Grrrr.
Den här blomsterbuketter får representera det vackra i världen. Medmänsklighet, kärlek, skönhet, omtanke, renhet, närhet, generositet, gemenskap och allt annat som gör mig lycklig. Allt det där krockar med egoism, falskhet, avståndstagande, oförstående, enfaldighet, omedvetenhet och allt annat som trycker ner mig och gör mig modfälld.
För tillfället krockar tankarna i huvudet på mig. Jag har insett att medmänsklighet ibland har ett pris, att man inte kan tro gott om alla och att jag inte vet var jag har mig själv när det verkligen gäller. Jag har insett att det jag vet och det jag har inte räcker till. Vad är jag beredd att offra i godhetens namn? Hur kan jag kombinera det jag vet med det jag känner, det jag önskar med det jag har?
En av mina favoritkörer med True Colors. Så vackert. Peace.
Underbart vackert både sången och din bild. Känner väl igen dessa förvirrande tankar.
Ville även dela med mig av något annat vackert till dig:
https://www.youtube.com/watch?v=X6Mtpk4jeVA
Ja, den är så vacker! Den där sånggruppen håller till på universitetet i grannstaden. Hoppas kunna gå på deras konsert nästa vecka. Tack!