Vardagslunk.
En promenad runt kvarteret och lite till blev det i alla fall idag. Fortfarande känner jag mig inte frisk, men jag får väl skylla på min medelålders bräcklighet eller något eftersom ingen annan blivit sjuk.
Häcken är klippt och skuren. Den här vintern har vi, ännu så länge, inte haft några rådjur som ätit upp allt inom räckhåll, men häcken har sett risig ut ända sedan alla besök de gjorde förra vintern. Det här ser mycket bättre ut. Häckar brukar ha en förmåga att komma igen.
Man fick inte direkt känslan av vårlätta vindar och hopp idag, snarare var det Hitchcocks fåglar som inspirerade till sinnesstämningen. Hu!
Är det inte lite tragiskt att det är ett sådant här fynd som ska få en att känna sig hemma?!
Dagens Beigebruna. Här är huset som ligger ett hus och en lite större väg ifrån oss. De började bygga det i höstas och nu står det klart. Husen känns mycket som fuskbyggen. Eller fusk och fusk… Sten kommer till exempel på sådana där glasfibernät som mosaikkakel kommer på hemma. Det har hur som helst varit väldigt intressant att följa bygget!
Så här såg huset ut från vårt håll i oktober.
Skönt att höra att du är på benen igen. Om än något skakiga.
Ja, tänk vad filmen ”Fåglarna” har gjort med mitt liv. Jag såg den som barn och sedan dess känner jag alltid ett visst obehag av fåglar i flock (förutom gässtråken på himlen, de känns bara fina på något vis). Snacka om att vissa filmer lämnar ett livslångt avtryck. 😉
Krya på dig!
Kram Lotta
Skakiga ben är bättre än helt kraftlösa! Stackars dig som fått sådana fågeltrauman. 🙂 Jag undrar om de skulle säga ”rated R” här i USA om den filmen. Här är det mycket snack om just R-filmer och många vuxna här i vårt område kollar inte ens en film som har fått den gränsen. För min del räcker det ofta att läsa beskrivningen av filmen för att veta om jag är intresserad eller inte. Kram!
De verkar gilla OSB och tunna ytterväggar Amerikanerna…
Gas är billigt… De brassar på med gasvärme på vintern och då gör det inte så mycket att de inte ens har treglasfönster.