Ett hem till skänks…
… man aldrig får, ej ens på livets högsta höjder. Det bygges sakta år från år och älskas fram i sorg och fröjder.
Nu är det ett tag sedan vi köpte loss huset från min bror och svägerska, men fortfarande är det en del som behöver landa. Idag hade vi besök av en skadedjurskontrollant som skulle undersöka om vi har husbock eller något annat läskigt (krav för att få hemförsäkringen godkänd). Han berättade att när han en gång lyfte på en vindslucka så trillade det ner massor av möss på honom. Han hade tydligen valt att kliva in på vinden rakt genom deras vardagsrum, hahaha. Eller hahaha, förresten. Jag tror jag hade svimmat om något liknande hade hänt mig!
Det är spännande, det här med hem. Vissa bor i kojor, andra i lyxvillor på flera hundra kvadratmeter. En del älskar vitt, vitt, vitt och andra vill ha färg, tunga textilier och mycket mönstrat. Själv plockar jag gärna in naturen, andra gillar bättre svart och krom.
Vad är det egentligen som gör ett boende till ett hem? ”Home is where I put my butt” har jag själv haft som mantra i många år. Jag bestämde mig en dag för att inte längta efter förändring eller att vara någon annanstans jämt. Här och nu är det vi har och efter att ha tagit det till mig har jag trivts överallt oavsett hur risigt eller ”fel” det varit. Jag har försökt göra det bästa av de förutsättningar som varje hem bjudit på. Det gäller att ”tala med huset” (eller lägenheten, eller rummet), inte att tvinga in det i något som är för stort eller för litet. Det går dock inte att komma ifrån att det är otroligt tillfredsställande att få byta ut ett kök med luckor som inte går att stänga eller att renovera en fuktskadad toalett…
Skuldkvoten i Sverige ligger på en rekordhög nivå. Boendet slukar mycket pengar och många använder sig av krediter för att betala allt från renoveringar till nya möbler. Det är lätt att som inredningsintresserad fångas av ”vill också ha” när man möter inte bara familjens och vännernas hem och enstaka inspirationsreportage från inredningsmagasin, utan också Brunettlottas, Fantastiska Fannys, Tammy Tiamos och alla andras Instagramperfekta hem. Hur ska man hantera det som enligt forskningen pekar mot får oss att må dåligt fast vi egentligen har det bra?
Jag förespråkar tanken att skynda långsamt. Ha ett konto dit du för över pengar varje månad och använd dem till sådant som du velat ha under en längre tid när du har råd. Det du köper blir mycket billigare om du inte köper på avbetalning. Sitter du redan i skuld som skaver finns det hjälp att få! Jag har tipsat om ”snöbollsåterbetalning” förut. Här kan du läsa mer om det. Många använder sitt boende för att dryga ut ekonomin. Bor man lämpligt till och inte har något emot att ha ”okända” hemma kan man hyra ut rum till studenter eller turister. Min bror och svägerska håller på att göra om sitt gamla kök till en uthyrningslägenhet nu när de renoverar sitt stora hus. Smart!
Hemtrevlighet kan inte köpas för pengar. Vad är det som gör att du trivs hemma hos dig?
Jag har väldigt svårt för Instagram-perfekta hem, där badhandduken ligger på toalocket eller handfatet. Hur ska man då kunna/ våga använda toan?? Hellre lite skit i hörnen än .. osv. Fast jag gillar att ha ordning och rent omkring mig, men jag vill att det syns att nån bor där! Jag älskar mitt hem för att det är mitt, och för att det finns plats för gäster och för att man inte måste vara uppe på varandra hela tiden. Det finns utrymma att sprida ut sig. (Snöbollsåterbetalningen var smart! Nästan synd att jag har så få skulder så det blir svårt att tillämpa!)
Eller som min svärmor brukar säga: när man ser en ljuskrävande krukväxt i ett mörkt hörn av ett rum ska man inte tro på något annat man ser… ? Ditt hem är mysigt! Jag känner mig alltid välkommen där. ❤️ Snöbollsidén har jag fått från en amerikansk radioprofil som förordar skuldfrihet. I USA beräknas hur mycket lån man får ta på hur många krediter man har och hur man betalar dem. Ju fler kreditkort, desto bättre (typ). Jag upplever det som att folk har förlorat respekten för skulder. Vi har haft låga räntor för länge…