Personbästa.
Nu är det några månader sedan jag gav mig på C25K-programmet. Jag har överlevt att springa (eller vad man ska kalla det jag gör) fem kilometer och gått i mål, så nu jobbar jag på att upprätthålla träningsrutinen. Tre gånger i veckan brukar jag därför ta någon av rundorna här i våra vackra omgivningar. I morse gav jag mig ut i stormen och fixade personbästa på sju minuter per kilometer. Det är inget att skryta om, men för mig är det stort och jag är tacksam över att jag lyckas driva på mig själv utan att ge upp. Detta är med andra ord ett ”heja, du kan också”-inlägg till dig som inte kommer igång fast du vill. Börja idag! Din kropp kommer att tacka dig.
Jag är imponerad, mycket imponerad!
Jag själv är mest förundrad över att det går att göra något alls i det här läget! Kroppen är spännande att lära känna! Den är fascinerande (på gott och ont). Kram!
Superbra! Själv mår jag som bäst när jag lyckas hålla träningen igång, och ”en kvart är bättre än inget” är mitt ledord! Envisa förkylningar och allmän trötthet sätter just nu käppar i hjulen, men idag var jag först på gymmet och körde iaf 10 min crosstrainer och lite styrkeövningar. Alltid något… Man blir visst aldrig för gammal heller med tanke på hur många pensionärer det är på gymmet på morgonen, och de är minsann inte dåliga heller! Så inspirerande 🙂
Åh, blir peppad av sådant! Lagom tills jag skrev detta inlägg blev jag såklart dundersjuk med feber och ont i halsen. Det är antagligen samma infektion som mamma blev jättedålig av, fast vi trodde ”bara” det var nytt cancerlågmärke. Nu är åtminstone hon piggare efter intravenöst antibiotika och jag blir väl bättre vad det lider. Kram!