En ängel har fått vingar.
För några timmar sedan satt jag och barnen och tittade på Pippi firar jul. Jag grät över att Pippi fick prata med sin mamma i himlen på julafton då jag tänkte på min kompis barn. För en stund sedan fick jag meddelande om att någon som en gång i tiden fanns väldigt nära mig och min familj har gått bort. Nu får hennes vuxna, fina pojkar prata med sin mamma i himlen till jul de också. Livet har sin gång, men det är inte alltid helt lätt att acceptera den gången.
det är i Juletider man känner saknaden är stor…tanken är ofta tänk om man kunde visa/känna o smaka ….. många tankar går till dem som inte kommer sitta runt Julbordet…. värsta med sin egen ålder det blir förre o färre av de gamla kvar inte många nu…..man måste vårda de som finns med besök med att umgås….för sen är det ju försent….
Ja, den ökade åldern blir lite problematisk. De som börjar gå bort nu kommer jag ju ihåg som starka och friska och i min ålder! Cancer, hjärtproblem och andra åldringskrämpor kryper sig på mina föräldrar, deras syskon, grannar och andra som alltid bara funnits. Lite svårt att förhålla sig till…