Titta vad vi fick i brevlådan idag!

Jag är tacksam för C som är en vän som funnits med och för mig i nästan hela mitt liv. Vi är släkt i släkten, men det visste jag faktiskt inte förrän vi hade känt varandra i många år. Vi har åkt skolbuss otaliga mil tillsammans, ofta hopträngda tre på samma säte (C, jag och min kusin A). Vi har varit ”duktiga flickor” och pluggat hårt och förhört varandra på läxor och följt varandra i korridorerna på Rödebyskolan och varit oroliga över framtiden och fnissat väldigt mycket och ganska ofta. När vi bestämde oss för att välja olika gymnasielinjer delades våra vägar i några år. Vi slutade helt enkelt göra saker tillsammans lika ofta som innan. Som tur var blev vuxenlivet en slags skjuts in i umgängeslivet trots att vi bodde på olika håll.

Sann vänskap består och jag är så glad över att ha C och hennes familj i mitt liv. Hon är stark och smart. Kanske starkare och smartare än hon hade önskat då hon har behövt gå igenom saker som ingen skulle behöva uppleva. Att från åskådarplats ha följt två av de tre som jag skulle kalla mina närmaste vänner genom livet då de gått en väg som varit taggbeströdd och hal och eländig och ensam är ingenting som gjort mig gladare på något vis. Det har däremot gjort mig bättre på att vara tacksam över det som är fint i mitt liv. Till exempel att känna hur glad jag är över att ha någon som tar sig tid att fixa saffran för att överraska mig och min familj på andra sidan Atlanten. Tack C!

Ps: Jag kommer fortfarande ihåg våra vansinnesturer på sparken nedför backen i Tvingelshed och det susar lika mycket i magen nu som då. Wow! Jag kan bara konstatera att du har väldigt mycket mer mod i dig än jag. Tack för att du delat med dig!