Jordad.
Mina fötter bor i gummistövlar, fars militärskjorta skyddar från naturelementen och naglarna är brutna och smutsiga. Det är nya tider, men i gräsmattan syns fortfarande skuggan av snögubben som hade trillat framför köksfönstret. Törnebuskarna river hål i min vinterbleka hud och det som snart blir valkar i mina nävar gör fortfarande ont. Tänk om jag kunde bo i trädgårdsböckerna istället för i det som överväldigar mig så! Tillfälliga planteringar, uppätna tulpanknoppar och buskar som inte längre får vara kvar – nu gäller det att samla mod och jobba hårt. Vi ses på andra sidan. När allt känns För Mycket rymmer jag till Bredavik. Tur att det numera bara ligger några minuters bilresa hemifrån! Ja, det är sannerligen nya tider.
Jag är imponerad. Att gå från tanke till handling kräver stark drivkraft.
Ja, hjälp vad svårt det kan vara! Skjuta upp, det är jag bra på.
Det låter jobbigt, men tänk vad fint det ska bli när det är klart!
Det jobbiga ligger mest i att det här är en process som MÅSTE ta lång tid pga omständigheterna. Frågan är då var man lägger energin så den inte går till spiller. Alltså, ska vi gröngödsla halva grönsakslandet behöver jag inte jobba där alls och allt som jag vill få i jorden måste få en provisorisk plats eftersom markläggningsarbetet kan ske först då taket och allt sågande inne är klart osv. 😀 Inte jobbigt i klassisk betydelse, men jag tror min hjärna har svårare att processa så mycket planering på en gång nu för tiden, haha.