Igår eftermiddag när vi kom hem möttes vi av detta (titta lite mer noggrant till vänster om tomatkuvösen). Våra kära grannar talade redan förra hösten om att den vackra lönnen på deras gårdsplan skulle bort. Den har varit ett orosmoment för dem, inte minst pga risken den utgjort för deras lada, vår lada och deras bostadshus. Träd i all ära, men uppnår de en viss ålder och storlek är det svårt att bortse från fallande grenar och osynlig röta.
Under eftermiddagen följde vi arboristernas jobb med lönnen. Beskärningen skedde helt från hytten med hjälp av något slags såg monterad på en kran. Fascinerande att följa! Det såg ut som att ett litet träd i taget lyftes bort från denna mäktiga växt.
Här syns det bättre vad som pågick. Det sista jag såg av trädet innan det blev för mörkt var några höga stubbar. Jag får ta mig en titt senare idag. Det känns som att vårt hem inte längre är detsamma, fast egentligen är det ju bara utsikten som förändrats.
Detta mäktiga skådespel fångade jag i oktober när jag var hemma för att ta upp dahliaknölarna med vetskap om att det med all sannolikhet skulle bli den sista perioden med höstlövsexplosion runt knuten på ladan. Eftersom jag bodde hemma hos svärfar under de mest glödande veckorna blev effekten desto mer påtaglig då jag kom hem för att ”hälsa på”. Tack för alla stunder jag fått njuta av din prakt, kära lönn! Tack för bidrag till förmultnande löv till rabatterna. Tack för att du delade med dig av dina lönnäsor så att vi nu har en egen liten lönn mellan vår lada och vägen som fortsättningsvis kan få bidra med det som du gjort i många år.
Lämna ett svar