Jag har lovat mig själv att vara bättre på att följa upp mitt årsord lite då och då. Jag lade märke till att jag verkar upprepa en cykel där jag har ett år där årsordet får mycket plats och chans till att utveckla mig och ett år där årsordet mer eller mindre rinner ut i sanden. Eftersom jag hade ett toppenår med ALIGN förra året skulle det innebära att FRÖJD inte skulle få någon riktig chans. Så ville jag inte, vill jag inte, att det ska bli. Ali Edwards har varje år en mycket inspirerande OLW (One Little Word)-klass, men den kostar närmare 500 kronor. Jag bestämde mig för att jag har så många årsord i ryggen att jag kan vara min egen boss. Sålunda kollar jag läget med mig själv med jämna mellanrum. Det är kanske anledningen till att FRÖJD inte att blivit något ord som hamnat i glömskediket.
Ett av mina mål för året har jag tjatat så mycket om att du som läser här ofta kanske blir trött på mig. ”Va, kommer hon inte vidare?” Det handlar om mitt läsande. MEN, det är ÄR svårt för mig att få tillbaka min läslust. Jag lovar att jag anstränger mig ordentligt. Jag läser mycket mer nu än förra året, men jag får fortfarande tvinga mig själv till viss del. Min sängbordsbok tar evigheter att läsa ut och jag håller igång några andra böcker som inte ögonen heller rinner igenom precis. Häromdagen fick jag ett exemplar av Hemslöjd, en både inspirerande och tankeväckande tidskrift som jag gärna stöttar och därför prenumererar på. Jag har också plockat fram sonens Atlas över stjärnhimlen och The Garden Design Book. Varför nämner jag dessa böcker? Det handlar naturligtvis om att jag tar mig an lite kortare texter för att lära mig känna läsglädje igen och för att få chans att drunkna i en text och vilja gå vidare. Jag är inte där än, men jag märker att det hjälper. Nu är det mycket tid som går till trädgårdsgöra, så jag har inte lika mycket tid. Det är dock en perfekt aktivitet att varva med. Dessutom närmar jag mig slutet på fastan och projektet att inte alltid bära med mig telefonen. Även det har gjort att jag varit mindre benägen att scrolla eller ”leta upp” något. Gamla beprövade recept, information i trädgårdsböcker, stickmönster etc… Jag MÅSTE inte fylla på med nytt, nytt, nytt som jag ändå inte gör något med. Jag har alldeles för många böcker som står här genombläddrade, men inte lästa. Någonstans känner jag mig ändå hoppfull och tror att jag kommer att älska att läsa igen. Jag tror att läsandet ska ge mig FRÖJD. Jag tror att det kommer att bli mer naturligt att sträcka mig efter en bok än att sträcka mig efter telefonen. Och det gör mig glad!
14 kommentarer
Först måste jag bara säga hur otroligt mycket jag tycker om Lovisa Birgersson. Hittade inget på Spotify, men däremot på YouTube. Vilken sångerska, och vilken fin röst. Önskar jag att jag kunde ladda ner henne på spellistor. Men jag hittar inget. Förstår att det var en underbar konsert. Jag skulle ha älskat det. Tack för att du skrev om LB så att jag upptäckte henne också.
Läsandet går i perioder för mig. Ibland kan jag sluka böcker, sedan kommer en tid då jag knappt läser alls.
Du kanske inte borde anstränga dig så mycket över läsandet, eller icke-lusten, utan bara låta det ta sin tid tills lusten kommer igen. FÖR den kommer tillbaka.
När lusten väl kommer tillbaka så får fröjden hänga på.
Kramar från mig!
Underbart att du hittade och fick njuta av hennes musik! Det är Stilla Nätters Kapell som lagt ut en hel del uppträdanden, eller hur? Hon är något särskilt, den där kvinnan. Hennes scennärvaro är intensiv och hennes röst når in i varje liten vrå. Jag tror att fler kommer att veta vem hon är så småningom.
Jag håller verkligen med om att de flesta intressen kommer och går, ibland är ”kärleken” mer intensiv och ibland vill man vila. Det som har hänt mig är dock något annat. Jag har förlorat förmågan att kunna drunkna i en bok. Jag blir rastlös och känner att jag inte riktigt kan landa. Och det är den känslan jag övar tillbaka med telefonfastan och övningsläsningen. Jag känner verkligen att det hjälper, jag är definitivt något på spåren. Och när jag väl känner att jag kan sitta med mig själv kommer säkert lusten att läsa tillbaka, det är jag övertygad om. Kram!
Ja Monnah, Stilla Nättes Kapell (vilket vackert namn på ett band fö). Jättefint är det. Önskar hon funnes på Spotify. Jag hade laddat ner direkt.
Kram igen
Visst är det ett vackert namn?! Jag blev alldeles tagen första gången jag hörde det. Missade biljetter till de första årens konserter då jag missade släppet (slutsålt på mycket kort tid varje gång). Hon sa att målet är att spela in i år, sedan hamnar hon förhoppningsvis på Spotify! Kram, kram.
Precis som Annika skriver så är jag en periodare när det gäller läsning. Sen jag gick med i bokcirkeln på Svenska kyrkan så har det blivit lite bättre men jag tror inte heller att man kan tvinga fram något. Ser flera av som kommer till månadens träff och inte ens har öppnat boken vi har och det är helt okej. Man kan ta del av diskussionerna ändå. Att jobba i trädgården eller handarbeta kan vara ett härligt mellanrum. Kram
Åh, tack för påminnelsen! Jag är också periodare, men det här handlar om något helt annat. Det handlar om att jag har fått allt sämre koncentrationsförmåga och att jag helt enkelt inte har förmågan att drunkna i en bok längre. Jag saknar detta så otroligt mycket och vill verkligen inte bara acceptera att det ska vara så. Jag vill öva upp uppmärksamheten igen. Jag vill kunna vila i stunden utan att bli rastlös. Så det handlar inte om läsandet i sig, utan vad som händer då jag läser… Trädgård och handarbete är verkligen härliga platser att vara på! Kram.
Jag tänker att du kanske också behöver hjälp av en bok eller två som är särskilt lätta att drunkna i? Jag har inga tips för dels har man så olika smak, dels är jag inte bra på att hitta den sortens bok för mig själv… Men det gör skillnad, böcker är så olika svåra att komma in i. Eller, förresten, nu ger jag tips ändå. En tjock bok som verkligen rycker med en, eller en lite tunnare bok som man läser mer långsamt och eftertänksamt, tänker jag skulle hjälpa mig i motsvarande sammanhang. Och så tänker jag på två sådana böcker jag har läst de senaste åren. Ljuset vi inte kan se, av Anthony Doerr för den tjocka boken, och Den längsta resan av KG Hammar (skönlitteratur, om Dag Hammarskiöld) för den tunnare.
Ja just det! Nu fattar jag (lite trög ibland). Jag läste precis en som jag drunknade i Med bergens andetag av Therese Widenfjord. Den drunknade jag fullständigt i. Så bra. Kanske ett tips…
Tack Marika!!! Jag tar gärna emot tips på drunkningsböcker och skriver genast upp den. Kram.
Kan verkligen hålla med om Ljuset vi inte kan se!
Tack för en plus ett! Låter som att jag har en härlig läsupplevelse framför mig.
Ja tack! Jag tar tacksamt emot dessa tips. De senaste veckornas, nästan månaderna vid det här laget, telefonvila har definitivt väckt både medvetenhet och något som kanske kan kännas som fröet till läslust. Jag har också satt mig med känslan av att ha tråkigt! Så viktigt har jag förstått och delvis det som telefonen förstört. Det inbjuder till kreativitet och fria tankar, sedan lust att göra något. Att då ha en riktigt bra bok på lut känns både hjälpsamt och hoppfullt. Det är som att jag fått tillbaka hoppet om att läslusten ska infinna sig igen! Tack för ditt engagemang!
Jag vet precis vad du menar, läslusten försvann ju för mig också. Jag bläddrar och läser lite här och där i böcker om matlagning och trädgård, men har ju min Kindle där jag läser skönlitteratur. Hoppas du hittar dit där du vill vara med läsningen, jag tror på att låta annat ta plats när det behövs och så kommer läsningen av sig själv, när jag slutade betala abonnemang för böcker så försvann kravet på att jag var tvungen att läsa och lusten återvände sakta efter det.
Menar du att du ska bryta fastan med mobilen och därmed börja använda den igen, eller hur blir efter den upplevelsen?
Kram
Den typen av läslust har jag alltid haft, alltså lite mer periodisk. Den jag har pratat om här handlar mer om att jag förlorat förmågan att riktigt låta mig uppslukas av en bok, så som jag blivit fram till för bara några år sedan. Jag är övertygad om att det är telefonen som har förstört min uppmärksamhetsförmåga, så det är den som känts viktigast att ”återerövra”. Det har ju gått många år, lusten har återkommit då och då, men jag har inte riktigt orkat läsa ändå. De här veckornas ”avgiftning” från telefonen har gått både bra och dåligt. Jag har känt precis hur nödvändigt det var för mig och ska därför försöka fortsätta i någon omfattning. Vi får se lite. Just det där att inte ha telefonen med ibland utan att tro att världen går under för det är inte helt lätt. Då låter det som att jag är störd, så är det ju inte. Jag kan visst gå omkring utan telefon här hemma t ex, det har varit jätteskönt. Nästa steg var att åka till affären utan telefon, utan med en inköpslista istället. Funkar det också! ”Om bilen går sönder då?” (Relevant fråga, det har ju hänt.) Ja, men då är det fem kilometer hem och det kan jag gå. Så jag fortsätter att släppa telefonens band om mig! Det är jättebra för mig! Kram, kram och tack för ditt engagemang.