Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Tja. De senaste försöken till pappersskapande jag har visat här har inte varit så inspirerande. Sorry! Jag försökte få känslan av sommaräng och kärlek på det här bröllopskortet. Det blev lite i enklaste laget också för att vara min smak. Hoppas att M och C blev glada ändå.
Nu ska jag sälja en hamsterbur. Tjing!
Jag vill bara tipsa om tävlingen som vi har i You Dos blogg under den närmaste månaden. Finfina priser för alla er som gillar att scrappa och göra kort!
Just nu är det lite svårt att jobba hemifrån eftersom barnen fortfarande har lov. De två äldsta är duktiga på att fixa med sitt på olika sätt, men tioåringen står gärna bredvid mig och ställer tusen och en frågor. Dessutom är hon ultrakreativ och har massor av idéer som naturligtvis gärna ska genomföras NU.
Låt mig presentera Ko. Hon är mjuk och go’ och S fick henne av pappa för några år sedan. Ko har fört en tillvaro i skuggan av andra favoriter, men igår fick hennes status ett rejält uppsving. S kompis var nämligen här hela dagen och hade tagit med sig sin nyaste, dyrbara familjemedlem; en blommig kanin av modellen Build a Bear. Ko är i ungefär samma storlek och S kom på att det skulle vara roligt att fixa nya saker till henne och kompisens blommiga kanin.
Här är Kos nya ryggsäck. S gjorde det mesta själv i samråd med och med hjälp av sin mamma (moi, alltså). Rätt snygg om jag får säga det själv.
Vänskapsarmbanden som är så populära just nu har S hållit på med sedan tidigt i våras. Det här armbandet har dock jag gjort; det första sedan jag själv var tonåring. Vad jag inte kunde räkna ut då jag såg mönstret var att det skulle gå åt dubbelt så långa trådar av den grå mittenfärgen, så mitt jeansmatchade armband fick Ko ta över.
S med en nyekiperad Ko.
Här ser nu hur ett riktigt armbandsproffs ser ut. Gillar de olika modellerna! (Det svarta makraméarmbandet med silverfärgad ring fick S som byggsats i julklapp, men det var lite för svårt för henne. Jag läste den något kryptiska beskrivningen och insåg att jag visst hade gjort slätknutar förut och då gick det jättesnabbt att knyta klart!)
Nystart för Kortskissen efter sommaruppehåll! Mitt kort ser lite skumt ut då jag fotograferade det i ruskigt dåligt ljus, men det är redan nedpackat och på väg till några som jag älskar, så det finns ingen chans till omfotografering.
Här ser ni alla tolkningar på Sockergrynets roliga skiss!
Snart flyttar min lillasyster och hennes familj till Thailand i ett halvår. Vilket äventyr det kommer att bli! Av själviska orsaker är jag inte lika glad som de resande. Jag gillar att hoppa in som extramamma då och då. Det får mig att känna mig ung igen. Dessutom går det inte att umgås med en snart treåring utan att skratta minst en gång i kvarten. Inte för att jag inte får skratta tillsammans med mina egna barn i större modell, men de har ju fått lite bättre koll på sitt språk än lillkusinen.
För att fira av sista morgonen med gänget steg jag upp lite tidigare än sjusovarna och satte en deg till frukostfrallor. Det finns inte mycket som är lika gott som nybakade frallor. De luktar gudomligt gott, så jag fick också njuta trots att jag inte äter bröd i den formen. Något som är ännu godare är degen som man gör chocolate chip cookies av. Vi bakade ett gäng för att makens bror och brorsdotter ska ha något gott att knapra på under hemresan till Karlskrona i kväll, men det blev inte så många kakor kvar när alla hade smakat på degen…
I går var jag hemma hos L och planerade inför Formex. Det var så trevligt! Jag är nästan lite avis på mig själv som har ett så roligt jobb. Nästa vecka är det järnet som gäller. Jag kommer att sitta med en massa kreativt arbete som förhoppningsvis kommer att bidra till en trevlig You Do-monter för oss och våra kunder. Vi ses kanske där?
… och ett glatt humör förlänger livet. Här har ni en present från mig och Ray Charles ”bara för att”. Grattis! (Glöm inte att titta på filmsnutten. Man blir garanterat på gott humör!)
Det här såg jag då jag kom ut i den kyliga morgonluften. Jag blev genast på ett sådant trevligt humör att jag var tvungen att ta några danssteg på vår mossiga uppfart. Musiken från grannarnas fest satt fortfarande i skallen. Det verkade som att alla som var där hade väldigt trevligt.
Vi tackar A och T som gav oss all sin ved nu då de flyttar till Thailand. Jag har en känsla av att vi kommer att behöva den mer den här vintern… Åh, vad jag kommer att njuta! Jag blir redan glad av att se förrådet påfyllt och känner den där speciella brasvärmen mjuka upp vinterkalla tår.
Finns det mer att tillägga?
Fuzzimo.com. Där har ni min nya favoritsida… Tack, Pernilla!
Annars har jag haft en busy, busy day. Kusin med make, en annan kusin och så lille systersonen. Det har varit full fart! Nu sitter jag här och pustar ett tag och har lite dåligt samvete för att jag inte är med hos A och T och flyttar deras pick och pack och vår (numera) ved. Ska gå ner och umgås med amerikanerna över en kopp gott te, men först vill jag bjuda på några bilder av den sötaste två och ett halvt-åringen jag känner. (Han är helt grym på vänster och höger, men färgerna var vi inte helt överens om. Den grå kritan var brun hur jag än försökte… Rosa och orange var ju likadana och allt annat var lila. Ja, förutom vitt då, för den färgen hade han full koll på!
Jag hade köpt några söta plagg till vår nyaste lilla granne och skulle gå över med dem då jag kom på att det inte fanns ett enda i mitt kortförråd. På fem minuter stämplade, stansade och vek jag detta kort. Perfekt för kortmakare som aldrig pysslat förut! Jag har använt mig av clearstamps från You Do. Canvaspapper från samma ställe.
I vårt hem har alltid kreativitet uppmuntrats. Nja, nu ljög jag nog lite förresten. När barnen ritade på väggarna var jag faktiskt inte speciellt uppmuntrande, men nästan all annan uppfinningsrikedom har både jag och K hejat på. Det har gått åt en massa papper, otaliga pennor, många limstift (för att inte tala om allt annat scrapmaterial), returförpackningar har återanvänts och konstiga recept har testats. Vi har inte hyssjat barnen då de har spelat på sina eller andras instrument och om de har kommit med galna, men genomförbara, idéer har vi försökt hjälpa dem att genomföra dem. Nu har allt detta börjat ge frukt. Musiken som framförs är många gånger njutbar. Konstverken blir mer och mer utvecklade och maten som lagas av de yngre familjemedlemmarna börjar smaka gott. Jag kan inte nog påminna alla er småbarnsföräldrar att ni kommer att bli belönade, så småningom, om ni står ut med klet, kladd och stök! Lär barnen allt ni kan och kom ihåg att njuta av ert kreativa kaos.
Dagen till ära bjuder jag på ett fantastiskt kort som yngsta dottern ägnade den här söndagseftermiddagen åt att pyssla ihop. Visst är det underbart?
