En bok om dagen no. 8.
Lev kreativt av Julia Cameron ger upphov till snöbollskrig i min hjärna. Jag lånade den på biblioteket då vi bodde i Philly i slutet på 90-talet, köpte med mig en amerikansk kopia (The Artist’s Way) hem, har börjat läsa den säkert 20 gånger och gjort flera av övningarna i den. Jag köpte den på svenska efter mammas och fars död i en iver att jobba mig igenom hela boken och inbillade mig att det skulle bli lättare på svenska. Det var det inte, snarare tvärtom. Boken är flummig som den är på engelska och det är lättare att acceptera för mig än att läsa samma ordbajs på svenska.
Hur kommer det sig då att jag inte har kunnat släppa denna bok? Den är en riktig självhjälpsklassiker och uppenbarligen innehåller den något som jag tror mig kunna ha nytta av. Jag tror att den här artikeln hjälpte mig mer än alla böcker som skulle kunna sorteras under något slags självhjälpsetikett gjort sammanlagt. Ska jag inte bara landa i det? ”I slutändan kommer förbättringen från att känna till våra egna unika utmaningar och förmågor, inte från att följa ”popkulturformler”. Det handlar om att förstå dalar och toppar, jämföra oss själva med oss själva, anpassa oss på vägen och vara små medan vi håller oss stora. Detta är inte bara råd för din egen förbättring; det är ett sätt att leda andra. När allt kommer omkring måste du kunna leda dig själv innan du leder någon annan.” (Ok, google translate blir bättre och bättre, men…)
Med detta sagt kan jag konstatera att jag nu har markerat några övningar som jag vet har varit bra och som jag vill göra igen och några som jag aldrig hunnit till. Kanske ska jag bara riva ur de bra sidorna och slänga resten? Får man ens göra så med en bok… Hur som helst finns det just nu inte tid att genomföra det tolv veckor långa projekt som Julia Camerons bok faktiskt är. Jag är ändå glad över att det var denna bok som jag fick ägna gårdagens tankar åt i en halvtimme för att sedan fortsätta njuta av Gutenberggalaxens nova. Det är sannerligen skillnad på böcker och böcker!
Ps: Jag passade på att uppdatera mitt Goodreads-bibliotek och gav där boken två stjärnor av fem. Det säger kanske något.
Det må jag säga att du i alla fall har gett boken en ärlig chans!! Bra länk!
Hahaha! Ja, jag inser att det är ett litet sjukt förhållande jag har till den. Nu står den i bokhyllan igen, nu mer nya markeringar. The neverending story. Kul att du fick glädje av länken!
låter inte som en bok för mig..läser eller lyssnar på mer lättläst. brukar sluta några böcker på sommaren när man får lite sol på den bleka kroppen men i år hitils har solen vart väldigt frånvarande och fritid att sola begränsad då fille är hemma men har samlat ett bibliotek som är tänka att det ska lyssnas på…lite mer lättlästa (hoppas jag)…länge sen jag var inne lite slö i bloggande fast nytt inlägg i dag =) …ser fram emot fina bilder från den trädgård ni skapar
Åh, jag kan helt relatera! Allt jag konsumerat de senaste åren har varit lättsmält. Efter det här projektet kommer det väl vara allt jag mäktar med, haha! Och när jag går och pysslar i trädgårdslandet är det talböcker som gäller och gärna deckare eller liknande. Jag är gammal Minette Walters och Elisabeth George-fan. Ett spännande mysterium är inte att förakta… Förresten kan jag inte kommentera på din blogg nu igen! Så irriterande… Det här skrev jag iallafall till dig: Ja, inte är det lätt att förhålla sig till de omständigheter vi befinner oss i. Så jobbigt att behöva leva med hjärtat i halsgropen hela tiden… ❤️ Hoppas att ni kan få en fin sommar trots allt! Och vad härligt med genombrott i släktforskningen! Jag försöker pumpa min äldsta farbror som både har koll och som är jätteduktig på släktforskning. Han kommer med fantastisk information som gör att jag känner att jag grundas i vem jag är och var jag kommer ifrån. Kram!
Tror inte att det ör en bok för mig det här… och man får absolut riva ut och kasta resten! Eller så gör du om det till något riktigt kreativt – en art journal av något slag. Eller lämnar och glömmer bort den.
Kram,
Ja, en art journal vore kanske något? Som sagt, nu står den i bokhyllan med markeringar och väntar på sitt öde. Tack för tipset! Kram.