Le. Hålla andan och le.
Till hösten börjar E sitt sista år på high school. Tills nu har hon gått i Provos skoldistrikt. Vi bor i Orem, men i Provo erbjöd de då vi flyttade hit IB-programmet, alltså en internationellt erkänd gymnasieutbildning som skulle kunna öppna vägar både här i USA och i Sverige. IB-programmet fick efter ett tag slut på pengar eftersom skolan byggde en ny American football-plan. Då bytte E till en bättre skola inom samma skoldistrikt eftersom hon i Provo kunde fortsätta ta gratis onlinekurser vid sidan om den vanliga skolan.
Hur som haver. Det där med att vara fyrkantig då det gäller administration… Jag tycker att Sverige är rätt byråkratiskt, men i jämförelse med USA är det ingenting. Jag fick ägna proceduren att fixa Es flytt fem timmar. Skolan hon går på och skolan hon börjar på till hösten ligger några kilometer från varandra. Tänk att som skoladministratör bara skriva på ett officiellt överlämnande och sedan skicka över alla nödvändiga dokument från Skola 1 till Skola 2. I min värld borde den här grejen ta ungefär fem minuter. Suck! Nåja. Nu har hon i alla fall en tid med sin nya studievägledare på fredag och jag hoppas att de två snabbt och smidigt kan komma fram till att alla Es förberedelser inte har varit förgäves.
Ps: Rektorn i nya skolan snackar norska! Bara en så’n sak.
Ps 2: Fint paket i brevlådan från en vän som vet hur jag bäst muntras upp!