Lyfta KONTAKT från papperet.
I år har jag bestämt mig för att följa Ali Edwards kurs för OLW (One Little Word) för att hjälpa mig få kontakt med min kreativitet igen. Jag har så mycket papperspyssel så det räcker ett varv runt jorden och tillbaka, men jag använder det mest då min brorsdotter är här och pysslar med mig.
Min kusin lyften vikten av det taktila i livet, hur viktigt det är att känna. Klappa katter, sticka med garner av hög kvalitet, sova på lakan som inte är noppriga. En härlig kram, att bli kliad på ryggen, känna solen smeka kroppen. Denna typ av kontakt hoppas jag kunna njuta mer av i år.
Min svägerska och min väninna påminde om vikten av närvaro i kontakt. Att lyssna på någon, inte bara låta ljudvågorna träffa trumhinnan. Att söka någons blick för att se att de verkligen är med i samtalet. Att låta mötet mellan mig och andra bjuda på en kontakt som ligger en nivå högre.
Kramar! Jag längtar efter kramar i möten med andra.
Se till att behålla det band som finns eller har funnits mellan en själv och någon annan. Jobba aktivt på sin vänskap. Inte låta någon falla mellan stolarna eller känna sig osedd i en relation.
Läsa böcker, lyssna på musik och se på filmer som betyder något för mig, får mig att få kontakt med mina känslor. Gärna lite mer gråtknark vid tillfällen då jag behöver det. 2019 förlorade jag av olika anledningar förmågan att gråta. Jag fick för första gången i mitt liv uppleva ångest, en fruktansvärd klump i bröstet där gråten satt instängd. För mig som har varit mycket frikostig med tårar sedan jag blev mamma var detta otroligt jobbigt. Jag har tack och lov sluppit detta, men vet att jag behöver släppa mina känslor lösa ibland för att må bra.
Mer kärlek och värme. Behöver vi inte alla det efter 2020?
Det hade varit kul att kunna fixa elektricitet ut till ladan! På riktigt, inte bara med förlängningskabel. Detta är något som är överkurs, men jag vill ändå få med det i listan.
Uppdatera och skaffa en ny ”julkortsadressbok” och uppdatera min adresslista i telefonen. Ta bort kontakter som inte längre är aktuella av olika orsaker.
Självklart kanske, men inte desto mindre viktigt, fortsätta jobba på relationerna i min närhet. Visar mina älsklingar att jag ser dem, ser deras ansträngningar, bryr mig om dem.
Något jag för några år sedan var tvungen att göra var att skala bort relationer som sög musten ur mig. Kanske är det dags att åtminstone fundera lite över om jag har några sådana kvar?
Jag har ett stort andligt behov. Jag behöver uppfyllas med det som är större än själva livet, känna förundran och tilltro. Detta sköter inte sig självt och jag behöver alltså öppna upp för en bättre kontakt med det gudomliga.
Till sist, åtminstone så långt jag kommit i processen, vill jag bli bättre på att lyssna inåt. Jag har redan landat i att jag aldrig någonsin blir ”den jag var”. Jag är den jag är och har gått igenom otroligt stora och omvälvande ”saker” de senaste åren. 2020 har såklart inneburit stora förändringar för de flesta åtminstone i västvärlden, men också på många andra ställen runt jorden. Jag har ännu mer insett vikten av att stå stadigt med fötterna i jorden då det stormar. Kraften som behövs kräver att jag har bra kontakt med mig själv.
Ungefär sådär ser det ut. Jag har ett spännande år framför mig! Har du något ledord eller några nyårslöften som du hoppas kunna infria?
Åh, nu blir jag lite avis faktiskt! Jag var sååå frestad, men jag har förbjudit mig själv att delta eller påbörja någonting alls innan jag har avslutat alla halvfärdiga projekt… dessutom är jag inkapabel att välja ett ord. Listan är lång! Hoppas ändå att få se lite av det du gör nu då. Kommer nog att bli strålande (du verkar ju ha koll på vad du tänkt dig)!
God fortsättning och kram,
Haha, jag glömde säga en sak bara. Tänkte på dig idag. Minns du att vi hade en konversation om egentid och olika generationer en gång? Varje söndag tar jag och barnen en ”digitalfika” tillsammans med mina föräldrar. Just idag deltog min lillasyster också. Hon satt ensam uppe i attefallshuset ute i skärgården ( mamma och pappa är i stora huset – social distans och allt), för hon fick egentid (några dagar ute på landet) i julklapp av sin man. Hon var supernöjd och jag är glad för hennes skull, men jag fattar fortfarande inte riktigt grejen😂. Min egentid är nu. Någon timme eller två efter att barnen gått och lagt sig. Har alltid varit. Själv längtar jag inte alls efter att sitta ensam i en stuga (men som sagt, vi tänker väl olika). Sonen är snart vuxen och jag vet att jag kommer att sakna honom något fruktansvärt när han flyttar.
Tack för peppen! Ja, det där med egentid… En hel vetenskap! Det finns så många olika sorters människor. Alla de andra fyra jag delat hushåll med tills de två äldsta flyttade hemifrån är introverta. De har sett till att få sin egentid, så jag har aldrig känt att jag har behov av något extra eller utöver det. 2019 åkte jag dock iväg på något slags ”pilgrimsresa” till Gotland helt själv. Hade inte velat ha det annorlunda och vill gärna göra något liknande igen.
Förresten, nu när vi får uppleva det där med att ha stora barn på annat håll förstår jag äntligen mina föräldrars ohemula glädje då vi kom och hälsade på och även den jobbiga besvikelsen då det inte alltid gick att få till. Tänk att man som familj verkligen var ”hela paketet” förr. Inga ensamma öar. Har för mig att det var lite runt det tankarna gick. Så mycket ensamhet är ju ofrivillig och onödig, men det är väl det vår fantastiska civilisation lett till. Å andra sidan, som makens farfar skrev i sin berättelse, hans ungdomstid var mycket lyckligare och mer meningsfull än dagens ungdoms. ”De har allt och är ändå deprimerade.” Han var ledig en söndag varannan vecka och kunde då cykla upp i Alperna. Frihet, glädje. 68 h arbetsvecka då han var 14 år, steg upp och började jobba kl 2.30 om morgnarna, kl 1 på måndagar. ”Det var inte bättre förr.”
Finns jag kvar i din telefonlista eller är jag struken?
Käre Erik, dessvärre finns du inte där ännu! Däremot finns du på hitta.se och jag tänker ofta på dig. Jag läser dina texter med glädje och är mycket glad att du finns! Nu ska jag genast googla upp dig och se till att rätt blir rätt.
Hej 💕
Så mycket bra du skriver.
Jag skulle behöva spara det här inlägget och påminna mig själv många gånger.
Jag vet inte varför men jag har gråter floder nu runt nyår.
Magnus tyckte det var skönt för mig att släppa ut… SLÄPPA UT?!??
Jag har kramp i bröstet och halsen av att bita ihop…
då erbjöd han sig hämta en presenning så att vi inte skulle få fuktskador hemma hos honom.
Sen tittade vi på filmen ”min pappa Marianne” då flöt vi nästan bort i min fårskötsel med soffan som livboj 🤭
Kontakt var verkligen ett bra ord för detta år.
Angående att se nån i ögonen så man ser att de lyssnar… eller att de ser att jag verkligen lyssnar…
Jag har två bekanta som den ena tittar förbi (fäster ögonen på en punkt bakom) den andra tittar typ på halsen på en när man talar… FRUKTANSVÄRT att konversera med dem.
Då inser man verkligen att man tittar personer i ögonen när man pratat med dem.
Även om en del är svåra att bestämma vilket öga som man ska se som aktivast i eftersom det av någon anledning som hos andra känns som om man tittar i båda.
Nej nu mjauar Milssie ihjäl sig efter mat… jag har haft en kommer inte ur sängen dag trots ledig dag… (kunde inte sova inatt) så matskålen är tom… hon borde heta Maxi… rund o go som hon är (precis som matte)
Vad fint att det här kan inspirera också någon annan än mig! Jag tror också att otroligt många söker en typ av kontakt som de flesta av oss kanske tagit för given innan coronaviruset tog över. Somliga kommer att ha svårt att komma igen, andra kommer säkert att ha lärt sig ett och annat. 💗