Att upprätthålla en fasad.
Igår blev det en diskussion om det där med ändrade skönhetsideal. Jag fick en skärmdump med ett foto på någon som för några år sedan var fantastiskt vacker, men som nu ser ut som att hon är halvvägs mot Catwomans utseende trots sin ungdom.
Sonen har haft sin kompis här nere i några dagar. Kompisen har jobbat en hel del på en mycket känd Stockholmssalong och kom med sina betraktelser. Många av kunderna har stor tillgång på pengar och är mycket fokuserade på yta. De lägger pengar på hår, kropp, naglar och allt vad det är. Personalen blir influerad och han sa att de antagligen till slut tycker att utseendet där de fyllda läpparna går för sig själva är ”normalt”. Man tittar kanske inte på varandra då man pratar, utan bara på foton och ”poser” i rätt ljus?
Jag har förknippat det här dock-liknande skönhetsidealet med personer som kanske varit mindre fokuserade på intelligenta diskussioner och mer inne på snabba cash, dyra väskor och snabba sportbilar. Sanningen är att det inte stämmer. Det kanske aldrig har varit sant, men nu märker jag det mer än innan. Många av mina amerikanska vänner har hår, ögonbryn, ögonfransar, näsor, läppar, bröst och naglar som inte längre stämmer överens med deras dna.
Doktor Mouna Esmaeilzadeh är supersmart och även superfokuserad på sitt yttre på det sätt jag beskrivit här ovan. Vem är jag att döma? Jag har ingen rätt och dessutom inte tillfrågad att tycka något. Jag jobbar på det här. Mitt inlägg i debatten igår? ”Alla har ju sin stil. Jag försöker acceptera det.” Samtidigt är det tragiskt att vi lever i ett Hunger Games-samhälle som är så främmande det mänskliga och rör sig mot något slags Barbie-porrfilmsideal i denna tid som är så otroligt feministisk. Med tanke på att Kaitlyn Jenner blev årets kvinna och hyllades för sitt sexiga Vanity Fair-omslag borde jag kanske vara noll förvånad.
Visst är det skrämmande ? ?
Unga tjejer så naturligt vackra fyller i här och där… läppar och ögon mm
Fransar och tatuerade ögonbryn har helt plötsligt blivet vardagsmat så man inte ens reagerar.
Men så hemskt när människor tappar konceptet.
Jämnåriga ”mogna” kvinnor som man knappt känner igen för ansiktsformen är helt omjusterad.
En barnmorska hos oss skulle hämta patient av mig och jag kunde bara stirra på henne…
Kinderna stod rakt ut…
Ögonbrynen var som stela måsvingar…
Läpparna klarade knappt av att röra sig… hon kunde knappt prata…
Tuttarna stod oxå rakt ut…
Så ska man inte stirra…
Namnskylten stämde med en kvinna som alltid haft skojiga busiga frisyrer… osv.
Men var det verkligen hon…???
Läskigt hur deras självbild förändras ? och nånstans i mina fördomar tänker jag att en barnmorska ska vara jordnära… naturlig…
inbjudande till trygghet och avslappning…
Inte ha fallet för alla dessa sjuka ideal… jordemoderns totala motsatts på något vis…
Men det är ju mina Fördomar…
Ja, man är bara mänsklig. Fördomarna kommer i vägen så klart, därav min kommentar att låta folk göra som de vill och det har ju inte jag med att göra. Kan bara inte släppa det så lätt då jag ser dessa ideal sprida sig långt ner i åldrarna. Är det såhär vi ska ha det? Innan AI kommer och tar över kommer vi människor att ha blivit halvt utbytta rent fysiskt så att hoppet mellan människa och robot inte känns så stort? Jag vet inte. Egentligen har det funnits sjuka ideal i alla tider. De höga, vitpudrade perukerna som dolde lusiga hårbottnar. Bortopererade revben för smala midjor. Påtvingad matning för riktigt stora rumpor. Kaffekoppsstora hål i örsnibbarna som status. Tatueringar över hela kroppen. Alla tider, alla kulturer, olika ideal. Men svårt att släppa, som sagt.