När jag gick i sjuan orkade jag inte fortsätta ta lektioner både i fiol- och pianospel. Trots att det var pianot jag brann för blev det fiolen som jag fortsatte med pga olika omständigheter. Inte för att jag sörjer det jättemycket; jag har haft jätteroligt med min violin. Jag var aldrig så bra på att öva som jag borde ha varit och jag tror inte jag hade övat mer om det var pianot som stod i fokus. Det sista pianostycke jag jobbade på med min lärare var Brusa Högre Lilla Å. Av någon anledning kan jag fortfarande hela första sidan utantill, till och med med lite flyt i fingrarna. Jag tycker också om stycket lika mycket som jag gjorde då det begav sig.

Idag läste jag att J:son Lindhs dagar på jorden tagit slut. Hans cancer vann, men hans musik lever kvar. Tack!