Den ambulerande samariten.
Nu har jag hängt hemma hos svärfar i några dagar eftersom svärmor var på husmorssemester i Stockholm. Jag älskar deras hem, den blå bokhyllan och alla underbara små stilleben och detaljer. Sköna hem-värdigt på alla sätt och vis. Jag har hunnit läsa en bok, sticka klart ett projekt, diskutera åldrande, tv-programsutbud och en massa annat spännande. Efter närmare 1,5 vecka (förutom en snabb tvättrunda hem) på annat håll känns det skönt att få sova i min egen säng inatt. Svärmor kallade mig ”den ambulerande samariten” och tyckte jag skulle ha en knapp att fästa på jackan om det skulle bli utryckning igen. Jag trivs i rollen, det känns fint att kunna hjälpa till. Imorgon ska jag se hur det gröna ute och inne har klarat sig, men först ska jag sova gott.
Åh vad fint att läsa. Både att du så gärna hänger med svärfar och att du trivs i deras hem. Förstår att de båda är tacksamma och glada för din hjälp. Hoppas du sovit gott!
Ja, jag är glad att det är så jag funkar. Vet att det inte ”passar” alla. Tack för omtanken! Den egna sängen, finns det något skönare?