Önskningar och verklighet.
Fyrtio år av julvarma känslor nästan året runt, och så kommer året med nära noll julkärlek. Vad har hänt? Jag är i alla fall glad över att jag drog igång min lilla bloggkalender, för den ger mig bevis på att det åtminstone händer en del… Yngsta dotterns kompis var här i början av veckan. Hon tyckte att vi hade det så mysigt och fint hos oss och gick och pillade på julblommorna och plingplonget som hänger i dörröppningen. Hos dem hade inte ens stjärnor eller adventsljusstakar kommit fram. Jag drar därmed slutsatsen att det finns de som ”har det värre”.
Efter gårdagens intensiva lussande, som gick väldigt bra för våra telingar, var vi tydligen så slut att ingen vaknade i morse av diverse larm som var satta. Äldsta dottern kom inspringande i vårt sovrum och viftade med armarna, upprörd över att behöva missa sista bildlektionen… Hon och sonen fick komma lite sent, men jag antar att de inte var de enda med sen ankomst idag!
Själv har jag faktiskt inte fått ett vettigt jota gjort på hela förmiddagen förutom att jag har övat inför sista körrepetitionen innan konserten som går av stapeln på söndag. Jag är dålig på att komma ihåg texter. Skulle så gärna vilja kunna allt utantill, men jag kan säga att det kommer inte att hända.
Klockan 6.30, en svart decembermorgon. Adolf Fredriks kyrkogata, men visst känns bilden nästan lite exotisk. Natt i New York, en bakgata någonstans?
Här är nämligen skylten som syns i bakgrunden på bilden här ovan. Varför inte öppna en filial i New York, kära Centralbadet? Namnet gör sig fint på en nattklubb i vilket engelsktalande land som helst.
Jag fotade just det här kyrktornet vid samma tid förra året. Det är något speciellt med upplysta byggnader då det är så mörkt runt omkring!
Luciatåg. Vad kan jag säga? Så stämningsfullt och vackert. Ibland måste jag blunda och ta in, speciellt då musiken låter som änglakörer, även om synintrycken också är viktiga.
Jodå, det finns fler. Även här lyser julkänslan med sin frånvaro.
Maken kallar regnet för ”Skånsk vinter” men jag är van vid Astrid Lindgrenjular – eller intalar mig i alla fall att det är vad jag är van vid. Inte bara vad jag önskar mig. Oavsett vilket som är sant, så känns det mer höstrusk än vintermysigt. Nåväl. Lite tid till har vi ju på oss att komma i fas!
Ditt foto på Luciakören hjälpte lite, faktiskt. 🙂
Tack för besöket på bloggen! Himla tur att du trillade förbi, för efter min Google Reader-rensning (där jag tog bort ALLT och började om… så kallat ”psykbryt”? ;)) hade jag inte återfunnit dig. Jag borde nog Googlat, för det var ju ruggigt enkelt och jag skäms lite för att jag inte fått tummen ur…!
Det stämmer fint att A4 är nytt för mig! Hittills har jag gjort färre än tio, men jag trivs! Det är lite pillrigt ibland, att få rum, men det blir ju sååå mycket billigare med vanliga pärmar vilket innebär att mina layouter faktiskt HAMNAR i pärm, och inte bara i en hög… Man är ju Snålänning, liksom…
Hoppas att du har det bra, julstämningsavsaknaden till trots.
Kram!
Jodå, visst har jag det bra. Jag tror att jag kommer att få ett jätteuppsving den närmaste veckan. Är glad över att min syster och hennes familj kommer och firar jul med oss här. Det innebär att vi får vara hemma och mysa vilket jag tror att hela familjen kommer att må bra av!
Jag gillar A4-formatet, förresten. Trots alla mina år med letter så har jag aldrig gått hela vägen till det svenska systemet. Jag testade några gånger, men det var för nära och kändes då bara ”fel”. En vacker dag, kanske… 🙂 Kram tillbaka. Hoppas att du snart känner dig riktigt hemma!
Hej gumman!
Min julstämnings känsla.. heter det så? kommer och går. Jag pysslar och pyntar här hemma och då känns det mysigt och juligt men tittar jag ut blir jag så less. Tror bestämt att många med mig saknar snö kaoset från de två sista jularna. Visst är det jobbigt med inställda tåg och allt skottande men ljust och stämningsfullt. Lillebror har feber så det blir en VAB dag i dag, lite skönt faktiskt.
Luciadagen är en av de bästa, så stämningsfullt och vackert. Håller tummarna för dig inför Söndag.
Kramis Kristina
Hoppas att det blir mer känsla än okänsla för oss alla trots allt det gråa! Vi får trycka undan det med hjälp av ljus och värme… 🙂 Hoppas att lillebror snart mår bra och att ni får en fin dag tillsammans. Vår lillasyster är hemma idag hon också med öroninflammation som värkt sönder. Nu hoppas vi att hon snart mår bra, för i morgon fyller hon år!! Kram.