Hur känner du?
Jag känner att jag fylls med lite mer liv för varje dag som går. Solen, ljuset, grönskan – åh, vad jag har saknat det! För varje år som går blir jag mer och mer känslig för mörkret och kylan. Är det dags att överge fäderneslandet till förmån för ett ställe där man slipper denna evinnerliga vinterseghet? Jag har egentligen ingenting emot snön och det är otroligt mysigt med brasor och levande ljus, men det är fortfarande tungt att ta sig igenom allt det andra. Barnen är så mycket mer villiga att stiga upp då det faktiskt är ljust i rummet klockan sex då de ska upp och det är ännu en i raden av alla fördelar. Vi är gladare, mer positiva och ser mer av det fina runt omkring oss… Jag vet att det finns ljusterapilampor och att kost och motion påverkar den mentala hälsan också, men om man inte utsätter sin kropp för de här vinterutmaningarna alls? Vad händer då?
Jag längtar efter att springa i spåret igen. Nu önskar jag att jag hade en bärbar blåslampa så jag kunde smälta all is som fortfarande ligger kvar där inne i skogen. Jag gillar nämligen inte att springa på asfalt och det är det enda alternativet än så länge. Ja, om man inte är väldigt våghalsig eller har dubbar på sina springskor förstås. Motionscykeln är så trååååkig och jag har dåligt med plats framför teven om jag ska träna med hjälp av någon dvd. Det är så jag längtar tillbaka till lekrummet i Philadelphia – megastor teve i ett rum som alltid var tomt på folk efter kl 18 då de flesta hade egna teveapparater i lägenheterna och alla småbarn hade lagt sig. Jag körde kickboxning så svetten stänkte flera meter. Jag blev rätt vältränad… Synd att jag tycker så illa om att träna i grupp, för annars hade nog just kickboxning varit rätt kul. Förresten blev jag alldeles danssjuk då jag tittade på Mello-Bello i lördags. Jag vill också kunna dansa! Jag rör mig lika graciöst som en elefant, men alla kan väl bli bättre? Vad gör ni? Tränar ni något? Nu ska jag träna öronen och tårna till den här låten. Ha en fin måndag!
Ps: Kl. 15.00 i eftermiddag öppnar Leila Lindholms nya General Store.
Jodå, jag tränar på. Springer, PW och simmar. Har lagt ner beachvolleyn, det har liksom inte blivit av den senaste tiden. Kram på dig.
Du är så duktig, så duktig! Och kram tillbaka.
Visst är det härligt att våren kommer. Det känns i hela kroppen.
Jag tränar en del jag också. Springer, spinning, PW och en del gympa på friskis blir det. Och man blir piggare av det under den mörkare säsongen.
Jo, jag vet att man blir piggare, men för mig är det tydligen marginellt. Min järnbrist/B12-brist har gjort mig tröttare än vanligt och jag har haft svårt att träna, så det är klart att det är dubbla jobbigheter. 🙂 För visst mår man fantastiskt mycket bättre av att träna!
Ja, tänk vad det där ljuset betyder mycket för både kropp och själ. Jag känner igen mig i dina tankar kring det här med de mörka månaderna på året. Nu vet jag ju att jag inte kan tänka mig att bo någon annanstans men nog är de mörka månaderna tuffa och precis som du säger så blir de tuffare ju äldre jag blir.
Men nu när ljuset, våren, den blå himlen och de varma solstrålarna är här är det som om kroppen blir lättare för varje dag som gr och det spritter i helakrppen på det där ljuvliga sättet. Jag tror att jag är smått förälskad i våren helt enkelt. 😉
Åh, jag måste bli bättre på det där med motionsbiten. Speciellt nu då jag sitter mycket still då jag skriver. Promenader och trädgårdsarbete i all ära mn min kropp behöver mer. Dags att ta tag i det. Tack för att du påminner mig.
Ta hand om dig Monnah!
Kram Lotta
Jag är definitivt förälskad i våren! På det där sättet som gör att det pirrar i hela kroppen och man inte kan låta bli att le fånigt ”utan någon orsak”. Det är helt enkelt underbart!