AI gav lite deppiga vibbar, men livet fortsätter. Det växer och jag gläds åt alla små framsteg. Denna amaryllis trodde jag skulle blomma i januari. Slutet på mars funkar också, faktum är att det är nu dessa skönheter blommar då de befinner sig i sitt naturliga habitat.

Det har planterats om här hemma. Både chili, paprika och basilika har fått lite mer kraftfull jord och större krukor. Tomaterna har åtminstone kommit upp, men jag är förvånad över hur många av årets fröer som inte ansåg att jag hade behandlat dem rätt. Jag har 25 plantor på väg upp fast jag satte 35 fröer. Då är det värt att påpeka att alla tio av de som inte kommit upp är av sorten Balkonzauber. 100% grobarhet hos Jani, Shirley och Sungold, 17% hos Balkonzauber. Jag måste ha fått tag i en påse som lagrats på fel sätt, även om det står att den har garanterad grobarhet till september i år. Eller så behöver de bara mycket längre tid på sig och slår mig snart med häpnad! Det är förresten oerhört fascinerande att se vilken boost de små växterna får av bättre omständigheter. Det är bara två dagar sedan bilden på basilikan här togs, men redan idag ser jag skillnad. Genovese är en väl beprövad sort, Ordinary verkar ha gott gry i sig. Emily är lite mer försiktig, men hon kommer säkert igen. Jag ska vänta någon vecka, sedan är det dags att toppa plantorna. Det känns alltid lika läskigt, men är värt det! Basilikan blir tätare och ger en betydligt bättre skörd om man ger dem denna behandling. För övrigt är jag tacksam att jag tog en runda med Trico Garden i helgen. Igår stod rådjuren här mitt på dagen och tuggade i sig allt som de gillar (t ex tulpanerna som är kvar i gräsmattan och som jag inte hade sprutat). Jag är tacksam över att kärleksörten fredades, förra året betade rådjuren den så hårt att det tog länge innan den hade hämtat sig. Nu är frågan om mördarsniglarna kommer att äta upp allt annat?