Jag tänker på alla timmar som runnit förbi, på de 18 826 dagar jag har levat. Jag tänker på dagar som jag vet har passerat, men som jag inte har något minne av. Jag tänker på stunder som etsat sig in i hjärtat på mig, som jag inbillar mig alltid kommer att kännas lika klara som hände de igår. Jag tänker på händelseförlopp som har lett till beslut som varit helt rätt och andra som varit helt fel. Jag tänker på alla de ”före” och ”efter” som passerat. Jag tänker på ambitioner och viljor och drömmar och målsättningar och beslut. Jag tänker på sådant som aldrig blev och annat som blev istället. Jag tänker på att det varken går att snabbspola framåt eller bakåt. Jag tänker på mitt lilla Besserwisser-jag, hon som visste och kunde allt, och på hur lite jag vet idag i jämförelse. Jag tänker på alla som kom och gick. Jag tänker på vikten av att påminna oss alla om att det ordnar sig. Jag tänker för mycket och jag pratar för mycket. Jag tänker att med önskan att ”göra skillnad” kommer det förpliktelser, förväntningar och krav och trots att önskan finns kvar kommer den numera från ett helt annat ställe i mig. Jag tänker på handbromsen som för några år sedan låste sig helt och hur den sedan dess emellanåt agerar på egen hand, det är som att alla nej jag aldrig kunde uttrycka då tar sig ton utan att jag alltid kan styra det. Jag tänker på hur jag ofta känner att jag svävar utanför, hur jag lyfter ur mig själv ur sammanhang och hur det hjälper mig att fatta bättre beslut. Jag tänker på vad som egentligen spelar roll. Jag tänker att jag behöver leka mer, att jag mår bra av att få träningsvärk i magen av skratt. Jag tänker på hur tacksam jag är över att jag inte längre sitter som passagerare i mitt liv, utan att det är jag som styr skutan. Och det var precis där den här tanken började.

Jag önskar dig en fin dag med dig själv! Öppna fönstret och låt solen skina in. Ett riktigt tvärdrag är lite jobbigt, men åh, vad bra det känns efteråt. Och jag lovar att det inte gör något att fönstren är lite skitiga.