Ibland känns livet orättvist. Jag gissar att bästa sättet att hantera det är att acceptera att livet faktiskt är orättvist. Vi får alla olika utmaningar. Vissa får det tuffare än andra, men faktum kvarstår. Vi lever var och en vårt eget liv, ingen annans. När vi råkar ut för vad-det-nu-är finns det några olika förhållningssätt.
1. a) Gilla läget, ge upp och deppa ihop
1. b) Gilla läget, ta tag i saker och ting och försöka göra det bästa av situationen
2. a) Inte acceptera läget. Bli arg och i värsta fall bitter.
2. b) Inte acceptera läget. Låtsas som ingenting och köra på så länge det går innan saker och ting brakar ihop.
En psykolog skulle nog säga att det finns många fler sätt att hantera sin livssituation, men det är de här sätten jag tror är vanligast. Jag har insett att olika människor reagerar väldigt olika på samma typ av utmaningar. Det är därför omöjligt att döma andra människors reaktion på utmaningar. När man vet hela historien visar det sig många gånger förklara ett och annat.
Vet inte varför jag skrev om det här idag, men tankarna har snurrat lite runt ämnet den senaste tiden och jag antar att jag bara tog tillfället i akt att använda bloggen som ventil. Tack för att ni läste! Kommentera gärna.
För övrigt har vi sensommar och tidig höst på samma gång här i Stockholms södra förorter. Jag älskar skiftet som sker nu. Varje dag bjuder på nya, underbara naturupplevelser också mitt i vårt villaområde. Det gäller bara att se förbi asfalten och lyktstolparna…
Och tack för tankar och tips kring egen domän. Jag tar till mig allt och funderar vidare.
Lämna ett svar