26 aug

Perspektiv.

Igår satt jag utanför syrrans villavagn i Bredavik och njöt av utsikten. Enligt SMHI skulle det vara sista soliga och sköna dagen på ett bra tag, så jag försökte verkligen ta in känslan. Mindfulnesskursen jag gick under sommaren har bjudit på tillfällen att öva på olika typer av ”mindfulness” och den sista övningen jag gav mig på var en sittande, tyst halvtimme med bara klockor som inledde och avslutade sessionen, men som också ringde några gånger till ”avstämning”. Först tänkte jag dra igång den eftersom jag både satt och hade med mig mina hörlurar. Jag bestämde mig istället för att bara vara. Det blev en fin stund, men snarare nostalgisk än ”mindful”.

Mindfulness, att vara här och nu, slippa oro och måsten, släppa tankar som kommer och i vissa fall känna sin kropp och allt som har att göra med den, acceptera hur den är i denna, denna och denna stunden… Vissa praktiserar mindfulness som en del i sin religion, andra använder det som ett stressreducerande verktyg.

Det är lite poppis att utöva mindfulness och meditera, särskilt hos De Goda Människorna i väst. Det är intressant att så många av de människor som fördömer islam och kristendom som en helhet har så lätt för att plocka ut delar av buddhismen och lovsjunga dem utan att ha koll på buddhismens helhet. Det följer för mig ungefär samma logik som att svära på ett annat språk. En svensk slänger sig gärna med ”Shit!” i alla möjliga situationer trots att de inte skulle utropa ”Helvete!”, vilket ju faktiskt är rätt översättning. Ordet har ingen tyngd, betyder helt enkelt inte samma sak för svensken som amerikanen. Shit betyder alltså inte skit i kraftuttryckssammanhang, så nu vet du det.

Kursen jag gick hade som mål att ta bort mystiken runt mindfulness, att klargöra de vetenskapliga resultaten från studier som berör vilken effekt mindfulnessövningar har på psyket och att undervisa om syftet med mindfulness för en praktiserande buddhist. Den har varit väldigt upplysande och faktatung (på ett bra sätt) och jag har uppskattat att få ta del av tankar från andra studenter från hela världen. Kommer jag att fortsätta med dessa mindfulnessövningar, eller rekommendera andra att testa själva? Absolut. Det protestantiska, arbetssamma arvet tillsammans med förmågan att ibland sakta ner och släppa alla måsten tror jag är en vinnande kombination. Vad tror du?

8 thoughts on “Perspektiv.

  1. Som jag skrivet tidigare är jag mycket dålig på att liksom landa i stunden.
    Leva här och nu samt släppa oron och måsten.
    Men vad skönt det vore.
    Buddhismen känns som en bra region med mycket lugn och harmoni man kanske skulle sadla om?
    Krigar de mindre inom buddhismen?
    Terroriserar?

    På mina promenader har jag allt som oftast slutat med hörlurar för att ha en möjlighet att höra naturen.
    Se den tydligare.
    Jag upptäcker troll, otyg och gubbar allt oftare.
    Så luktar den mer utan hörlurar.
    Då tänker hjärnan dock en massa mer.
    Ist för att avledas av ljudböcker och musik.

    Morgon Kaffekoppen i trädgården innan man startar dagen.
    Det är själslig medicin.

    Tyvärr ältar jag myvket…

    Skönt att koppla bort det med
    Ljudbok.

    Lycka till med nya jobbet och mindfullness klart du ska öva det på klienterna.
    Hade jag velat om jag var klient.

    • Jag har också funderat på det där med promenader utan lurar i öronen. Jag gillar att lyssna på poddar och böcker och tänker att jag slår lite två flugor i en smäll när jag både promenerar och lyssnar. Ibland kopplar jag dock ur, just för att kunna tillgodogöra mig allt som naturen ger.

      Hoppas att du i sinom tid kan lära dig älta mindre och kunna fokusera mer på här och nu. Stort tack för peppen!

  2. För mig är kopplingen mellan buddhismen och meditationen egentligen en icke-fråga precis som akupunkturen och att vara kines. När jag läste Tibetanska livs- och dödboken reagerade jag dock på en sak. Munken som skrivit boken varnade att man kan meditera ”fel”. Dvs man tror sig meditera men egentligen bara ”dåsar”. Att man försöker är förstås bra men bara att man avsätter en halvtimma om dagen betyder inte att man mediterar en halvtimme om dagen. Jag tror faktiskt på vad han säger, jag tror mig t om förstå vad han skriver om. Meditation är en teknik som man måste lära sig.

    • Jag både praktiserar mindfulness och mediterar som kristen, utan att känna mig det minsta buddhistisk för det. Jag tror också att det går bra att plocka ut ”russinen ur kakan” och behöver då inte äta hela kakan, utan just bara russinen. Min reflektion var bara att jag tycker att det är hyckleri att plocka russinen ur en kaka och vara nöjd med det, medan alla andra kakor fördöms utan att ens ges en chans att bidra med vad-det-nu-kan-vara, t.ex. nötter eller kolabitar. Hehe, hoppas att du förstår hur jag menar! Och skillnaden mellan meditation och dåsande är milsvid, på samma sätt som skillnaden mellan att ta en selfie då man är på gymmet, redigera bilden och skriva ett inlägg i en halvtimme och kalla det träning och att pumpa tyngder i en halvtimme…

  3. Vi människor har ett behov att spjälka tillvaron i bitar och sätta etiketter för att göra den mera begriplig. Det är mycket troligt att vi inte kan förstå verklighetens natur fullt ut, hur vi än försöker.
    Men man känner igen ett träd av dess frukter. Tack och lov har vi i alla fall en liten kompass att navigera med.

    • Verkligheten är allt för komplex för att vi ska kunna ha koll på allt, så vi gör väl alla så bra vi kan, tänker jag.

      Det är viktigt att navigera med försiktighet ibland för att inte ta sig själv till ställen som blir svåra att gräva sig ur… Jag är också tacksam för den kompassen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.