Realism ur ett lite filosofiskt perspektiv.
Realism är överlag benämning på något som utgår från verkligheten. (Citat från allas vårt kära Wikipedia.)
I vanliga fall väljer jag oftast att visa den lite vackrare sidan av min verklighet då jag fotograferar. När jag var ute och gick med maken och yngsta dottern i ”vårvärmen” kommenterade dottern något om att det är så vackert här överallt, ”men vad synd att vägen går precis här bredvid”. Jag tänkte en stund på det hon sade och bestämde mig sedan för att fånga också motiv som jag i vanliga fall inte hade valt att föreviga.
Verklighet no. 1
Verklighet no. 2
Båda bildserierna visar verkligheten. Ingen av dem ljuger. Är det inte såhär det är med våra liv också? Tänk dig att du tillbringar en viss tid med en annan person. När tiden har gått får ni båda uppgiften att redogöra för vad som har hänt, vad ni har gjort, vad som varit bra och vad som varit dåligt. I de allra flesta fall kommer de här redogörelserna att stämma överens ganska bra, men ibland kommer de att skilja sig åt lika mycket som de här två bildserierna. Allt handlar om vilket håll vi tittar åt, vad vi fokuserar på, vår förmåga att koncentrera oss på detaljer och huruvida vi kan stänga ute vissa störningsmoment eller ej.
Är du optimist eller pessimist? Är du duktig på att se det fina i din verklighet, i ditt grannskap, på din arbetsplats, i din relation, hos dina barn? Fokuserar du kanske istället på bullret från motorvägen, taggtråden och rådjursbajset? Hur tänker du om det här?
”Två fångar tittade ut genom fängelsefönstret – den ena såg smutsen, den andra stjärnorna.”
Vi väljer själva vad vi vill se.
Ja, den tanken har jag ofta kommit tillbaka också. Det är väl skillnaden mellan att vara pessimist och optimist… Har du läst Viktor Frankls ”Man’s search for meaning” (Livet måste ha mening på svenska)? Frankl vänder och vrider verkligen på tankarna runt vad som får oss att kämpa eller ge upp, hur viktigt det är att vi antingen utnyttjar eller kämpar emot våra naturliga tendenser att reagera beroende på hur de ser ut.
Älskade den realistiska verkligheten!! Det blev mycket mer känsla i bilderna, de lockade till tankar. Ofta är det ju tråkigt när nåt är för perfekt. Och ändå är vi sällan nöjda om vi är alltför imperfekta, eller om vårt vardagsrum är för mediokert. Jag är överoptimistisk ibland och neggo ibland. Kanske behöver vi variation.
Vad roligt att du gillade den lilla vridningen! Visst är det så det är! Perfektion i all ära, men det kommer alltid att vara det som sticker ut som gör något mer intressant eller vackrare eller vad det nu är.
Precis som du känner jag att det inte är så lätt som att säga att jag bara är det ena eller det andra. Ska man försöka generalisera är jag naturligt ”dä gaur ente” (Jag är ju från Blekinge!), men har fått lära mig genom livets hårda skola att det mesta faktiskt löser sig, även situationer då det har känts som att livets slut varit nära.
Intressant! Tänkte också på det när jag fotade häromdan, vad man väljer att ta med i bilden och vad man utelämnar. Jag kan tolka min omgivning både positivt och negativt. Halvtomt eller halvfullt glas beror mycket på hormoner och hur livet ser ut i övrigt.
Amen to that, sista! Det är lättare att vara positiv när allt annat spelar på samma planhalva som man själv. Det jobbiga är ju bara att det är när saker och ting känns extra jobbiga som man verkligen hade haft nytta av att dra fram lite positivism…