Tipstorsdag vecka 27.
Tiden tryter. Idag funderar jag på vad jag kommer att sakna då jag flyttat och vad jag ska göra för att trycka ur de sista dropparna ur tuben innan jag drar härifrån. Vad är det som är så svenskt?
Att kunna röra sig fritt i naturen
Väderskiftningarna ibland (tänk att njuta av solen då det regnat en vecka på raken)
Familj och vänner
Känslan av folkfest en solig sommarkväll på stan
Smågodis (ingen kan klaga på mängden sötsaker i Amerikat, men det finns inte riktigt smågodis)
Allt det gröna i ”vardagskulissen” (Utah=öken liksom Kalifornien – allt är brunt där det här är grönt)
Svenska språket
Naturligt snygga människor (nu ska det påpekas att de blir färre och färre också här)
Sommar på P1
Att förstå allt som sägs, både bokstavligt och underförstått (jag känner mig väldigt hemma i det engelska språket, men små, subtila nyanser är det lätt att missa)
Välskötta småstäder med bebyggelse från olika tider
Frispråkigheten (men oj, vad det är roligt att debattera med fyrkantiga amerikaner)
Svensk reklam (överlägset bättre den amerikanska, framför allt tv-reklam)
Välskötta vägar
Igenkänningsfaktorn
Lucia (och allt annat runt Adolf Fredriks Musikklasser)
Vad kommer jag då inte att sakna?
Miljonprojekten
Jantelagen (amerikaner känns mycket mer säkra på sig själva – på gott och ont)
Vädret för det mesta
Alla rökare
Svenskars slapphet
Den falska frispråkigheten (svenskar säger ofta en sak till människor man känner och något annat då debatt förs med folk man inte känner, att vara ”pk” är inget för mig)
Skatten
Nyhetsrapporteringen (berätta hela sanningen, kära journalister)
Vårdapparaten, väntetiden på akuten, vårdcentralernas maktlösa läkare
Surströmming
Mitt tips för dagen är därmed att du funderar lite över just vad du har och vad du kanske skulle sakna om du inte var kvar. Kanske är det inte så dumt att fokusera på tacksamhet då och då? Vad tycker du? Känner du som jag eller finns det annat du skulle vilja skriva i dina listor? Jag avslutar med lite vemod, lagomhumor och mycket kärlek.
Ps: Jag hoppar av godisstoppet i kväll och äter bara favoriter, ett par av varje. Eneknivarna lär bli terapi på riktigt. De har jag nu packat ner i en ”Amerikalåda”… Åh, vad det luktar gott om den där påsen. Och grattis till fina systerdottern L som fyller 13 år idag!
Jag saknar också lösgodis, och framför allt salmiakbalkar. Och att förstå, så klart…
Vad gäller rökare så är det fler här i Frankrike än i Sverige, särskilt om man tittar på folk som kör bil, det är jättevanligt att folk röker i bilen. Urrk. Menar du att det är färre rökare i USA än i Sverige? Eller kanske bara i Utah jämfört med Sverige, förresten. Det tror jag instinktivt mer på.
Färre rökare över lag i USA tycker jag, men allra mest i Utah och Kalifornien. Jag blev helt paff av hur många som rökte när vi flyttade hem från vårt år i Palo Alto (Kalifornien) och insåg att jag knappt sett en enda cigarett på hela året.
Vilken bukett du avslutade med. Fast jag lyssnade inte på bröllopsbarnen. Lipar varje gång. Inte läge för lip just nu.
Jag lipar nu varje dag, flera gånger. Hela tiden. Jag försöker att inte bli för nostalgisk och intalar mig själv att jag faktiskt vet att det här landet minsann inte är bäst alltid, men jag älskar verkligen mitt hem… Nya ägarna verkar toppen, så det gör mig åtminstone lite mindre ledsen. Två yngre barn kommer att se det här som sitt hem och det är verkligen världens bästa familjehus!
Hoppas att du snart blir starkare igen. Kram!
Kom nyss hem från New York och blev överraskad hur få rökare man såg. Jag såg max 5 rökare på Manhattan. Sen såg man några till utanför vårt hotell men det var allt. Jag njöt av att även slippa alla spottloskor på gatan… Här får man ständigt hoppa åt sidan för att slippa trampa på ngt äckligt.
Ja, visst känns det annorlunda? Jag vet inte vad det är med svenskar. Vi har inte riktigt samma känsla för vad andra kan tycka vara äckligt som amerikanerna, å andra sidan är de överdrivet onaturliga. Kineser å andra sidan… Jag kunde inte riktigt vänja mig vid deras petande i näsan och fisande då jag var där. De är lite för långt åt andra hållet. (Naturligtvis inte alla, men väldigt många.)