Idag då jag skulle vattna mina fina penséer möttes jag av detta. Hm, det såg onekligen lite tomt ut i planteringen. Å andra sidan kunde det bero på att blåsten flaxat iväg med de större blommorna. Eller? Tja, när jag kom till den stora penséurnan såg det ut så här:

Äh, det var ingen blåst. Det var ju rådjuren så klart! Vad jag inte kan förstå är hur de kunde hålla sig från att äta den delikata sallad som stod serverad bara tre meter bort:

Jag menar, vad hade du valt? Utblommade penséer eller praktfulla tulpaner? Jag är så glad över att dessa rådjur verkar ha dålig smak!

Kanske kan det hända att det här lilla citatet kommer hem till någon rätt vad det är. Jag började skriva då pappret fortfarande var lite för blött, men jag gillar ändå att de stora orden fick bli en bakgrund till det underbara Milne-citatet. Vad vore världen utan Nalle Puh?