Jo, men visst.

Idag har jag ugnsbakat en kalkon. Tja, vad annat kan man göra då de säljer ut de frusna Thanksgivingfåglarna för ett löjligt lågt kilopris? Jag har motstått länge, men i lördags kunde jag inte klara av pressen längre. Hela familjen gillar kalkon, särskilt de som inte är allt för stora och har en ”färdigknapp” som gör att man inte kan misslyckas med tillagningstiden. Och visst blev det gott! Mums. Nu får vi leta kalkonrestrecept i några dagar framåt.

Mellandottern gjorde sitt ångestfyllda biologislutprov och fick A på hela kursen! Wow, alltså. Den där kursen, Biology 41, är svårare än något jag läste på gymnasiet. Det enda jag hängt med på var genetiken. E har kämpat på med gråten i halsen emellanåt, men hon har inte gett upp. Tänk, vilken tur!

Sonen skrev brev till senator Orrin Hatch. Vi får väl se om han får svar någon dag.

Yngsta dottern har svävat på ridlektionsmoln. Hon har redan börjat fundera på om man kan dyka upp en halvtimme innan sin lektion för att vara säker på att få göra i ordning hästen. Hon har också spelat Für Elise för andra gången på sin pianolektion och det börjar redan låta bra! Det går långsamt, men noterna sitter där och hon har helt klart känslan. Kan ni historien bakom Für Elise? Man vet inte riktigt om han egentligen hade skrivit Für Therese (kvinnan han älskade i 40-årsåldern) eller om Elise kanske var smeknamnet på operasångerskan Elisabeth som han var mycket nära vän med. Hur som helst är det ett pianostycke som de allra flesta känner igen och kanske till och med tycker om.

Maken förbereder sig för FreedomFest. Själv hade jag gärna gått med de superintressanta föreläsare som står på listan i år, men jag får lyssna på inspelningarna efteråt. Ingenting att göra! I morgon är det exakt sju veckor kvar tills jag och barnen åker hem för sommaren. Oj, vad tiden går snabbt!