Under gymnasietiden hade jag en Elton John-period. Jag lyssnade om och om och om igen på samma låtar. (Det där med om och om och om igen verkar vara genomgående då det gäller mina musikpreferenser. Jag hakar gärna upp mig på vissa låtar och spelar nästan sönder dem.) Idag började jag lyssna på ”Your Song” och en timme senare hade jag gått igenom alla mina gamla favoriter. Ah!

Jag vet aldrig vad det är som ska få fast mig, men när jag lyssnar igen efter att det har gått en lång tid kommer jag alltid ihåg vad det var som fick mig på kroken. Kanske var det en melodislinga, en textrad, en rytm, en röst, ett budskap, en ”färg”, en association, en händelse eller kanske hela paketet. Det gör att jag inte kan säga att det finns någon speciell genre som jag inte gillar.

Jag brukar inte fastna för musik för klassiskt skolade röster, men ”Nulla in Mundo Pax Sincera” kan jag lyssna på hur många gånger som helst. Frågar någon mig vad jag tycker om schlager fnissar jag nog lite, men vem kan motstå ”Ein Bißchen Frieden”? Mamma gillar inte rock, men sonen diggar gärna ”Outcry” tillsammans med mig. Och Billie Holidays God Bless the Child? Den skickar rysningar längs ryggraden på mig… I morgon är det Sveriges nationaldag. Jag tänker hänga flaggan från balkongen och lyssna på ”Turistens Klagan” sjungen av den svenskaste av alla svenska ikoner, invandraren Cornelis Vreeswijk.