Ett Litet Ord

Ett Litet Ord 2025 – ALIGN.

27 december, 2024 15 kommentarer

Jag var ganska inställd på att LJUS skulle bli mitt nya ord, men under en djup diskussion med sonen och svärsonen var det klart att ett annat ord hade sprungit förbi. Vi satt och pratade om en teori som dotterns kompis pappa har, att man blir utbränd av att verka i en miljö som strider mot ens värdegrund/moraliska principer. Att röra sig i en miljö där man tvingas ta beslut som strider mot ens övertygelser, att göra våld mot sin själ. Alla tre tyckte att denna teori klingar väl med vad vi själva tror. Vi pratade om hur dessa två unga herrar i sina ”filosofidiskussioner” pratat om att det finns ett ”sant jag”, den version som är den bästa versionen av en själv.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025. ALIGN funkar bättre för mig än JUSTERA, så ordet får helt enkelt bli på engelska denna gång.

Så fort ALIGN var satt på plats började tankarna snurra runt ansvaret att vara principfast gällande sig själv och generös gentemot andra, runt tro, runt yoga och balans, runt hälsa, runt hemmet, runt relationer… Precis så här ska ett nytt ord kännas! Kraftfullt, spännande, utmanande och peppigt. Jag är så glad över att ha hittat hit och återkommer med ett längre inlägg då jag satt fler tankar på plats.

Ett Litet Ord

Galleri Kattluckan.

22 december, 2024 12 kommentarer

Kommer du ihåg den här bilden? Maken som höll på att jobba med resterna av kattluckan, det fyrkantiga hål i dörren vid huvudentrén som funnits där sedan vi flyttade in i december 2016. (Brorsan lagade dörren på utsidan innan dess.) Detta hål har stört mig sedan dess, men bara de få gånger jag faktiskt lagt märke till det.. Att bli hemmablind är ett gissel! För några år sedan lyfte jag idén att bygga in ett tittskåp eller något slags miniatyrvärld i hålet. Min syrra byggde några söta miniatyrstolar och så småningom köpte jag några dockhusgrejer, men nej, jag var inte nöjd. Så kom dagen i somras då jag återupptäckte makens morfars brors trägubbe och föreslog att den kanske skulle kunna byggas in på något vis. Denna lite galna idé har nu maken hjälpt mig genomföra.

Vi är så nöjda! Det finns utrymme för förbättring. Vi ska nog måla själva tittskåpet kittvitt så det matchar resten av hallen, men det får vänta tills alla julgäster åkt hem. Det fula låtsasvärmeljuset ska också bort. Tanken är att det kan komma att monteras en ”strålkastare” på skostället för bättre belysning. Hur som helst känns denna idé jätterolig. Galleri Kattluckan har officiellt invigt sin första utställning och därmed får jag ännu ett projekt att klämma inom årsordets ramar. Som kreativ ledare kan man ju också utöva HEMSLÖJD, eller hur?

Ett Litet Ord

Nytt år, nytt ord.

17 december, 2024 10 kommentarer

Den senaste veckan har Ett Litet Ord tagit osedvanligt mycket luftrum jämfört med hur det varit vid den här tiden andra år. HEMSLÖJD fick liksom ingen riktig chans innan det nu är dags att byta igen. Under året har jag inte använt kategorin här i bloggen mer än en handfull gånger. Så pepp jag var på ett praktiskt ord, men så känns det som jag har haft pyspunka hela året istället för att ha fått den kreativa boost jag planerade för. Nu vill jag bjuda in till den härliga känsla jag så många gånger har fått av mina årsord och det är kanske det som skett undermedvetet.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd

Genom åren har jag varit tidigt ute ibland och andra gånger på andra sidan nyårsstrecket innan jag vetat vilket ord som skulle slå följe med mig. Att välja ett ord istället för att ge nyårslöften har varit meningsfullt och gett mig många härliga upplevelser. De som jag såhär i efterskott har fått ut mest utav har jag markerat med fetstil. De som varit okej står i vanlig stil och de som mest kom och gick igen är markerade med kursiv stil. Allra, allra bäst tror jag att LYFTA och REACH var, medan KÄRLEK är det ord som märkbart förändrade hur jag ser på mina medmänniskor pga det sätt som jag arbetade med det.

När jag började jobba med årsord följde jag Ali Edwards, en på den tiden mycket känd scrapbookingprofil som var känd för sin dokumentationsstil. Den har hon fortsatt utveckla, men nu säljer hon också egna kollektioner och utbildningar som handlar om att berätta om sitt liv på olika sätt. Mycket av min inspiration kom de första åren från amerikanska texter och eftersom jag fortfarande läser mycket på engelska har det flera gånger hänt att det ord som kommit till mig varit på engelska. De flesta gånger har jag sedan översatt det och jobbat med det på svenska, det skulle kännas konstigt annars. Just 2014 och 2015 bodde vi i USA och eftersom jag inte hittade några bra översättningar fick de stanna kvar som de var.

De ord som hänger i luften inför 2025 är så olika. Några av orden jag känner på är ljus, dansa, nyfiken, reduce, laga, växa och styra. Nu kommer det kanske att bli något helt annat jag bestämmer mig för, men jag vill bara berätta lite om hur processen går till. Orden kan komma till mig helt apropå. Ibland har någon talat, ibland har någon skrivit något, kanske har jag själv skrivit och fastnat för vad som hänt i den processen. Poddar och radioprogram kan vara mycket inspirerande, men det kan faktiskt en pamflett i ett väntrum på sjukhuset också vara. När jag väl öppnat mitt sinne för att välkomna det nya ordet så blir mitt liv rätt spännande. Så här långt har jag kommit med de ord jag berättade om tidigare i detta stycke:

Ljus. Alltså, ljus! Jag njuter av det och inspireras av det. Det är ett handfast och praktiskt ord som skulle kunna hjälpa mig att ljusinreda vårt hem bättre. Det fattas arbetsljus på flera ställen t ex. Dessutom är det ett andligt och mentalt starkt ord som jag vet skulle tillföra mycket positivt.

Jag är kass på att dansa, men detta ord dök upp redan förra året och då skrattade jag bort det. När det återkom nu tyckte jag att det var lite irriterande, men samtidigt finns det något som lockar. Jag är ganska säker på att det inte blir detta, men att jag öppnat ögonen för att kunna känna den musik som jag älskar så mycket på ett nytt sätt hade kanske varit roligt.

Sedan är det nyfiken. Jag upplever mig själv som mycket nyfiken på livet, men kanske behöver jag vidga mina vyer lite? Kanske behöver jag vara nyfiken på olika förmågor, vara lite mer äventyrlig, våga gå på outforskade stigar? Det här ordet hade säkert maken gillat att hänga med på.

Reduce talar för sig självt. Alltså, jag rensar ut och det finns ändå alltid för mycket. Att göra slag i saken och få allt på plats som inte blev så bra som det skulle ha kunnat bli då vi flyttade in här skulle vara en dröm. Rensa ut. Även detta ett fysiskt, andligt och mentalt ord som skulle kunna ge mycket kraft. Jag gillar det verkligen!

Laga. Njae, jag vill nog inte laga mer än jag redan gör. Detta blir inte mitt ord!

Växa – kanske jag vill satsa på att inte vara så bekväm och nöja mig med att det ju går rätt bra som det är? Kanske borde jag gödsla både i företaget, i trädgården och bland mina relationer? Tanken lockar.

Styra. Det här har jag inte alls tänkt vidare på, men jag fastnade för det då jag lyssnade på en podd och måste lyssna om för att se vad det var som triggade mitt intresse.

Ja, men det var väl allt för denna gång. Det hade varit kul att höra om någon annan också jobbar med årsord!

Ett Litet Ord

Laga det som lagas kan.

25 november, 2024 2 kommentarer

En av mina favoritkorgar hade gett upp. Det syns dåligt här, men den kraftiga grundgrenen som utgör själva handtaget och som går ned i själva korgen hade gått av. Du kan se brottytan till höger om handtaget här på bilden. Dessutom hade hela korgen torkat ut och fästena släppt, så först tänkte jag faktiskt bara använda korgen till brasved. Maken fick mig att tänka om och med gemensamma krafter reparerade vi den så gott vi kunde.

På den ”bra” sidan där bara fästet hade gått upp använde jag något slags snöre av naturtyp. Kanske hampsnöre? Jag fäste lite väl tunt med bara två omgångar som hjälper till att hålla allt på plats på vardera sidan, men sedan snurrade jag, gjorde dubbla halvslag och snurrade igen tills det kändes stabilt. Maken gjorde en ganska ful, men mycket effektiv, lösning för att få ihop det avbrutna handtaget med korgen med hjälp av en kraftig ståltråd på andra sidan handtaget. Tyvärr har jag ingen bild hur detta såg ut innan jag surrade.

Här ser du dock ståltråden och hur mycket snyggare (tycker jag) fästningen blev på denna sida. När allt var klart och fast smetade jag över en massa trälim som blir vattentätt då det torkat för att verkligen få allt att sitta. Jag har inte gjort om den första sidan och kommer kanske inte heller att göra det, men får jag feeling så blir det möjligtvis av en annan dag.

Fullt fungerande korg i skick att jobba hårt under lång tid framåt! Jag är mycket nöjd över den här räddningen. Visst är det fint att kunna vårda det som redan finns tillhands?

Ett Litet Ord

Hemgjorda julklappar?

19 november, 2024 2 kommentarer

Jag hade stora ambitioner gällande årets julklappar, särskilt med ett årsord som hemslöjd. Idag är det 35 dagar kvar till julafton och jag har inte ens påbörjat något på den härliga lista med grejer jag hade tänkt pyssla ihop. Inte en enda grej! Resten av dagarna den här veckan är fulla av jobb och att hjälpa nära och kära på olika sätt. Härligt och definitivt det jag vill ägna mitt liv åt, men inte blir det mycket tid över till julklappar. Radikal acceptans är inte bara användbart i terapeutiska situationer, utan även som allmänt hanterande av livet. Carina Bergs ”ja, ja, men nu blev det så” ska därmed upp på min mentala vägg igen. Det kommer att bli en härlig jul i år även om jag inte fick igång produktionen i julklappsfabriken i tid.

Något jag faktiskt har fått gjort idag är att minska knapphålen på koftan som lilla barnbarnet fick i födelsedagspresent med en tunn, genomskinlig resårtråd. Nu kan hon ha den på sig utan att knapparna trillar ur hålen så fort hon rör sig lite vilt och det gör hon ju mest hela tiden! Den här sortens fix älskar jag. Visst är det tråkigt när något blir liggande helt i onödan?

Ett Litet Ord

Tillbaka till HEMSLÖJD.

14 augusti, 2024 2 kommentarer

Sommaren har varit lång och fortsätter, men nu under andra former. Häromdagen tog jag mig äntligen tid att sätta mig med ett av alla projekt jag har planerat för detta år genom mitt årsord HEMSLÖJD. Mönstret till texten ritade jag till när vår äldsta dotter skulle få en egen födelsedagsduk till sin familj. Duken köpte jag på Pingstkyrkans secondhand för en billig peng för att just pimpa den till födelsedagsduk. Bomullsgarnet i perfekt matchning till den mörkaste färgen i de söta rosorna hade jag i gömmorna. Nu återstår att pressa duken och kanske till och med stärka den som man gjorde ”förr i tiden”. Roligast hade varit om jag hade hittat en bricka som passade perfekt i storlek. Vi får väl se om det är möjligt! Hur nödvändigt är det att ha en duk som bara används på födelsedagar? Om du frågar mig så hänger naturligtvis inte livet på det, men nog blir det roligare med små traditioner och detaljer som gör att man känner trygghet i en värld som ständigt snurrar på och bjuder på obehagliga överraskningar. Dessutom tycker jag att det är otroligt värdefullt att bevara det jobb som någon lagt på ett så vackert och välgjort konsthantverk. Sådana pilliga korsstygn och vackra fållar snyter man inte ur näsan precis.

Ett Litet Ord

Nya chanser.

9 augusti, 2024 Inga kommentarer

Det är ingen hemlighet att jag brukar dra igång nya projekt när jag står inför en förändring av något slag. Början på en ny vecka. Ny årstid. Den första i månaden. Nyår. Nytt jobb. Nytt hem. Nya omständigheter. Min mammas favorituttryck var ”jag börjar på måndag” (gällande att leva mer hälsosamt, å andra sidan var det sista hon sa till mig ”banta inte”) och jag känner en stor trygghet i att veta, eller hoppas på, att det alltid finns en ny måndag där framme. Det är en dag som dyker upp 52 eller 53 gånger varje år, så det ger många chanser till att fatta bättre beslut, bli mer strukturerad, ge sig själv en nystart eller vad det nu är som behöver göras. Du behöver inte påminna mig om att detsamma gäller alla andra veckodagar också, måndagar har helt enkelt en högre status i mina ögon. 58% av alla amerikaner tycker för övrigt att måndagar är den värsta dagen på hela veckan, något som jag antar har att göra med att de inte gillar sina jobb. Tragiskt.

Nu har jag varit ensam här hemma i några dagar, även om jag har haft besök varje dag. Det har gett mycket tid till eftersatt trädgårdsarbete och städning som jag inte velat ödsla tid på med älsklingarna här hemma. Igår kväll låg jag och klämde ett gäng avsnitt av ”Morden i Helsingör” för att jobba på min danska och för att jag råkar besitta en förkärlek till deckare sedan ung ålder och idag får jag brunchbesök av fina vänner som lägger sin sommar bakom sig för att åka hem till Hasslö. I eftermiddag ska vi få en massa regn, vilket öppnar en massa chanser till inomhusaktiviteter. Jag har ett jobbsamtal, men efter det hade jag tänkt mig att sätta mig med höstens schema och strukturera upp livet lite. Det är en massa kul som händer på olika håll i landet, så det kommer att krävas ett lugnt och organiserat sinne. Eller krävas och krävas, jag mår helt enkelt bra av att ha koll på läget. Kul att jag har kvar min peppsten med förra årsordet RUTIN. Jag hittade den när jag städade på arbetsbordet och kände hur glad jag blev över alla rutiner som ger mitt liv en härlig struktur. Ja, om jag ger dem en chans, alltså, hahaha! När jag är klar med mitt översiktsschema kommer jag att ha så mycket roligt att se fram emot när måndag väl dyker upp.

Ett Litet Ord

Födelsedagsbrickan.

4 juni, 2024 2 kommentarer

Den blå, laserade brickan har vi tänkt måla om sedan den hamnade här hemma, men inte förrän nu blev det av. Valet föll på ”en glad, gul färg”. Att försöka måla utan att göra grundarbetet först visade sig kosta en massa extra tid och jag var ändå tvungen att måla på en underlagsfärg för bättre fäste. Efter många lager, byte av färgnyans till en lite varmare och en del muttrande får brickan nu anses vara hjälpligt klar. Den behöver fortfarande finlir och kanske tar jag hand om det en regnig dag. Detta resultat duger dock gott för att göra födelsedagsbarn eller gäster glada!

Ett Litet Ord

Om att orka vänta.

25 maj, 2024 Inga kommentarer

Det där med att ha tålamod nog att vänta in något, att på riktigt känna ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” i hela kroppen, blir tydligen allt mer ovanligt i vår värld. Det har blivit mycket skrivet om det här i bloggen under våren pga de böcker jag läst och mitt eget intresse i frågan, men jag är inte beredd att lägga undan funderingarna. Jag känner att fokus och ihärdighet tar huvudrollen både i vardagliga beslut och i stunder då jag inte direkt har något som måste göras just då. Förra årsordet RUTIN har oväntat nog fortsatt att vara viktigt och ligger mitt framför ögonen på min arbetsplats för att påminna mig om att fortsätta sträva efter rutiner som kan leda till goda vanor.

Tänk bara på sparrisen som vi njutit så av under de senaste veckorna. De första fem plantorna sattes för flera år sedan i den enda lådan i trädgårdslandet som var tillgänglig just då. Tyvärr gillar inte sparris att flyttas, så jag struntar i att ge den en bättre plats trots att den är lite för skuggig och därmed inte ger lika stor skörd som annars hade varit möjlig. Hur som helst är det först i år, år fyra, som vi fått en lite större skörd på de första plantorna. ”Den som väntar på något gott får vänta jättelänge.” De andra plantorna etablerar sig med den äran och jag ser fram emot att få äta skörden från dem våren 2026, hahahaha!

Sedan är det alliumlökarna jag fick som små miniministrån av blomstersyrran. I år blommar två av dem och jag hoppas att de ska sprida sig på stället och bjuda på stor blomsterprakt framöver. Vänta, vänta, vänta för att se hur det blir…

Vänta, vänta, vänta. Purjospöna jag fick i jord igår kommer förhoppningsvis att må bra och trivas efter förra årets purjoblä där jag skördade ett tiotal som mer liknade vårlök än något annat då jag inte gav plantorna den omsorg eller det praktiska stöd de behövde. Här ska det bli långt bättre! Vänta bara.

Väntan på jordgubbarna är lång, men här hoppas jag åtminstone kunna äta ett och annat bär innan sommaren är slut. Vattna och vänta. Ge inte upp!

Tänk, jag skulle påmint mig själv flera gånger om att det mesta brukar ordna sig när alla mina pelargoner såg ut att ha gått hädan efter den tuffa vintern. Se bara! Här finns några nytillskott, men de flesta krukorna innehåller pelargoner som fått omsorg under våren, lite gull, ny jord, näring i rätt tid och sedan lite rehabilitering i växthuset. Nu ska de nog klara sig bra här på pelargontrappan. Jag orkade vänta och hoppas istället för att kasta in handduken och bara slänga alla när det såg mörkt ut. Vilken tur!

Och visst ser det lite klent ut här vid verandatrappan just nu, men jag fortsätter ge omvårdnad till allt som står här för att så småningom kunna njuta av blomsterprakt i överflöd. Vänta, men vänta inte sysslolös. Håll rutiner, fortsätt vattna och ge näring, rensa ogräs, ta bort det som inte mår så bra och ge utrymme till sådant som kan göra bättre. Och vänta lite till. Det blir bra det här!

Ett Litet Ord

Fyra månader med hemslöjd i handen.

4 maj, 2024 Inga kommentarer

Det är intressant med utvärderingar tycker jag, inte minst då jag för länge sedan uppehöll mig i skolans värld. Där skulle vi mer ofta än jag föredrog (eller fortfarande föredrar) göra stora och genomgående förändringar. Vanligtvis utvärderades det inte lika friskt, och dessutom tycker jag mig minnas att det om det utvärderades inte direkt hände något efter att ett resultat låg på bordet. Jag gör rätt ofta nedslag i mitt liv för att se om jag är på rätt väg. Inte med några protokoll närvarande, men ändå. Att då och då ta ett steg tillbaka och fundera på om jag befinner mig på rätt livsstig är nödvändigt för att inte hamna allt för snett om jag gjort felaktiga val. Idag är det dags att fundera över HEMSLÖJD. Har mitt årsord gett mig det jag önskade så här långt?

Jag visste redan att det mellan april och september inte skulle finnas särskilt mycket tid för handarbete. Det tillhör sakens natur då man är planttant och har ”ambitioner”. Att jag skulle bli mer eller mindre soffliggande större delen av april ingick inte i mina planer, men så blev det. Därmed känner jag mig rätt besviken, både på omständigheter och mig själv. Jag hade väl ändå orkat sticka lite? Sanningen är att jag inte gjorde det och då får det vara så. Vi gjorde om syrummet till inneväxthus, så inte har jag heller suttit där och använt symaskinen som jag hade tänkt. Nu är det som det är. Jag har samlat inspiration, förberett projekt och gjort ett och annat småplock färdigt. Jag har lagat, klippt, tvättat, strukit och nålat grejer. Jag har funderat på lapptäckstekniker, har studerat broderitekniker, har skrivit mycket kalligrafi och rensat bland mitt material. HEMSLÖJD skulle bli ett annorlunda årsord, det visste jag redan. Hur annorlunda hade jag inte satt mig in i och är kanske inte riktigt nöjd med det. Det finns dock ingen anledning till att göra annat än att kämpa vidare, släppa prestationskraven och komma ihåg att tanken är att årsordet ska tillföra livet glädje, inte press.

Med det sagt tar jag mig vidare med fortsatt entusiasm för att använda mina händer, min kognitiva förmåga och mina sinnen i skapandeprocesser som leder mig in i något som både är utvecklande och spännande. Att det går långsamt betyder inte att det inte händer någonting.

← Föregående 1 2 3 4 5 … 17 Nästa →