Tävlingar i nostalgiskt sken.
Här hänger den, fleecefilten från Dumle med ärmar på. Den får representera en tid i mitt liv då jag hade ett extraknäck som gav mig stor användning av min kärlek för ord. När barnen var små brukade jag nämligen vara med i olika tävlingar eftersom jag gillade att skriva slogans och motiveringar till varför just jag skulle vinna något. Jag fick in gunget och hittade så småningom fram till ett sätt att skriva som var synnerligen framgångsrikt. Jag brukade plocka med mig tävlingar hem från mataffärerna där de hängde, ofta tillsammans med rabatter på de produkter som sedan skulle finnas med bland vinsterna. Det var alltid en bonus att få med namnet på företaget som utlyste tävlingen i motiveringen, eller åtminstone att utgå ifrån dess verksamhet. Jag såg stor skillnad på resultat om jag skickade in mitt bidrag i början på en tävlingsperiod eller i slutet. Idag hade jag inte vågat lita på postgången, men då postade jag medvetet bidraget så det skulle vara framme kanske så sent som dagen innan sista tävlingsdag. En motivering rakt upp och ner funkade inte, det gällde att hitta en känslomässig anknytning av något slag. Inte ”usch, stackars mig, nu måste ni ge denna vinst till mig”, utan en positiv motivering. Att hitta vinster att dela med andra tyckte jag särskilt om. Glädje blir större när det finns någon att dela med! Så småningom blev tävlingar fokuserade på att få flest likes på sociala medier mer vanliga och då var jag inte längre intresserad. Det var själva skrivandet som var det roliga! Här kommer en lista på sådant som jag vunnit:
- en bil
- en cykel
- mat för 10 000 kr på Hemköp
- matvaror och annat man äter
- skönhetsprodukter
- en finmiddag för hela (stor)-familjen på Wärdshuset Ulla Winbladh
- ett oändligt antal t-shirtar med företagstryck
- biobiljetter
- en upplevelseresa till Hemavan med Stig Strand som guide
- matcheckar
- biljetter till shower och konserter
- böcker
- kläder
- skor
- leksaker
- dvd-filmer och cd-skivor (Tiden går!)
- smycken
- köksprylar
- inredningsdetaljer
- väskor
- en spa-weekend
- Finlandskryssning
- privat biovisning
- biljetter till Legoland
- tapeter
- en kamera
- en Silhouette skärmaskin (fast det var en annan sorts tävling där jag skickade in ett gäng scrapbooking-bidrag)
- solglasögon
- blomstercheckar
Det fanns säkert mer, men många vinster blev det. Som jag skrev så såg jag på tävlandet som ett extraknäck. Jag brukade sitta på söndagskvällarna då barnen lagt sig och fundera på olika rim, ordval och ordföljder. På den tiden jag tävlade var tävlingsvinster skattepliktiga om värdet överskred 5000 kr. (Det kanske gäller fortfarande?) Det innebar till exempel att vi fick en billig ny SAAB, men den kostade ändå oss mycket pengar. Jag hade medtävlare som sa nej tack till att ta emot sina vinster för att de inte hade insett att de finaste vinsterna inte var gratis-gratis. De flesta vinsterna trillade dock bara ner i brevlådan som vinstbevis eller i form av spännande paket. Åh, så jag älskade att gå till brevlådan på den tiden! Idag finns inte längre någon spänning i detta moment och posten kan bli liggande i flera dagar utan att jag eller maken plockar upp den.
Ibland är det roligt att förlora sig lite i dagar som gått! Har du också tävlat? Har du isåfall någon vinst du minns lite extra?
Ps: Jag vann faktiskt finfixade naglar av Frida Selkirk till mig och dottern inför hennes bröllop för bara några år sedan. Hittar jag en tävling där motivering krävs kan jag alltså fortfarande gå igång!
Hurra vad bra du är!!!!!
Hua! Detta kanske ses som skryt? Äh, strunt i det isåfall. Jag hade så mycket roligt under de här åren!
Wow! Det var inte illa. Jag har inte trott att det är möjligt att vinna i dessa tävlingar, vare sig då eller nu. Men de där vinsterna hade jag inte tackat nej till! Kanske handlar det mycket om som du säger, en strategi. Men mängden vinsterna är så imponerande att jag antar att du måste ha kommit på framgångsreceptet (och gjort alla andra chanslösa…)
Jag lade mycket tid på detta skrivande och lärde mig säkert ett och annat. Kan säga att jag lärde mig känna igen namn som ofta kom igen i vinnarlistorna. De stora resevinsterna kom jag aldrig åt och det var många, många tävlingar som jag inte vann något i. Jag måste ha lagt flera tusen på porto, även om det på den tiden var mycket billigare att skicka brev.