När hjärtat är fullt.
I bilen lyssnar jag alltid på musik (störigt högt) eller på radiokanalen som motsvarar något slags P1 i Sverige. I kväll var det lite ”Beejthouven” (amerikaner och deras uttal) på tapeten. Min absoluta favorit, den som alltid får mig att gråta en skvätt.
Beethoven – Piano Sonata No. 8, Op. 13 ”Pathétique” II. Adagio cantabile
Det finns nästan inte något vackrare på denna jord. Nästan inte. Däremot finns det en del annat som får mig att gråta. Det här till exempel:
Love you forever av Robert Munsch
Du måste finnas med Helen Sjöholm
I den stora sorgens famn med Ted Gärdestad
Always on my mind med Elvis Presley
Space oddity med David Bowie
Nothing compares to you med Sinead O’Connor
Nulla in mundo pax sincera
Och så en hel massa annat också. Men sådan är jag. I morgon ska jag i alla fall inte gråta, för då ska vi fira sonens high school-examen. Han fick sitt jättefina examensbevis på posten idag. Amerikanerna kan kanske inte uttala Beethovens namn, men de är duktiga på examensbevis, diplom och annat som man kan hänga upp på kontorsväggen!
Always on my mind får mig också att bli alldeles gråtmild.
Och en annan låt på senare tid är ”Take me to church”.
Du kanske gråter en tår av glädje imorgon..;)
Kram Jonna
Jag lyckades hålla mig från att gråta, men tårarna var inte långt borta! 😀 Kram.
Nothing compares to you, den är speciell för mig.
Hur länge har ni bott ”över där”? Trivs ni?
Ja, visst är den vacker?
Vi har bott här i drygt 2,5 år och trivs jättebra! Problemet med att stå med ett ben på varje kontinent märks mest när det sker saker som gör att man vill vara nära sina nära och kära. Mina föräldrar har båda haft svåra problem med hälsan den här vintern och våren och det har naturligtvis påverkat lusten att kanske dra oss tillbaka till Sverige. Vi får se hur det blir, men ett år till blir det åtminstone.
Kan du komma med några bra låtar för en som sörjer?
Jag hoppas du fick mitt svar i din blogg. Stor kram till dig!