I flera körer jag har varit med i har vi sjungit Ge mig en dag av Olle Adolphson. Jag har alltid undrat varför då ingen av körerna varit baserad i Skåne och texten är så fokuserad på just Österlen. Melodin är tagen från en skotsk folksång och Olle skrev texten till teveprogrammet Skåneland 1965. Nu älskar jag både sången och Österlen, men i morse landade för första gången den sista versen i mig och jag blev alldeles tårögd. (Jag lyssnade inte på sången alltså, utan kom bara att tänka på texten.) Jag övningslyssnar om och om på repertoaren inför årets Minneskonsert (går av stapeln på söndag) och är liksom lite extra skör. Musik och texter som påminner om livets förgänglighet och allt det vackra. Hos mina bloggvänner har jag också läst mycket om döden då jag läst ifatt då en bloggare som många haft kontakt med har gått bort. Kanske var det därför mitt sinne plockade fram detta vackra? Jag vet inte.
Ge mig en dag av vindar och sol
vid stränder ljusa och klara
där tystnaden går i kullarnas gräs.
Vid havet, vid Österlens dalar.
Ge mig en natt då tiden står still
då trast och näktergal talar
då nöd och då lust, då kärlek blir till.
I lundar, i Österlens dalar.
Ge mig den stund, ja, ge mig den tid
då hundra lärkor och svalor
flyger min själ till himmelens frid.
På hedar, vid Österlens dalar.
De senaste dagarna har jag mött mycket smärta i jobb och i bekantskapskretsen, men också mycket kärlek, glädje och sådant som bör firas. Jag har fått trösta, stötta och lyfta. Jag har glatts tillsammans med, jublat och skrattat högt. Jag känner förväntansglädje och förväntansspänning inför sådant som ligger långt borta och i närtid. Jag jobbar för att hantera oro över sådant som jag inte kan styra. Och jag försöker sjunga ”Tack för ett liv i dur och i moll” och mena det.
Om du är intresserad av hur repertoaren ser ut på söndag så har du den här. Och bor du i krokarna så är du varmt välkommen till Fredrikskyrkan på söndag kl. 18.00. Fritt inträde, först till kvarn och allt det där.