Meningen med livet, sa du?
Jag hittade den här artikeln, läste den och suckade djupt. Lotta Agaton, Sveriges inofficiella trendminister, har konstaterat att ”loppistrenden är förbi”. Nu duger det inte längre att jaga vilka vintageprylar som helst, utan nu ska man leta efter sällsynta märkesprylar som är nästan omöjliga att hitta eller köpa för vanligt folk. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tycker om att ha det ”fint” hemma, ordning och reda och lite lagom med grejer som gör mig och de andra familjemedlemmarna glada då de bidrar till hemtrevligheten. Minnen eller sådant som bara är fint eller roligt. Att göra livet till en jakt på nya prylar och kläder man inte behöver för pengar som kunde ha gett bra mycket långvarigare glädje spenderade på annat, det känns läskigt tomt. Jag var tvungen att andas en stund och tänka att det aldrig är min uppgift att tycka och tänka om andras liv och att Lotta Agaton har sin fulla rätt, och faktiskt jobbar med, att bestämma vad andra människor ska ägna sin tid och sina pengar åt.
Det är lätt att tro att alla andra har bättre eller enklare liv medan sanningen ofta är att vi alla kämpar på med vårt eget elände. Jag älskar att träffa olika slags människor och prata med dem, ibland för att de tycker precis som jag och ibland för att de får mina tankar att spreta åt alla håll. Jag tycker sällan, till skillnad från min syster t ex, att det finns några meningslösa möten med andra människor. Det spelar ingen roll om diskussionen är ytlig eller om det rör sig på djupa vatten, jag får alltid med mig något som kan komma till användning en annan dag. Jag försöker lära mig själv att detta också gäller sådant jag läser om eller lyssnar på. Därför tänker jag idag vara tacksam över att jag läste ovanstående upprörande artikel. Tänk att jag fick möjlighet att känna efter om jag hade varit lyckligare om vi hade bytt ut vår gröna IKEA-soffa mot en ful, lila Gerrit Rietveld-fåtölj! Jag kom fram till att jag nog mest hade varit fattigare. Peace.
har inte tänkt på det men det stämmer nog…Loppisarna som fortfarande ligger i stugor o logar på landet kan fortfarande vara billiga o det är de som är roligast att gå på…men I nyköping har det öppnat en jätte stor loppis jippi tänkte jag …tills jag fick se prissättningen…ehum… har inte vart inne på den än blev lite avskräkt när ajg såg priserna för företaget finns på nätet o i stockholmregionen har de fler affärer…… för mig är loppis ärr hitta fyndet som är fyndet för mig…kan vara allt från spetsar oknappar för några tior till nått annat för kanske nån hundring men jagar märken..nepp inte jag…
Jag hittade ju en akvarell på loppisen här för en spottstyver. Det visade sig vara en känd, lokal konstnär som målade den 1957 och den som har skänkt den till DI tycker väl inte om blomakvareller i gamla slitna ramar… Tur för mig som nu har en tavla värd rätt mycket pengar! Fast, sanningen att säga köpte jag den ju för att JAG faktiskt gillar gamla akvareller i slitna ramar. 😉
Loppis tycker jag också ska vara FYND, vare sig det är ekonomiskt eller något som är ”bara” vackert.
Vilka hemska möbler hon valt ut till sin artikel! Jag är troligen totalt allergisk mot färg när det kommer till inredning, känner jag. Ju mildare färger desto bättre. Helst allt i samma milda färg. Och kanske ett grönt blad. Betyder det att jag har ett extremt kaotiskt inre? Jo. Det stämmer nog. 😉
Angående prylar. Min kloka pappa sade alltid att ju mer prylar man skaffar sig med desto olyckligare blir man. Vi äger nog generellt alldeles för mycket, och förgängligheten i det man äger och ägandets alla förpliktelser gör att åtminstone jag har mycket lätt att hålla med honom. Å andra sidan – om alla slutade köpa saker så skulle hela ekonomin kantra, folk fick för mycket tid över till existentiell ångest och Lotta Agaton skulle inte kunna jobba med att tala om för folk vad de behöver köpa. Bäst att fortsätta handla. 1,2,3 – let´s go shopping. 😉
Du ska se att hon snart gnuggat in alla som betyder något i den svenska inredningsvärlden i detta. De kanske tycker grejerna är fula idag, men om ett år vill de alla ha samma grejer hemma. Så är människor funtade, helt enkelt. Vad bidrottningen bestämmer gäller!
Det är klart att alla ska få handla det de behöver och sådant de inte behöver också. I en fri ekonomi kan man sälja det mesta, bara någon vill ha det. Jag är benägen att hålla med din pappa om att man blir tyngd av för mycket prylar, men det betyder inte att jag inte vill ha det ”fint” hemma. Så som jag tycker är fint, alltså…
Gäsp, säger jag om hennes artikel. Däremot så gillar jag inte loppisar heller. Samma skrot har jag hemma.
Jag gillar inte skräpet. Jag gillar pulsen som går upp när man hittar det perfekta fyndet! 😀 Det finns så klart loppisar som är jätteskräpiga också. Att leta kläder på second hand är ännu bättre. Jag gillar verkligen att hitta snygga, välsydda och i vanliga fall för mig alldeles för dyra kläder för en 50-lapp eller liknande.