Bumps ahead!
Vad tänker du när du ser den här skylten? Själv ser jag den varje dag, åtminstone om jag har tagit mig ut, eftersom den står precis utanför vår trädgård. Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag tänkte att det vore bra om någon satte upp en sådan här varningsskylt innan en tuff period i ens liv drar igång. Hur skulle det hjälpa? Tja. Mer eller mindre jobbiga saker händer de flesta då och då. Ganska ofta, faktiskt. Ibland råkar man direkt ut för något och andra gånger får man rollen som medpassagerare när det är andra som har råkat illa ut. Inom loppet av några dagar har jag samlat ihop följande ”tråkigheter” bland familj, vänner och bekanta:
höstdepression
ångest
cancer
familjefejd
arbetslöshet
fattigdom
misshandel
skoltrötthet
äktenskapskris
svajande Gudstro
ofrivillig barnlöshet
ofrivillig graviditet
förlust av någon nära
ME
Parkinson
MS
tonårskris
bilolycka
att bli ”dissad”
beroende
för tidigt fött barn
Jag har säkert glömt något, men den där listan räcker väl gott och väl? Hur hanterar du problem? Är du en sådan som är duktig på att hålla näsan precis över vattenytan medan du jobbar på med fötterna tills du inte orkar mer och därmed sjunker? Är du en sådan som tar på dig flytväst så att när du väl trillar i vattnet så klarar du dig rätt bra tills hjälpen kommer? Är du den som alltid har ett skyddsnät som tar emot och hindrar dig från att ens hamna i vattnet? Är du i så dåligt skick redan från början att du sjunker och får bli upplivad varje gång du råkar illa ut? Hade du blivit hjälpt av att få möta den här skylten redan innan det jobbiga händer för att på så vis göra dig redo? Det tål att tänkas på, eller hur?
När saker känns jobbiga för mig tenderar jag att vända mig inåt. Jag får aktivt välja att ta in sådant som bygger upp mig igen. En av de rent praktiska saker som hjälper mig är att skriva tacksamhetsdagbok och att fotografera allt vackert jag har omkring mig. Jag delar oftast inte med mig till någon annan förrän något är genomarbetat för mig, eller då det har hållit på ett tag och jag har haft tid att vänja mig vid situationen. Hur reagerar du?
Usch vilken lista! Kram till dig och alla drabbade i din närhet <3 Jag är en sån som kämpar på tills det inte går mer. Då bryter jag ihop en stund, sedan tar jag mig samman och kämpar på ett tag till. Envis som en gris är ett uttryck som stämmer rätt bra, tror jag 🙂
En sådan envishet kan göra stor skillnad då man är mitt i en kris. Jag är en otroligt känslig människa, men jag hamnar inte i ältande. Det gör att det känns jobbigt då det är som mest intensivt, men när solen börjar lysa igenom molnen får jag alltid ny kraft och kan fokusera på framtiden. Det har hjälpt mig många gånger. Tack för omtanken, Åsa! Kram.
Jag är precis som du. Inte för inte att vi är systrar, I guess.
Jag tror def. skylten hade underlättat. Problem är alltid lättare att ta sig igenom om man blir förvarnad, och om de är tidsbegränsade. Vet man att man har ett tufft år framför sig så grejar man det. Händer sedan något litet, oförutsett, jobbigt i månad 12, dag 30, skulle jag bryta ihop totalt. Det blir den där berömda droppen som får bägaren…
Usch, ja, den där droppen vet jag hur den känns. Jag tycker det blir lättare att hantera svårigheter med tiden. Kanske för att jag har samlat på mig några genom åren, kanske för att min personlighet har blivit starkare för varje svårighet jag har gått igenom. Kram!