Att tala ekonomi med maken är mycket intressant. Han har en flashig MBA från USA i bagaget. Han fick inte ihop information och fakta då han gick på den där prestigefyllda och exklusiva utbildningen och fick ”därför”-svar då han frågade sina professorer-som-säkert-får-Nobelpris-i-framtiden ”varför”, men det var bara att svälja. Somligt får man acceptera att det inte står att finna förklaringar på. Än. Så småningom hamnade den där maken i finansbranschen. Livet som analytiker var spännande, men ”själsdödande” för honom. Någonstans i krokarna hittade han österrikisk ekonomi och detta gjorde att mycket föll på plats för honom. Han lämnade så småningom finansbranschen, men både han och jag är fortfarande intresserade av vad som händer i den ekonomiska sfären. Centralbanker, nådiga luntor, inflation, bostadsmarknad, räntor… Jag ser hur makens förklaringar oftast är lättare att förstå och mer logiska än de jag presenteras med i media. Kanske är det för att jag hört hans förklaringar i över trettio år?
Här har du ett exempel. Värde.
- en ”vanlig” nationalekonom mäter värde i pengar
- en österrikare ser värde som den subjektiva upplevelsen, alltså inte mätbart, och inte jämförbart mellan människor
- en marxist mäter värdet i arbetstid
Så vad är dessa vaser värda? Jag tycker helt enkelt att den österrikiska förklaringen funkar bäst. Just i torsdags kostade dessa vaser på Pingstkyrkans second hand från vänster till höger 5, 15, 45, 35 och 55 kronor. Jag slog till och var nöjd med affären. Tyckte till och med att några av vaserna var ”fynd”. För någon annan hade dessa varit ”gammal skit”, smutsiga, omoderna och helt värdelösa, för någon hade mittkannan som är handblåst och graverad kanske varit ”värdefull”, medan fjärde kannan varit ”värdelös” trots att den också är handblåst p.g.a. att den är nytillverkad. För mig som ger bort buketter var den värdelösa vasen den bästa då den är stabil, har ett neutralt uttryck, håller god kvalitet och har en smalare hals som gör det enklare att få till snygga buketter.
Intressant blir om jag hade stått med en fuskbyggd lägenhet i ett populärt område som köptes som investering och antogs ge evig vinst vid försäljning. Jag fräschar upp ytor och platsbygger någon hylla som är populär bland Instagraminredare. Byter ut välfungerande vitvaror till snyggare. Jag har ”investerat” för att öka värdet. Krig utbryter i grannlandet, räntan manipuleras åt fel håll för bostadsägare, fler personer får ekonomisk hjälp från staten än bidrar till den allmänna pengabörsen, o.s.v. Då kan jag stå där och hävda lägenhetens värde med allt jag har, men ingen kommer ändå att köpa den till mitt investeringskryddade pris.
Det är spännande att se vad som motiverar människor då de ska införskaffa något. Vi funkar så olika. En del ser värdet i priset något kostat (högt pris är viktigast, t.ex. ett visst märke), en del värderar estetik högst, några låter funktion bestämma vad som omger en, kanske är kvalitet det enda som betyder något och för andra är affektionsvärdet viktigast. Jag gillar att bryta ner mitt eget tyckande för att se varifrån jag plockat upp dessa åsikter, men inser att det kanske inte är något andra ägnar sina dagar åt. Och spelar det egentligen någon roll? (Dessa tankar började snurra i huvudet då någon tog upp avlatsbrev, hur det bedrevs big business genom att handla med folks dåliga samveten och hur dessa skulle åtgärdas. Som troende blir jag illa berörd över det fruktansvärda hyckleri som omgav detta fenomen. Det går väl inte att sätta ett ekonomiskt värde på ett gott samvete?)
Lämna ett svar