Bilen, vår kära Kia Sedona. Den inköptes 2012 strax efter att vi hade flyttat till Orem, en bil som betjänat en biluthyrningsfirma sedan 2011. Jag har skrivit en hel del om Kia förut. Hon är en viktig del av familjen och jag brukar säga att jag tror mig veta att hon är den enda Kia Sedona i världen som varit både i Yellowstone och på Sturkö. Som nyanländ via container som skeppats till Göteborg via Atlanten var hon den dessutom den enda Kia Sedona i hela Sverige. Det kanske hon fortfarande är, jag gissar att bilintressenter köper andra slags fordon från Amerikat.
Varför skriver jag om en bil i ett tacksamhetsinlägg, ja, det kan man undra sig. För mig är det dock inte konstigt alls. Hon har gett upphov till så mycket tacksamhet genom åren. Som både bekväm och rymlig har hon varit med om många olika slags uppdrag. Att hon under fyra år förde oss runt den amerikanska vilda västern är ju inte så märkligt eftersom vi bodde i Utah, men att hon blivit kvar ända tills nu är varken av lathet eller slump. Hon skulle säljas ett år efter flytten för att vi skulle slippa betala något slags importskatter om jag minns rätt, men rätt tillfälle dök aldrig upp. Det har alltid varit någon som skulle flytta, någon som skulle följa med på semester, skräp som skulle köras till tippen och allt vad det varit. Det är inte alla bilar som man kan ta bort två passagerarsäten från och fortfarande ha plats för tre passagerare efter att ha tömt bilen på flera kubikmeter grejer. Nu är vi bara två personer kvar i hushållet, men vi kör sällan och har dessutom haft ett stort utrensningsprojekt pågående under året. Det har känts helt okej, kanske nästan nödvändigt, att ha henne kvar.
Att jag just idag skriver om Kia handlar dock inte om allt det praktiska. Igår satt jag ensam i bilen på väg hem genom höstdimman och lyssnade på musik som dämpade den frustration jag kände å någon annans vägnar. Musiken strömmade härligt läkande runt omkring mig, jag ökade volymen och kände de irriterade känslorna lätta. Jag kände tröst och fick för en stund bekräftelse på att det kommer att bli bättre. Amanda Jenssens raspiga röst tog sig in i hjärtat och jag kände min döda mamma liksom hålla mig. Jag ville skicka värmen från henne till personer som jag vet har det väldigt tufft just nu. Och så tänkte jag lite fnissande på hur ofta mina bilar har fått vara med då jag i glädje, sorg, frustration och stor förväntan lyssnat på musik, ofta på hög volym. Musiken har alltid varit en viktig känsloreglerare för mig, ensam i Kia har jag fått ”fri tillgång” till känslorna. Så idag är jag tacksam för henne och de andra bilar som gett mig denna möjlighet.
Vill du veta vilken musik som berörde mig så den här gången? Varsågod:
When you′re shattered and upset
And the world seems cold
Close your eyes for a while and dream
I am always by your side
Though I’ve traveled on
From the world to a world nearby
I hear your heart song
Through the wall
It is beautiful
Whatever happens
Please recall
Mother′s love conquers all
Let me tell you what I want
Though I think you know
With great love
Take care of yourself
It is time for you to be
Free from burdens now
Go outside for a while and play
I hear your heart song
Through the wall
It is beautiful
Whatever happens
Please recall
Mother’s love conquers all
Mother’s love
Mother′s love
Mother′s love
Mother’s love
Mother′s love
Mother’s love
Mother′s love
Mother’s love
Lämna ett svar