”Lägg inte bara ner det, lägg undan det.” Eller ”släpp inte bara ner den där du går och står, utan lägg den på rätt plats på en gång”. Jaja, den sista översättningen tog jag mig lite friheter med, men andemeningen i uttrycket betyder precis detta. Jag tycker det är så, så bra!
Vad är det som gör att någon upplevs som slarvig? Oftast är det att man släpper saker och ting precis där man uppehåller sig, att man lägger bort något ”så länge”, att man lever enligt devisen ”jag gör det sen”, men att ”sen” aldrig uppstår naturligt, eller kanske att man helt enkelt inte bryr sig eller har förmåga att uppskatta ordning och reda. Människor som är allmänt disträ kan också upplevas som slarviga. Om man istället för att underhålla sitt hem genom vanliga veckostädningar (och kanske en lite större städning en gång i kvartalet eller liknande) ofta behöver göra rejäla storstädningar för att få undan allt kan det finnas anledning att fundera över varför det blir så.
För många år sedan fick jag lära mig att det bästa sättet för goda god ordning-förutsättningar är att på en gång utse en specifik plats för allt som kommer innanför dörrarna på ens hem. När jag kommer hem ser det ut ungefär såhär för mig:
- ställer av skorna så de inte står mitt framför ytterdörren, ev ställer upp på skohyllan
- häng upp bilnycklarna i nyckelskåpet om jag kommit hem med bilen
- häng upp handväskan på dess krok
- packa upp mat/ställ körväskan på dess plats etc
- beställningar som har hämtats öppnas på en gång och kartongerna ställs i verandan på angiven plats (skraj för silverfisk eftersom vi fått det med en Traderaleverans en gång), det som låg i lådan får sin plats om det ska ”bo” på nedervåningen, ska det upp ställs det på nedersta trappsteget
Jag tycker det är jättejobbigt att ha projekt igång i köket som tar flera dagar i anspråk, men får acceptera att det ser lite stökigt ut medan projektet pågår. Det står dock aldrig disk kvar på diskbänken när jag går och lägger mig, blir stressad av att börja dagen med skitig disk i fejset det första jag ser. Nu när jag alltid har en stickning igång får den bo i en påse vid sidan om soffan om jag inte sitter och stickar, fast sanningen är att den ibland blir liggande på soffan om jag räknar med att sätta mig igen om en liten stund. Maken är lite mer slarvig av sig, men har insett att mitt system med att ha grejer ”där de bor” innebär att man sparar MYCKET tid på att slippa leta.
En plats där det får vara lite uppställt här hemma är syrummet. Det är en plats som man måste gå till, aldrig passerar på väg någon annanstans. Jag upplever att det är bra att ha någon sådan plats, någonstans där det får vara lite stökigt. Bara det inte tar över och blir en dump! Som tur är kan det aldrig bli så här eftersom syrummet behövs som gästrum ganska ofta.
Vi är bara två personer i vårt hushåll numera och då är det klart att det är lättare att hålla ordning än då vi hade tre barn hemma, men grundtankarna funkar alltid. Att vara perfektionist och inte kunna eller låta andra leva utan att hela tiden anpassa sig till att inget får vara stökigt blir bara ohälsosamt. Då tänker jag ändå att det är helt okej att lära barn att ställa undan efter sig då man lekt med något, men också att man erbjuder en plats där de kan få vara kreativa i en process som kanske tar mer än tio minuter eller två timmar. Det finns inte utrymme för alla att ha det så, så då föreslår jag en vaxduk eller en rullåda som kan dras in och ut under en soffa t ex. De flesta har väldigt mycket plats att leva på och alldeles för många prylar, så detta är verkligen ett i-landsproblem.
Lämna ett svar