Ridå.
Jaha. ”Sådant jag aldrig trodde att jag skulle skriva om” – dit tillhör definitivt att köra bil på långfredagen medan musfällan slår igen bakom mig. Jag kan trösta mig med att denna mus fick dö mätt och belåten på dahlia, valnötter och kärleksört. Sämre slut på livet kan en mus ha. Och med det önskar jag dig en glad påsk och påminner om det glada budskapet!
Ojojoj. En så symbolisk dag för händelsen också. Fast det måste ju vara oförglömligt vilken dag som helst. Jösses. Nu vet du i alla fall att det är över. För uppståndelse för möss, det tror jag inte på!
Eller hur?! Jag är helt med dig där. Kackerlackor, silverfisk och möss får gärna fortsätta sina äventyr på någon annans saliga ängar än mina… 😅😬 Det här äventyret har dock varit osedvanligt spännande att följa, något som väl om något visar precis hur (o)händelserikt mitt liv är. 😂
Hjälp, jag såg för ett ögonblick hur även alla råttor ska uppstå. Kanske är det därför universum är oändligt, så att råttorna får husera så långt bort att det inte är fysiskt möjligt att nånsin träffa dem igen. Okej då. Men vilken absolut hjärtattacksthriller, Råttornas planet.
Ja, alltså, jag känner vibbar av hur det bara fullkomligt väääälllller upp råttor ur ett hål i marken. Urkenburk!
Lämna ett svar