Varje år sedan yngsta dottern började förstå storheten av naturens gåvor har jag fått kastanjer av henne. Nu bor hon i en lägenhet sex timmar iväg och därmed har kastanjerna uteblivit. Förra årets kastanjekrans hade lyckligtvis klarat förvaringen under trappan, så vi har hängt upp den i hallen i år igen. Årets nyfallna kastanjer har dock lockat mig mycket under den senaste veckans promenader. När brorsbarnen kom på fasterssemester passade det därmed perfekt att samla dessa skatter och hjälpa brorsdottern göra en egen kastanjekrans.

Varmlimspistolen hanterade jag medan brorsdottern placerade kastanjerna. Jag förundras ständigt över denna superpysslare till åttaåring! Jag tipsar om ett och annat, men hon har så mycket i sig. Här sorterade hon snabbt storlek och form för att få ett så heltäckande resultat som möjligt. (Mitt bästa halmkranstips är Blomsterlandet. Bra priser och många storlekar.)

Kolla bara på den färdiga kransen! Sådär snyggt resultat hade de flesta vuxna inte ens fixat.

Roligast under våra dagar tillsammans var besöket vid guldfiskdammen. Fiskarna bjöd på underhållande show och ungarna ville aldrig gå hem! När sedan den snälle jägaren gick förbi med sin västklädde tax var lyckan fullkomlig. Jag fascineras av hur lätt barn har för att hitta guldkorn i små ting. Ljuvligt uppiggande!

Något som däremot inte piggar upp rent fysiskt är treåringar som vaknar klockan två på natten och är JÄTTEHUNGRIGA för att sedan vara fullkomligt utvilade klockan halvsex. Igår kväll somnade jag därmed som en klubbad säl strax efter nio och påmindes om hur det kom sig att jag brukade nicka till varje kväll då jag läste godnattsagor. Den mentala energin plussades däremot på rejält! Idag har jag satt ett par amaryllislökar i kruka och fixat en hel del med krukväxterna. Sådant ger mig också mental energi. Och även om min hudläkare inte kunde utesluta att jag håller på att få ett nytt basaliom på ögonlocket under min ettårskontroll känner jag mig full av hopp och tacksamhet.