H is for Hawk har jag velat läsa sedan jag hörde någon berätta om den på radio.
3. Min fantastiska temugg har tyvärr blivit kantstött på flera ställen, så jag önskar mig en ny mugg av favoriten Elisabeth Ottebring, den här gången i mönstret Fern.
4. Badbomber från Lush är alltid toppen. Ah!
5. Härliga kashmirblandade garner är min nya passion. Detta skulle jag till exempel vilja testa.
Fler böcker. Handstickade sockor. Silverhalsband. Goda och spännande örtteer. Fina kökshanddukar. Saltlakrits. Pepsi Max. (Sorry, fingrarna skrev själva.)
Tänk! Det blev ju en liten önskelista ändå. Hoppas Tomten är nöjd!
Andra advent kom med två tända ljus i adventsstaken, kokt torsk, ris (är det helgerån, det borde väl vara kokt potatis) och persiljesås. Blektrist på tallriken, himmelskt i munnen. Lite Bananagrams, kladdkakemuffins och julmusik på det så har du min hela söndagskväll. Ja, och så kan jag ha somnat i några timmar på soffan.
Efter körövningen (Halleluja, tänk att sjunga vackert arrangerad körmusik varje vecka!) fick jag hänga med några av mina favoritbarn som är mellan 1,5 och 3 år gamla. De är så roliga och kloka och gör mitt liv lite mer spännande! Efter två timmar med dem är jag alltid trött. Inte trött som jag kanske brukar vara nu för tiden, utan trött som jag var för drygt tio år sedan när alla tre barnen var små och det ibland kändes som att man gick omkring i en levande dimma. Efter den beskrivningen känns det lite konstigt att säga det, men jag saknar den tiden ibland. Det är precis som alla säger, att man inte saknar kon förrän den är ute ur båset. Jag kommer ihåg en extra tuff dag i Segeltorp då jag hade haft en evighetslång ”diskussion” med sexåringen, lyssnat till en tirad gnäll, gnäll, gnäll från fyraåringen och tvååringen hade badat i toaletten och trillat i trappan och fått en snygg blåtira. Jag pratade med mamma i telefon och hade antagligen en smått darrande röst, mamma sa ”Du kommer att sakna den här tiden när de blir större!” och jag svarade ”Du, jag tror inte det!” Nu är de större, en annan tid är här och jag saknar småbarnstiden. Vi människor är så förutsägbara…
I slutet av januari kommer Dream Theaters nya megaprojekt The Astonishing ut. Det verkar bli en synnerligen intressant historia. Här kan du läsa mer och lyssna till den första singeln från det konceptet. Glad andra advent!
A Christmas Carol för en, Adobe Tech for girls för en annan, PT-träning med en tredje och en fjärde. Den femte lullade mest omkring bland tvätt, ansiktsmasker och Anna Mannheimers pepparkaksdeg innan alla samlades i garaget för vidare färd mot Provo och Covey Art Center.
Vi körde en favorit i repris – BYU Vocal Points vinterkonsert. Den var för övrigt ännu bättre än förra året och vi uppskattade showen som de förberett. Som extra bonus var One Voice Children’s Choir med och sjöng flera nummer, både själva och tillsammans med Vocalpoint. Det här var nog det gemensamma favoritnumret.
Efter konserten lämnade vi sonen hemma och åkte vidare till Baptistkyrkan inne i Salt Lake City för att njuta av årets lussetåg. Vi fick vara med och sjunga församlingssång tillsammans med en riktigt pampig kyrkorgel: Var hälsad sköna morgonstund, Bereden väg för Herran och Det är en ros utsprungen. Rysvarning på det… Vivianne som har hand om programmet har en music major från BYU med orgel som sitt huvudinstrument.
Mitt under Luciakröningen av de fem luciorna (du vet amerikaner, de måste göra allt större och pampigare) drog vi vidare till dagens sista aktivitet, Christkindlmarkt. Där träffade vi gamla Philadelphiavänner, åt Bratwurst och Sauerkraut och tittade på en massa fint hantverk. Toppen! Vi har försökt komma iväg på den här marknaden i tre år, så det kändes fint att det faktiskt var bra när det väl blev av.
I morgon blir det körsång inför juluppträdandet. Det känns som alldeles tillräckligt med aktivitet för en dag!
Hur börjar man bäst en decembermorgon? Förslagsvis med en smoothie gjord på osötad mandelmjölk med vaniljsmak, färsk spenat, banan och blåbär. Det ser nu inte särskilt gott ut med den grågrönlila nyansen, men det smakar gott och jag inbillar mig att den tillsammans med ett kokt ägg täcker rätt mycket av vad jag behöver få i mig. Frukosttips?
Jag gillar det här fotot fast det blev så grynigt. Fokus ligger på spegelbilderna, inte på själva stjärnan. Det du ser är adventsstjärnan, det röda notstället och gräset utanför vardagsrumsfönstret.
Dagen till ära åkte balkonglamporna och stjärnan upp. Vårt hus blinkar inte lika mycket som vissa andra hus, men då det gäller utomhusdekorationer och jul kan vi lätt konstatera att ”alla gillar olika”. Snart är det dags att ta en tur runt grannskapet och spana in de extra tokiga trädgårdarna! Kanske det får bli en aktivitet när syrran och hennes familj dyker upp om MINDRE ÄN TVÅ VECKOR?
Slutligen lite bokeh bara för att det är så fint. Vad är det med ofokuserat ljus som gör mig glad? Det funkar uppenbarligen på många andra också. Gillar du den här typen av fotografier, eller lite mer avancerade och mer genomtänkta, kan du klicka på den här länken och drömma dig bort en stund.
Gråmulen dag, men jag fick in en långpromenad med promenadvännen precis som planerat. Jag vet inte direkt om våra D-vitaminförråd blev påfyllda, men det var både trevligt och svettigt.
Den hemskolade dottern jobbade på bra. Hennes stora projekt just nu är att översätta ett tyskt adventsmysterium som kommer i 24 delar. Det är så spännande att få följa språkutveckling och höra hur någon kan lära sig förstå och göra sig förstådd på ett annat språk. En stor nackdel med hemskolningen i vårt fall är att S inte fått engelskan ”gratis” genom att gå i skolan och därigenom mycket snabbare plocka upp uttal och ordförråd, men i just hennes fall ser jag att fördelarna väger upp många gånger. Jag tänker på de barn och ungdomar som faktiskt inte passar in i ”en skola för alla” och är tacksam att vår dotter fick den här chansen. Hur ser framtiden ut när man är en pusselbit som inte passar in i pusslet? Den dagen, den sorgen. Tur att ”den ljusnande framtid är vår”!
I storheten ser jag det lilla som ännu finns kvar
Jag växer upp ur den som jag var
Ömtålig, enkel, förnuftig och svag
Ett oss, ett vi, ett ni, ett jag
Vilken är min plats och vem ska jag vara
Jag lyssnar noggrant till den som kan svara
Peace.
Årets julsång? Det vet jag inte än. Jag har försökt lyssna igenom årets julalbum från när och fjärran, men det är svårt att hitta något som jag verkligen gillar. Att sjunga med i Hallelujakören är lite svårslaget, så är det bara.
Kylie Minogue och James Corden har gett ut den gamla 80-talsdängan ”Only You” som jullåt i år. Jag förstår inte riktigt hur de fått den till jullåt med tanke på texten. På högstadiet gillade jag den, men på den tiden sjöng jag med i både högt och lågt utan att närmare fundera över någon djupare mening. Nu för tiden gillar jag knappt ens melodin.
Pentatonix presenterar Have Yourself a Merry Little Christmas som en av årets jullåtar och även om jag gillar Pentatonix och uppskattar deras musikalitet så tycker jag att de har slaktat låten helt… Det här är en av mina julfavoriter och den ska sjungas med en helt annan känsla. Så här ungefär.
Kanske The Killers Christmas in L.A. får bli årets jullåt även om den har ett par år på nacken? Jag gillar den. The Killers ger ut en ny låt varje jul och låter alla vinstpengar gå till AIDS-forskning om jag inte missminner mig. Årets låt gillar jag inte lika mycket.
Äh, vid närmare tanke är det väl gamla klassiker som håller bäst. Nu tändas tusen juleljus sjungen av Adolf Fredrik-eleverna i Adolf Fredriks kyrka till exempel. Jag hittar ingen vettig inspelning, men här får man i alla fall rätt känsla (och rätt arrangemang).
För övrigt sitter nu solpanelerna på taket, snart redo att bidra till en minskad elräkning varje månad. Mattorna har tvättats av EcoCarpet här i Orem och förhoppningsvis var det ett bra val. Vi sitter ju fast med heltäckningsmattor vare sig vi vill eller ej och då gäller det att göra det bästa av det. Jag har forskat i det här med huruvida vi skulle göra ångtvätt, ekotvätt, pulvertvätt eller ingen tvätt alls. Usch, så svårt! Nu blev det ett företag som använder en extern tvättmaskin av något slag, vilket skulle ge bättre effekt. De använder också mildare rengöringsmedel, något man inte är bortskämd med här där allt ska vara ”chlorine”, ”antibacterial” och ”kills 99,9%” antagligen av både baskelusker och det som man vill ha kvar. Så här såg det ut lite tidigare i eftermiddag då mattorna fortfarande var fuktiga efter tvätten:
Man ser fotstegen efter oss där vi gått med skoskydd till toaletten och arbetsrummet vilket gör att det ser lite mörkare ut än det egentligen är. De fick faktiskt bort den värsta smutsen! (Jämför med bilden i gårdagens inlägg.) Skönt! Nu kan julgästerna komma hit och sova över utan att bli dammförgiftade hoppas jag. Det luktar till och med fräschare.
För övrigt har ena dottern varit och klippt sig idag. Hon kom ut från frisören med värsta glamourfrissan! Fina, fina E.
Är december vilken månad som helst för dig, eller gillar du december lite extra som jag och min familj? Vi har en hel hög med traditioner som numera åtminstone döttrarna är noggranna med att upprätthålla. Svärmor hävdar att man inte får äta lussebullar förrän till Lucia, men innan dess finns det inget som hindrar att man äter saffransflätor i mängder… Vår lilla Kitchen-Aid är mer snygg än fantastiskt praktisk, men en deg på fem deciliter klarar den helt okej. Det cirkulerar femtioelva fantasifulla recept på lussebullar, men vi brukar göra det gamla vanliga från Vår Kokbok (150 g smör, 5 dl röd mjölk, 2 paket saffran, 50 g jäst, 14-15 dl mjöl, fast jag tar oftast lite mindre, 1,5 dl socker och 1/2 tsk salt. Ja, och så ägg att pensla med och russin eller pärlsocker att dekorera med.) Degen blir inte lika kletig som när man har kesella i degspadet och fryser man in sina färdiga bullar eller längder så fort de svalnat är det bara att plocka ut och värma försiktigt för att få ”nybakade” saffransgottisar på några minuter.
I morgon kommer ett företag som tvättar mattor hit. Underbart! Kolla bara hur det såg ut i passagen från garaget/groventrén in i familjerummet i kväll när vi hade plockat undan allt utom soffan. Hoppas att ”efterbilderna” visar på stor förbättring! Och så undrar amerikanerna vad jag har emot heltäckningsmattor, hm.
IKEA-soffan är tungt belastad varje kväll. Teven står sällan på, vi har ”bara” Netflix och andra liknande tjänster, men de flesta av oss brukar sitta där och jobba, plugga, virka, läsa, sticka eller fixa med något annat. Nu i december tittar vi dock på SVTs julkalender fast det inte längre finns små barn i familjen. Vi gillade dagens program, men jag kan förstå de som gillar det mer klassiska formatet med ett mysterium eller åtminstone en berättelse vars klimax långsamt byggs upp tills det är dags för den stora finalen på julafton. Gillar du årets tevekalender?
Kan man vara mer tacksam än att tillbringa en hel dag i pyjamas och äta riktigt god mat tillsammans med de som man gillar mest? Vår Thanksgiving firades i hemmets lugna vrå och i lugn och ro. Det var nog precis vad vi behövde.
I går kom våra kompisar från Sverige på besök. De hade med sig sina två yngsta pojkar och de livade upp lite. Åh, jag älskar verkligen att hänga med småbarn! Jag kanske är lite lomhörd och lite stel i lederna nu för tiden, men det är ändå väldigt trevligt. Det var nu trevligt att umgås med föräldrarna också för den delen. Dessutom bar de med sig mutor i form av Schweizernöt och Skumtomtar.
Huset har fått en liten adventsmakeover. Jag älskar verkligen stjärnorna i fönstren och allt annat som har affektionsvärde. Jag hann FejsTajma lite med föräldrarna mitt under deras årliga adventsfirande med ”gamlegänget” och det var så fint med adventsljusstakar och blommande novemberkaktusar och annat fint! Och julbordet såg så gott ut fast det bara var rester kvar…
Dagarna har gått i ett den senaste tiden och jag har inte riktigt tagit mig tid att skriva här i bloggen. Jag har massor av intryck och alldeles för många tankar, men inte direkt om något som har sin plats i det här forumet.
I kväll fick vi en fantastisk solnedgång som jag stod och njöt av i lugn och ro tills jag kom på den nytänkande idén att föreviga färgerna i ett mobilfotografi. Därför kan du nu få njuta samma solnedgång. Varsågod!
Förresten, när jag nu ser fotografiet kan jag naturligtvis konstatera att verkligheten såg helt annorlunda ut, men jag tror att det är okej. Alla har varit med om glödande och fantastiska solnedgångar eller soluppgångar någon gång och när man ser ett fotografi påminns man om de stunderna och läser in mer än vad som faktiskt syns i fotografiet. Hur det nu än är så gillar folk sprakande solfärger, små bebisar och gulliga husdjur mest av allt, så varför förneka folket dess opium?
Vår hus är i startgroparna för att adventpyntas och i arbetsrummet har vi julklappsverkstad. Yngsta dottern har fått jobba mycket praktiskt den senaste veckan, något som jag tror att både hon och jag har uppskattat. Då gör det ingenting att det blir lite stökigt inbillar jag mig. Alla amerikaner har ändå gått på sparlåga då vi nu är inne i den stora helgveckan i och med Thanksgiving som infaller på torsdag.
Som ”sista dagen innan lovet”-aktivitet åkte jag och samma mattedotter, alltså hon som jag hemskolar, till den relativt nyöppnade Norman Rockwell-utställningen på BYU Museum of Art. Vi drog med oss den arbetande storebrorsan också då de flesta knegare mår bra av en dos kultur då och då. Man fick inte fotografera utställningen, men här kan du drömma dig bort lite i hans fantastiska konst. Norman Rockwells konst har alltid tilltalat mig. Jag gillar att man ser vad konstverken föreställer, men jag uppskattar mycket att de också döljer både gömda och väldigt uppenbara budskap av olika slag.
Under introduktionsfilmen som muséet bjöd på lärde vi oss att Rockwell förberedde sina konstverk extremt noggrant, både i skrift, studier i ansiktsuttryck, kroppsställningar, skisser, fotografier och kladdmålningar. Då blir det extra intressant att se den här tavlan till exempel. Vilka var alla Rockwells modeller i den här bilden till exempel?
Alla bilder från google-sökningen som jag givit adressen till här ovan. Och du! Läs på lite om Norman Rockwell om du inte har gjort det förut. Jag tror att kanske du också blir lite fascinerad.
